Estelle

Kapitel 39.

Estelle.

När hans läppar träffar mina blixtar det automatiskt till utav ilska och jag sliter mig genast loss ifrån honom. Min hand träffar hans kind i en hård smäll och han flämtar förvånat.
"Dra åt helvete Cole..." Utbrister jag hårt innan jag vänder mig om och börjar att gå hemåt.
"Nej Estelle, Estelle!" Hans panikfyllda rop får det att värka i hjärtat på mig men jag vänder mig inte om.
"Estelle! För helvete.. Snälla.." Jag hör att han gråter men det spelar ingen roll. Jag ignorerar honom bara och fortsätter ner längst med slingan. Jag måste ta mig härifrån innan jag rasar.
"Jag älskar dig för helvete!" Skriker han med förkrossad röst och jag snyftar till innan jag ökar på mina steg.
"Estelle!"

Det brister för mig och jag börjar att gråta. Tårarna rinner ner över mina kinder och jag ökar på mina steg. Jag kommer tillslut ut över berget och skyndar mig genast in på mitt rum. Jag stänger sedan in mig där, kryper ihop i sängen och gråter tills jag inte orkar att hålla upp ögonen längre...

~~~

Jag vaknar med världens huvudvärk och ser mig förvirrat omkring i rummet. Fan... Mitt ansikte känns stelt efter alla tårar och jag sätter mig genast upp. Vad fan är klockan? Jag sträcker mig efter min telefon som ligger på nattduksbordet och sväljer hårt när jag granskar den. Cole har ringt mig sex gånger och han har skickat en massa sms. Jag öppnar upp dem och läser dem med andan i halsen.

"Snälla svara mig!!"
"Snälla Estelle svara!!!"
"För helvete Estelle. Snälla gör inte såhär!"
"Estelle för helvete!"
"Snälla Estelle. Du måste prata med mig!"

Mina ögon fylls utav tårar igen och jag försöker att svälja ner klumpen i halsen när jag fortsätter att läsa,
"Hon betydde ingenting, det var bara en gammal flört. Snälla du måste svara så att jag kan förklara för dig. Det var bara en kyss!" Jag andas ut när jag läser det och skakar på huvudet. Det spelar fan ingen roll... Jag snyftar till och läser det sista smset som han skickat för en liten stund sedan.

"Estelle för helvetet. Du fattar inte hur jävla mycket du betyder för mig! Jag älskar dig! Snälla svara mig! Du krossar mig!"
"Herregud..." Jag sluter mina ögon och lägger mig sedan på sängen igen. Jag älskar dig... Jag snyftar och drar upp benen mot min kropp.
"Nej det gör du inte Cole, för då hade du inte varit med henne..." Viskar jag förkrossat och torkar mig i ansiktet. Jag plockar sedan upp min telefon och stirrar på den innan jag öppnar hans sms för att svara.

"Hade du älskat mig Cole så hade du inte kysst henne. Jag kan aldrig någonsin lita på dig.." Jag skickar genast iväg det innan jag ångrar mig och telefonen börjar genast att vibrera. Fan...
Han ringer men jag svarar honom inte. Jag låter signalerna gå och andas sedan ut när det blir tyst. Ett sms dimper in och jag öppnar genast upp det.
"Förlåt mig! Du måste förlåta mig Estelle. Snälla. Kan vi inte ses? Jag måste få prata med dig... Snälla!"
"Nej." Flämtar jag och skakar på huvudet.
"Nej."
"Hör inte av dig mer." Skickar jag som svar och stänger sedan av min mobil. Jag kryper sedan ihop i sängen och fler tårar börjar genast att leta sig ner över mina kinder.
"Jag hade kunnat älska dig Cole.. Jag hade fan kunnat älska dig..."

~~~

Nästa gång jag vaknar tar jag mig upp ur sängen för att duscha. Jag klär sedan på mig för att gå ut till köket och hämta något att äta.
"Hej på dig, du var trött idag." Mamma ler mot mig och jag nickar bara åt henne.
"Mmm.." Mumlar jag sedan och öppnar kylskåpet. Jag plockar sedan fram saker för att göra en smörgås och ställer allt på köksbänken. Jag ser ut igenom fönster över vasken och rynkar ögonbrynen när jag får syn på pappa och Elias där ute. De står vid mopeden och pillar med dem.
"Vad gör de?" Frågar jag mamma och hon ställer sig bredvid mig.
"Jag tror det är något knas med den." Säger hon och jag lämnar genast köket för att gå ut.

"Vad händer?" Båda två vänder sig om och pappa kliar sig i huvudet.
"Jag vet inte, den bara la av."
"Åh..."
"Kan inte du ringa Cole?" Frågar Elias och jag ser genast på honom.
"Jag tror inte.."
"Ja, gör det. Han vet säkert vad som är fel." Avbryter pappa mig och jag sväljer ansträngt.
"Jag kan inte ringa till honom, min mobil är död." Ljuger jag och Elias suckar. Han plockar sedan upp sin mobil och jag stirrar på honom när han lägger den mot örat.

Han pillar sedan med mopeden och suckar.
"Hej Cole. Jag har problem med moppen kan du komma hit och se om du vet vad det är för fel?" Säger han och jag får genast ont i magen. Fan!
"Ja, vi har kollat det. Och vi har kollat oljan.. Nej... Okej, vi ses om en stund." Han lägger på och fortsätter att meka med moppen.
"Kommer han hit?" Frågar jag hest och Elias nickar bara. Helvete! Jag lämnar dem snabbt för att gå in till köket och stirrar ner på bänken och pålägget som jag har tagit fram. Jag är plötsligt inte hungrig längre då nervositeten tagit över helt. Det är ödet.. Hans ord som han sa till mig i början dyker upp i mitt huvud och jag börjar fan undra om det finns någon jävla sanning i det. Nej...

Det är ingen sanning i det för när han kommer så ska jag fanimej inte vara hemma. Jag plockar in allt i kylen igen innan jag skyndar mig in på mitt rum. Jag byter sedan om till träningskläder igen och för andra gången idag skyndar jag mig upp i skogen för att jogga..

~~~

Det har gått en och en halv timme nu så Cole borde ju ändå ha hunnit komma hem till oss och dragit igen.
Så jag går sakta hemåt och när jag kommer ner på berget stannar jag upp. Fan! Jag hör hur de pratar på framsidan och smyger bort till husväggen. Jag fortsätter fram till hörnet och kikar sedan diskret fram. Helvete...
Cole sitter framför mopeden och pappa och Elias står runt honom. Han pillar med den och jag tar mig genast in på mitt rum.
"Fan också.." Mumlar jag och går in för att duscha. Jag byter sedan om och går ut till köket. Jag kikar ut igenom fönstret för att se om han är kvar, vilket han såklart är.

Ska jag behöva gömma mig på mitt rum?
"Vad gör du?" Jag vänder mig snabbt om emot Elias som kommer in i köket.
"Ehhm.. Inget."
"Okej." Han plockar fram två color ur kylen och jag sväljer.
"Vad är det för fel på moppen?" Frågar jag lågt och han rycker på axlarna.
"Jag vet inte, men Cole verkar ha koll." Svarar han och ser ut igenom fönstret. Jag följer hans blick och ser hur pappa pratar med Cole.
"Kommer det att ta lång tid?" Frågar jag hest och han rycker på axlarna igen.
"Vet inte.. Varför följer du inte med ut och hälsar?" Frågar han och jag sväljer.
"Jag.. Jag måste gå på toa." Säger jag snabbt och skyndar ut till badrummet. Jag stänger sedan in mig där och sätter mig på toaletten. Helvete då...
Jag suckar och längtan efter att få gå ut och krama om honom drar in över mig. Längtan efter att han ska älska mig.. Sluta...
Mina ögon tåras igen när bilden av dem dyker upp i min hjärna och jag drar upp mina ben emot min kropp. Han älskar inte mig... Det gör han inte..