Estelle

Kapitel 45.

Estelle.

Jag vaknar tidigt och har knappt fått någon sömn över huvud taget. För det enda jag har gjort är att ligga och längtar efter Cole. Han ligger inne hos Elias nu, och jag känner mig fruktansvärt jävla övergiven. Men jag får fan skylla mig själv, det är ju jag som har gjort så att vi hamnat här, och nu vet jag inte hur jag ska lösa det.

Jag kliver ur sängen och då rastlösheten kryper i kroppen på mig drar jag på mig mina träningskläder. Jag lämnar sedan rummet med lurar i öronen och går upp över berget. Jag börjar sedan att jogga och tankarna börjar genast att mala i huvudet på mig.

Jag hamnar tillslut nere vid Edet och där är det tomt och tyst. Jag sätter mig ner på en utav bänkarna och stirrar sedan ut över sjön. Tårarna börjar att rinna på mig och jag börjar att hulka. Det värker inombords och jag orkar inte med det här längre.
"Vad fan ska jag göra farmor?" Viskar jag lågt och torkar mig i ansiktet. Hon finns inte mer, hon finns inte och hon kan inte hjälpa mig den här gången.
"Varför var du tvungen att lämna mig? Jag behöver dig nu." Snyftar jag och ögonen börjar att rinna ännu mer.

Ensam är stark.. Hennes ord ekar i mitt huvud och jag andas ut.
"Men jag vill inte vara ensam mer.. Jag vill inte." Jag snyftar igen och torkar mig i ansiktet. Jag är inte ensam.. Han älskar ju mig, min Cole... Det gör ont i magen på mig och jag hatar mig själv då min otroligt förstörda förmåga att lita på människor fick mig att förstöra allting nu. Det fick mig att förlora min bästa vän, den enda riktiga vännen som jag faktiskt har haft sedan Maja, och nu sitter jag här helt förkrossad. Men vad ska jag säga till honom nu? Hur ska jag lösa det här?

Jag stirrar ut över sjön igen och förstår inte hur jag har kunnat vara så jävla dum i huvudet. Jag har verkligen varit en jävla idiot. För de senaste veckorna har varit de bästa i mitt liv och han har varit allt för mig, precis allt.
"Min Cole..." Jag snyftar igen och det värker i hjärtat på mig.
"Helvete!" Jag reser mig upp ifrån bänken och torkar bort mina tårar igen. Jag skulle ju säga till honom att jag ville vara hans flickvän, jag skulle ju säga det. Men så såg jag dem, såg hur han kysste en annan och det krossade mig.. Han gjorde det för att glömma mig. Han gjorde det för att jag vägrade att ge honom mer... Jag drar in ett djupt andetag och biter mig själv i läppen. Han gjorde inget,  Allting är mitt eget fel.. Allt..

~~~

När jag kommit hem och går förbi Elias rum är dörren öppen. De har gått upp...
Jag smiter in i badrummet för att duscha av mig, och skyndar mig sedan in i mitt rum igen för att klä på mig en klänning. Jag går sedan ut till köket och ser mig omkring. Vart fan är alla? Klockan har visst hunnit att bli halv tolv och jag antar att Elias och Cole är ute på baksidan.
"Godmorgon sömntuta, värst vad du sov länge idag." Jag vänder mig emot mamma och hon ler emot mig.
"Nej, jag har varit ute och joggat."
"Jaha.."
"Mmm.." Jag plockar ut mat ur kylen för att göra en smörgås och hon går bort för att ladda kaffebryggaren.
"Vart är alla?" Frågar jag och hon ser på mig.
"Pappa är på baksidan." Svarar hon och jag nickar.
"Elias då?"
"Han åkte med Cole hem."

Jag stelnar genast till och ser på henne.
"Va?"
"Ja, de skulle hem till honom. Sen skulle de nog iväg och träffa ett par andra kompisar." Fortsätter hon och det känns som att mitt hjärta ska brista. Utan mig???
"Jaha..." Viskar jag hest och hon fortsätter med kaffet.
"Mmm... Vad ska du göra idag då?" Frågar hon och jag försöker att svälja ner klumpen som bildats i min hals.
"Inget." Viskar jag och får tårar i ögonen.
"Okej.. Du får väl komma ut och sola lite, det är jätte varmt."
"Mmm.." Jag brer en smörgås men har plötsligt tappat aptiten och vill inte ha den mer.
"Jag mår inte så bra, jag tror att jag går och lägger mig och vilar lite. Jag har sovit dåligt inatt." Viskar jag hest.
"Jaså? Du är väl inte sjuk?" Frågar hon oroligt och kommer genast fram för att känna mig på pannan.
"Nej, jag mår bara lite illa." Svarar jag och hon ser storögt på mig

"Du är väl inte gravid?" Frågar hon och jag ser genast förvånat på henne.
"Gravid?"
"Ja? Ni skyddar väl er Estelle! Du är bara.."
"Mamma!" Utbrister jag och känner hur kinderna hettar.
"Vadå?"
"Vi är inte tillsammans. Hur många gånger behöver jag säga det?" Flämtar jag och hon ser intensivt på mig.
"Men ni är ju som tokiga i varandra, det är klart att ni är tillsammans. Det syns ju på er hur mycket ni tycker om varandra." Säger hon och jag sväljer.
"Kanske det.." Mumlar jag och biter mig i läppen. Det är inte så konstigt att hon tror det. För vi har varit som galna i varandra och jag har klängt på honom som en igel.
"Jaja, gå och vila då. Du behöver säkert bara sova lite." Hon pussar mig på pannan innan hon går ut i hallen och jag stirrar ner på min smörgås. Jag grimaserar sedan illa åt den, innan jag kastar den i soporna och går in på mitt rum.

Jag kryper ner i sängen, plockar fram min mobil och skickar ett sms till Elias.
"Vad gör ni?" Jag ligger sedan och väntar spänt på att han ska svara mig, och när jag ser hur han skriver håller jag andan.
"Han är inne och snackar med sin farsa nu. Hur så?" Jag biter ihop och kan inte fatta att jag är svartsjuk på min egen lillebror.
"Vad ska ni göra sen?" Frågar jag.
"Träffa hans polare.." Jag suckar då han inte svarar mer och skickar ännu ett sms.
"Kommer ni hit sen?"
"Ja, han ska sova hos mig."

Jag andas ut innan jag lägger bort min mobil och kryper ihop i sängen. Han kommer hit sen igen så jag får i alla fall träffa honom idag. Jag vill att han ska sova hos mig.. Jag vill att han ska ligga här, med armarna omkring mig och jag vill att han ska kyssa mig på halsen..
"Jag saknar dig Cole... Helvete vad jag saknar dig...."