Estelle

Kapitel 77.

Estelle.

När jag vaknar så sover fortfarande Cole. Han har nog knappt sovit på hela natten så jag lirkar mig försiktigt loss ifrån honom och tar mig sedan upp ur sängen. Jag plockar genast upp min mobil ifrån nattduksbordet för att skicka ett sms till hans pappa om att han är här, och lägger sedan ner den igen. Klockan är nio på morgonen och jag klär snabbt på mig innan jag tyst smiter ut ur rummet för att gå på toaletten. När jag väl är färdig där går jag ut till köket. Mamma sitter vid bordet med en kopp kaffe framför sig, och pappa står vid diskbänken och diskar en gryta.
"Godmorgon." Hälsar jag trött och de ler åt mig.
"Så ni sov här istället?" Frågar mamma när jag sätter mig vid bordet och jag nickar.
"Det blev så." Svarar jag bara då jag inte vill gå in på några detaljer om Coles mamma.
"Jaja... Det finns kaffe om du vill ha." Hon nickar mot kaffekokaren och jag reser mig upp.

"Sitt du, jag häller upp till dig." Säger pappa och slänger diskhandduken över axeln.
"Tack."
"Ingen fara." Han fixar kaffet till mig och sätter sedan koppen framför mig på bordet.
"Det känns så konstigt." Ler mamma och jag ser frågande på henne.
"Med Elias.. Han har sovit hos My och ska stanna där tills imorgon. Det känns konstigt."
"Ja.. Men det är underbart." Svarar jag och mamma ler.

"Ja.. Att ni har hittat varsin kärlek så fort, det är helt otroligt."
"Ja, det är det verkligen." Pappa slår sig ner bredvid mig och jag ler åt dem.
"Det kunde man fan inte tro för ett par månader sedan." Säger jag och mamma ler.
"Nej, verkligen inte." Hon sneglar på pappa och han harklar sig innan han säger,
"Jag har lite att pilla med." Han reser sig sedan som på kommando och försvinner ut ur rummet.
"Eh.. Okej." Mumlar jag och dricker ur min kaffekopp.
Mamma ser länge på mig innan hon harklar sig och lutar sig över bordet.
"Har ni sex?" Frågar hon och jag stelnar till.
"Ehmm..."
"Ni skyddar väl er Estelle? Så att det inte sker några olyckor. Det vore ju dumt då du har ett år kvar i skolan."

"Herregud, ja mamma." Flämtar jag och känner hur kinderna kokar.
"Bra. Det är viktigt."
"Jag vet det." Mumlar jag och börjar genast tänka på Coles snack om sex ungar.
"Jag ska till ungdomsmottagningen i veckan, skaffa p-piller."
"Jaså?"
"Mmm.."
"Ja, det är väl bra."
"Ja.. Jag kan lixom inte ha kondom.. Det kliar." Kinderna känns så jävla varma och jag tror fan att jag ser ut som en tomat.
"Jaså?"
"Mm..."
"Okej.. Säg till om du vill att jag ska följa med dig." Säger hon och jag skakar på huvudet.
"Cole ska följa med." Svarar jag och det får henne att le.
"Jag gillar verkligen honom Estelle, håll hårt i honom vad du än gör."
"Jag vet." Jag ler stort emot henne och tar sedan en klunk av mitt kaffe.

"Vad ska ni hitta på idag då?" Frågar hon och jag rycker på axlarna. Vi har inte bestämt något.
"Vet inte.. Bada."
"Ah..." Hon reser sig upp ur stolen och jag ser på henne när hon ställer ner kaffemuggen i diskmaskinen.
"Vi ska åka in till stan, köpa blommor." Säger hon och jag ler.
"Okej."
"Ja, har du sett vad fint jag har gjort det vid bergskanten?" Frågar hon leende.
"Nej, jag får gå ut och kika på det."
"Ja, kom med ut."

Jag följer efter henne ut på baksidan och ser på pappa som står och rengör poolen. Åh... Det kommer att vara kallt vatten där idag!
"Se. Vi ska köpa lite blommor hit."
"Åh vad fint." Jag ler stort när jag granskar rabatten som hon har skapat och hon ler nöjt.
"Ja, jag är väldigt nöjd." Svarar hon glatt.
"Visst blev det bra?" Pappa kommer upp bredvid oss och ler stort.
"Ja, väldigt." Svarar jag leende.
"Jag gillar lamporna." Fortsätter jag och pekar på dem.
"Ja, de är mysigt när de går igång på kvällen. Vi satt här ute hela kvällen igår och det var helt underbart, eller hur Jonas?"
"Ja älskling."

Ett ljud får oss alla att vända oss om och jag ler när jag får syn på Cole i dörröppningen.
"Godmorgon." Ropar jag och han ler snett.
"Godmorgon." Svarar han och kommer ut till oss. Han ställer sig bredvid mig och jag lägger genast båda armarna omkring honom.
"Vad tycker du om vår rabatt Cole? Vi jobbade med den igår."
"Fint." Han ler mot mamma och jag håller hårdare i honom.
"Du ser trött ut." Säger pappa och Cole nickar.
"Ja, jag har sovit dåligt det senaste." Svarar han lågt och sneglar på mig.
"Åh, det var inte bra. Sova behöver man."
"Mm.."

"Vill du ha frukost?" Frågar jag och han nickar bara innan han lutar sig över mig för att ge mig en puss. Jag pussar honom tillbaka och greppar sedan tag i hans hand för att dra med honom in igen.
"Hur gör vi idag? Vill du hem?" Frågar jag honom när vi kommer in till köket och han skakar på huvudet. Han ställer sig sedan bredvid mig och lägger handen precis ovanför min rumpa. Jag ser upp på honom och han lutar sig över mig igen för att kyssa mig. Jag kramar genast om honom och han lägger båda armarna omkring mig.
"Kan vi stanna här i ett par dagar så vore jag tacksam." Viskar han och jag nickar.
"Självklart."
"Tack." Han släpper mig och jag börjar att duka fram frukost till oss båda. Han sätter sig tyst vid bordet och ser ner på sina händer.

"Fan." Mumlar han och jag ser frågande på honom.
"Min mobil ligger hemma."
"Just det." Jag sätter mig mitt emot honom och vi börjar att göra iordning varsin smörgås.
"Jag kan hämta den om du vill." Säger jag och han möter min blick.
"Säkert?"
"Ja, behöver du något mer?" Han ser tyst på mig innan han suckar.
"Vi går hem och hämtar lite saker sen. Bara jag slipper vara där." Mumlar han och jag nickar. Vi äter under tystnad och mamma kommer tillslut in i köket.
"Vi åker om en halvtimme." Säger hon och jag möter hennes blick.
"Okej."

Hon lämnar köket igen och jag ser på Cole.
"De ska köpa blommor."
"Aha..."
"Mmm..." Jag äter upp den sista biten av min smörgås och ser på honom. Han ser så tankfull ut, så otroligt nedstämd och ledsen.
"Hjärtat?" Han ser upp på mig och hans ögon är glansiga. Jag får genast ont i magen av empati och sträcker ut min hand emot honom. Han greppar tag i den och suckar.
"Vad fan ska jag göra?" Viskar han hest och jag klämmer hans hand.
"Jag vet inte." Svarar jag lågt.
"Vad kan du ens göra?"

Han skakar på huvudet och ser ner i bordet.
"Jag vet inte.. Jag vet fan ingenting..." Jag ser tyst på honom och vet inte vad jag ska säga. För vad jag än säger så kommer det inte att göra saken bättre. Så jag kan bara finnas där för honom och trösta honom.
"Vi är hos mig." Viskar jag. Han lyfter huvudet och möter min blick.
"Vi sover hos mig tills du rett ut dina tankar och känslor. Okej?" Han nickar åt mig och jag lyfter hans hand för att kyssa den.
"Dåså...."