Estelle

Kapitel 101.

Estelle.

Jag hade nästan glömt hur de var. De tidiga mornarna, kvällarna som man behövde gå och lägga sig tidigt på för att orka, och proven...
"Jag orkar inte! Ååh..." Jag kastar matteboken i golvet och Cole ser förvånat på mig.
"Jag orkar inte mer, kan vi inte gå ut?" Jag plutar med läppen mot honom och han ler.
"Vad du vill prick." Svarar han och kliver upp ur sängen. Jag följer genast efter honom och han lägger armarna omkring mig.
"Är du trött?" Frågar han och smeker mig över kinden.
"Nej, men jag får inte in mer i mitt huvud. Jag kanske borde jogga en sväng."
"Ja, kanske det." Han lutar sig över mig för att ge mig en puss och jag klamrar mig genast fast vid honom. Han är verkligen mitt ankare, mitt allt.

Vi har gått i skolan i över tre veckor nu och tiden bara rusar iväg. Vi är tillsammans varenda dag, sover tillsammans varenda natt och jag vill fan inte vara ifrån honom en enda jävla sekund, det är sjukt.
"Vill du jogga?" Han smeker upp handen i mitt hår och jag möter hans blick.
"Jag vet inte." Jag suckar och lutar huvudet mot hans axel.
"Det, eller.." En duns får oss båda två att rycka till och han släpper mig. Vi går sedan ut ur hans rum och han stannar upp precis framför mig.
"Alma?"
"Förlåt Cole, det var inte meningen att störa dig. Eller er. Men din pappa bad mig att börja titta lite på sakerna här och ja..." Hon pekar på dörren bredvid Coles och jag kikar genast fram bakom honom.

"Jaha, okej." Han går förbi henne och ställer sig i dörröppningen. Det är en garderob. En stor sådan med en jäkla massa saker i.
"Det ska finnas saker ifrån när du var liten här inne." Säger Alma lågt och han ser på henne.
"Ja, det gör det nog." Han går in i utrymmet och lyfter ut en stor, röd låda.
"Den här är min." Han tar med sig den ut och Alma ser frågande på honom när han sätter ner den på golvet. Han öppnar sedan locket och jag ler.
"Lego?"
"Japp, en jävla massa Lego." Han börjar att gräva med handen, och jag sätter mig genast bredvid honom.
"Shit."
"Mm, jag älskade Lego när jag var liten. Hon kan ju leka med det sen." Han ser upp på Alma och hon ler.
"Ja, ja det kan hon. När hon blivit tillräckligt stor och inte stoppar allt i munnen."
"Ja." Han ler och vi sitter sedan och gräver i legolådan en lång stund, medans Alma grejar i garderoben.

Det plingar plötsligt på dörren där nere och Cole reser sig upp.
"Jag kan ta det." Han går ner för trapporna och jag sätter på locket till legolådan. Jag hör sedan hur han pratar med någon där nere och stelnar till när jag hör att det är hans mamma. Så jag går ner för trapporna och sluter upp vid hans sida.
"Åh, Estelle." Hon ler falskt och jag nickar bara åt henne.
"Hon ska åka." Säger Cole kort och jag ser på Amelia. Hon har mc kläderna på sig och motorcykeln står bakom henne. Den underliga snubben står bredvid den och granskar Coles hus. Han är... usch..
"Jag åker imorgon på morgonen, jag ville bara säga hej då." Hon ser på Cole och han lägger armarna i kors över bröstet.

"Det var ju snällt att du i alla fall gjorde det denna gången." Svarar han och hon suckar.
"Ja, eller hur." Hon sneglar in över Coles axel och jag vänder mig om. Alma ansluter sig till oss och Amelia ser på henne.
"Du börjar att bli stor." Säger hon och Alma lägger genast händerna på kulan på magen.
"Ja." Svarar hon avvaktande. Hon är i snart sjunde månaden nu.
"Lycka till med det. Vi hörs av Cole." Hon vänder sig om, går ner mot motorcykeln och jag ser hur Cole skakar på huvudet. Hon gav honom inte ens en kram. Den konstiga snubben ser tillslut på oss innan han ler obehagligt och drar på sig hjälmen. Han sätter sig sedan bakom Amelia och hon startar motorcykeln.

Vi ser på dem när de kör iväg och Alma lägger plötsligt armen om Cole.
"Jag beklagar Cole." Säger hon lågt och han ser genast ner på henne.
"Det gör inte jag." Svarar han hest och till min förvåning så drar han in henne i sin famn i en kram.
"För farsan har något så jävla mycket bättre nu." Fortsätter han och Alma blir genast tårögd. Hon lutar huvudet mot hans axel och han ger henne en lätt puss på kinden.
"Du kommer att bli en fantastiskt mamma Alma." Viskar han och det värker i hjärtat på mig. Alma snyftar till och släpper Cole för att torka sig i ansiktet.
"Tack. Vad glad jag blir av att höra dig säga det." Han ler mot henne och greppar sedan tag i min hand.
"Skulle du jogga?" Frågar han mig och jag skakar tyst på huvudet. Jag stannar hellre här med honom...

~~~

Vi är ute och går en kvällspromenad innan vi ska lägga oss då vädret fortfarande är fint. Det börjar att mörkna lite ute nu och sommaren är på väg bort. Vi har haft prov idag och jag tror att det faktiskt gick ganska bra ändå. Trotts mitt psykbryt föra veckan.
"Vad vill du göra imorgon?" Frågar plötsligt Cole och jag ser upp på honom. Det är onsdag idag och ännu en vecka har snart rusat iväg.
"Jag vet inte." Svarar jag och stannar upp när han släpper mig för att plocka upp en cigarett. Han tänder den och sträcker sedan ut handen emot mig igen.
"Vad vill du göra?" Frågar jag och han rycker på axlarna när jag greppar tag i hans hand igen.
"Kanske åka in till stan. Jag hade velat köpa något till Alma. Hon fyller år på lördag."
"Åh, då måste vi ju köpa något!"
"Ja. Det blir kalas på eftermiddagen. Det hade varit kul att ge något till henne. Hon är ju typ min mamma."

Jag ler åt hans ord och undrar hur Alma hade reagerat om hon hade hört honom säga det. Hon hade nog fan svimmat.
"Då åker vi in och handlar då." Säger jag leende och han nickar. Vi fortsätter sedan ner längst med vägen och Cole stannar plötsligt upp igen.
"Vad fan?" Han kisar mot sitt hus och jag följer hans blick.
"Vem fan är det?"
"Jag vet inte. EY!" Hans rop får personen att stelna till, innan den försvinner snabbt som satan bort ifrån huset.
"Vad fan gjorde han, eller hon?" Frågar jag och Cole biter ihop.
"Glodde in igenom fönstret." Svarar han och jag stelnar till.
"Va?"
"Mmm. Kom."

Vi går bort emot huset och han ser sig omkring. Vi går sedan in och han låser dörren bakom sig.
"Farsan?"
"Ja?" Han går in igenom hallen, bort till vardagsrummet och stannar i dörröppningen.
"Det var någon som glodde in igenom fönstret i köket." Säger Cole och Marcus rynkar ögonbrynen.
"Va?"
"Ja, nu precis. Vi skrämde honom, eller henne."
"Hmm, antagligen någon skitunge." Mumlar Marcus och Cole nickar.
"Kanske det.. Kom." Han tar med mig upp på sitt rum och klär av sig sina kläder.
"Kommer du med och duschar?" Frågar han och jag ler.
"Behöver du ens fråga det?" Svarar jag och drar av mig min klänning. Han fångar genast in mig med sina armar, fångar mina läppar med sina och kysser mig hårt på munnen.
"Nej." Svarar han sedan och lyfter upp mig i famnen.
Han bär sedan med mig bort till badrummet och ger mig allt som jag villhöver....