Estelle

Kapitel 48.

Cole.

Hon stirrar skräckslaget upp på mig och väntar på mitt svar.
"Okej.." Flämtat jag tillslut och hon andas genast ut. Hon släpper sedan min arm och drar ner persiennen för att antagligen slippa att se när det blixtrar. Men det hjälper såklart inte, för rummet lyses ändå upp när det gör det. Jag står tyst kvar på mattan och ser på henne när hon går bort till sängen på darriga ben. Hon kryper sedan upp i den och flyttar på täcket.
"Kom då." Viskar hon hest och ser helt livrädd ut. Jag vet inte om det är på grunt utav åskan, eller på grund utav oss..

Jag kryper tyst upp i sängen bakom henne och när min nakna hud smeker hennes så ryser jag över hela kroppen. Mitt hjärta börjar att slå fortare i bröstet på mig och känslorna börjar att koka. Men jag rör inte vid henne, utan ligger bara helt still och när det dånar i himmelen ovanför oss så flyger hon nästan in i min famn. Jag stelnar förvånat till innan jag lägger armarna omkring henne, och hon klänger sig nästan fast vid mig.
"Ta det lugnt." Viskar jag och smeker henne lugnande över ryggen. Jag börjar sedan som vanligt att kela henne i håret och känner hur hon darrar i min famn.

Hon håller plötsligt ännu hårdare i mig och tillslut så verkar det brista för henne då hon helt plötsligt börjar att gråta högt. Hon gråter helt förtvivlat och klamrar sig fast vid mig.
"Helvete Estelle." Flämtar jag hest och kramar om henne hårt. Hon burrar in huvudet mot min halsgrop och fortsätter att gråta.
"Estelle.." Min röst är hes och känslorna tar plötsligt över. Min hals drar ihop sig, ögonen tåras och jag snyftar plötsligt till. Kärleken till henne brinner inom mig och jag orkar ta me fan inte mer.

Jag pressar henne helt emot mig och börjar tillslut att skaka av gråt. Det värker så förbannat jävla mycket inombords, och hon måste fan förlåta mig.
"Förlåt mig." Viskar jag förkrossat och kramar om henne hårt.
"Fan Estelle... Du måste förlåta mig, jag vill inte att vi ska vara ovänner mer." Fortsätter jag och hon snyftar till.

"Det var bara en kyss, en kyss som inte betydde ett jävla skit.. Jag försökte bara.. Jag tänkte att om ja träffar någon annan så skulle jag äntligen kunna sluta att vara så jävla besatt utav dig. Du ville ju inte och jag.." Min röst brister och jag snyftar mot hennes nacke.
"Jag ville bara försöka att glömma dig men jag kan inte Estelle. Jag kan fan inte, för jag älskar dig." Flämtar jag och hon snyftar igen.
"Jag älskar dig Estelle." Gråter jag och hon gråter mot min bröstkorg.
"Du betyder så jävla mycket för mig.. Allt. Och vill du vara bara vara vänner så är det bättre än inget. Jag accepterar det." Jag smeker henne i håret igen och hon håller bara om mig hårt.
"Förlåt. Jag kan inte göra mer nu än att säga förlåt. Nu är det upp till dig." Andas jag och hon burrar in sitt huvud mot min kropp. Hon säger ingenting. Utan vi ligger bara tyst och gråter båda två, medans åskan dånar omkring oss

~~~

När jag vaknar mitt i natten så ligger hon tätt intill mig. Jag har armarna omkring henne och hon sover. Mitt hjärta börjar genast att rusa och känslorna, och tankarna lika så. Vad kommer hon att göra nu?
Hon rör på sig och hennes hand smeker sig ner över min höft. Hon stelnar sedan till och jag förstår att hon har vaknat. Hon släpper mig direkt och jag saknar genast hennes beröring.
"Estelle?"
"Ja..." Hon flämtar fram det, och snyftar sedan lågt.
Hon säger ingenting mer utan väntar bara på att jag ska säga, eller göra något. Så jag smeker min hand upp över hennes rygg och kramar om henne. Hon lägger sin hand över min höft igen och jag sluter mina ögon. Hon är så varm, så len och så förbannad jävla underbar..

"Jag kanske borde gå in till Elias och lägga mig nu, åskan är över." Viskar jag hest och hon håller genast hårdare i mig.
"Nej." Flämtar hon oroligt.
"Snälla ligg kvar hos mig. Sov här." Jag andas ut och rör på mig så att jag möter hennes blick. Jag lyfter sedan min hand för att torka bort tårarna ifrån hennes ansikte och ser hur hon sväljer.
"Jag hatar att se dig gråta, och det är mitt fel." Flämtar jag men hon skakar på huvudet och viskar,
"Nej, det är mitt eget."

Jag lutar mig ner för att pussa henne på hakan och hon andas ut. Hon vrider sedan lite på huvudet och jag stannar upp innan jag tar modet till mig och kysser henne på halsen. Hon darrar, ryser och sluter sina ögon.
"Du har inte gjort något fel, inte egentligen." Viskar hon och jag kysser henne igen.
"Jo, jag skulle aldrig ha kysst henne." Svarar jag och smeker upp handen i hennes hår.
"Nej, det skulle du inte, för det sårade mig. Det sårade mig eftersom att du sa att du var kär i mig och ändå så gjorde du så.. Men jag vet ju varför du gjorde det, och vi var ju faktiskt inte tillsammans."

Jag lyfter på huvudet för att möta hennes blick och hon ser oroligt upp på mig.
"Förlåt Cole." Viskar hon och hennes ögon tåras igen.
"Förlåt för att jag har betett mig som en idiot och förlåt för att jag slog dig." Fortsätter hon i samma stund som en tår rinner ner för hennes kind. Jag lutar mig genast fram för att ge henne en puss på hakan, innan jag fångar tåren med mina läppar. Hon andas ut i en djup suck och jag drar henne ända intill mig.
"Jag förlåter dig prick." Viskar jag och det får henne att le. Hon ser sedan på mig och fler tårar börjar att rinna.
"Jag har saknat dig Cole, jag har saknat dig som fan." Hon flämtar och kramar om mig hårt.

"Jag har saknat dig också." Svarar jag och smeker henne i ansiktet. Hon lägger sig närmare med sitt huvud, och vi ligger nu mitt emot varandra på kudden. Vi ser tyst in i varandras ögon och det pirrar i hela kroppen på mig. Jag lyfter handen för att smeka bort en lock med hår ifrån hennes ansikte, och hon andas nervöst. Hon kommer sedan ännu närmare och jag ser bara tyst på henne. Jag rör inte en fena utan väntar på att hon ska ta nästa steg. Jag vet att hon är livrädd för att göra det, men det är fan dags för henne att visa vad hon vill.

"Du kommer inte att göra det här lätt för mig, eller hur?" Viskar hon hest och jag ler snett.
"Nej, det kommer jag inte. Och jag tänker fan inte riskera att få en smäll till." Svarar jag och hon blir genast röd om kinderna. Jag ler åt henne och hon knuffar generat till mig på axeln.
"Sluta." Flämtar hon och jag skrattar åt henne.
"Med vadå? Jag har ju inte gjort någonting." Säger jag roat och hon greppar tag i min axel.
"Precis.. Sluta att inte göra någonting." Svarar hon och det får mig att skratta högt. Hon slår på mig igen och jag drar in henne ända intill mig.
"Vad är det du vill du att jag ska göra Estelle?" Frågar jag och hon ser storögt på mig.
"Det vet du redan." Svarar hon lågt och jag skakar långsamt på huvudet.

"Nej, det vet jag inte. För jag kan inte läsa dina tankar prick..." Jag smeker in handen under hennes linne och känner hur hon ryser. Hennes magmuskler spänner sig under min beröring och hon lyfter genast handen för att smeka mig upp i nacken. Vi ser intensivt på varandra och mitt hjärta värker av längtan efter henne, hela jag värker efter att få göra henne till min. Men jag tänker inte göra det, jag tänker inte göra ett förbannat jävla skit mer. För nu är det hennes tur, nu är det fan hennes tur att visa vad hon vill...