Estelle

Kapitel 86.

Cole.

Är hon sur?
Jag är seriöst orolig att hon är sur på mig även om hon inte visar det. För jag hade lovat att åka med henne till ungdomsmottagningen men så missade jag det helt. Jag missade fan vilken dag det var.
"Vill du ha?" Hon håller upp ett paket kex framför mig och jag skakar på huvudet. Jag vill inte ha något annat än henne men hon drar ut på det. Och jag vet att hon gör det för att jävlas med mig, för att jag ska få vänta.
"Nehe.." Hon plockar upp ett par kex och ställer sedan tillbaka paketet i skafferiet. Hon lutar sig sedan bakåt emot köksbänken och möter min blick.
"Det ser ut som att du vill äta upp mig." Viskar hon och det får mig att le snett.
"Det vill jag, så ät upp de jävla kexen nu, så att jag kan göra det." Svarar jag kort vilket får hennes kinder att bli lätt röda.

Hon säger ingenting, utan biter bara ett ännu mindre bett på sitt kex.
"Estelle för helvete." Morrar jag och hon ler.
"Vad? Jag fikar." Säger hon oskyldigt och jag går fram och ställer mig precis framför henne. Hon ser upp på mig och jag lägger handen om hennes nacke.
"Fika färdigt då." Viskar jag innan jag lutar mig över henne och kysser henne hårt på munnen. Hon lägger sina armar omkring mig och jag darrar inombords. Mina läppar möter hennes igen och jag blir genast hård. Ett ägandebegär och en kraftig lust drar in över mig och jag måste fan ha henne nu. Jag måste veta att hon är min. Jag är så jävla besatt! Shit!
"Snälla, kan vi gå till ditt rum och..." Min ringande mobil avbryter mig och jag släpper henne för att plocka upp den ur fickan. Jag ser sedan avvaktande på den innan jag svarar,

"Ja?"
"Hej Cole. Kan du komma ut och hämta mig? Jag behöver ta mig in till stan."
"Jaha..." Jag sneglar på Estelle och barnet inom mig vill bara kasta allt och köra. Men Estelle...
"Snälla. Min mc krånglar som fan och jag kan inte ta mig någonstans."
"Går det ingen buss?" Frågar jag morsan och Estelle ser frågande på mig.
"En gång om dagen.. Vad är det här för skitstället egentligen?" Muttrar hon och jag suckar.
"Vart ska du?"
"Till stan sa jag ju. Jag behöver handla."
"Ah..." Jag ser på Estelle som bara ser tyst på mig och sträcker mig efter henne.

"Kan vi hämta morsan och köra henne till stan?" Frågar jag lågt och hon nickar tyst.
"Tack... Vi kommer." Säger jag till morsan innan jag lägger på.
"Jag ska bara byta om." Estelle försvinner bort i hallen och jag biter ihop mina käkar. Jag vill träffa min morsa, jag vill verkligen det men Estelle.. Fuck!
Jag skyndar mig efter henne in på hennes rum och sträcker mig efter henne när hon tar av sig sina bikinitrosor.
"Nej, byt om nu, hon väntar ju." Säger hon bara innan hon backar ifrån mig och jag blir genast irriterad. Jag vill ju ha henne nu!
"Hallå? Vad väntar du på?" Estelle drar på sig ett par trosor och ett par små, korta shorts. Synen av de långa sexiga benen gör mig galen och begäret stiger. Men jag får inte ta henne nu, så jag släpper henne med blicken för att byta om.

När jag sedan vänder mig mot henne igen står hon med ett hårband i munnen samtidigt som hon flätar det långa, vackra håret med sina händer.
"Estelle." Jag sträcker mig efter henne och hon ser frågande på mig.
"Förlåt, men jag..."
"Jag vet Cole, jag har inte sagt någonting. Jag förstår att du vill träffa henne. Sluta bete dig som om du gör något fel." Hon lägger armarna omkring mig och kysser mig mjukt på munnen. Jag pressar genast in min tunga i hennes mun och hon möter den med sin.
"Ja, men jag ville ju binda fast dig i sängen." Viskar jag mot hennes läppar och hon ler.
"En anna gång hjärtat." Svarar hon lågt, innan hon kysser mig igen...

~~~

När vi kommer fram till motellet så sitter morsan ute på altanen. Hon reser sig upp när hon får syn på oss och jag ser tyst på henne igenom fönsterrutan.
"Hon är rätt.. Ungdomlig." Viskar Estelle bredvid mig och jag nickar. Morsan är klädd i samma typ utav kläder som Estelle. Jisses...
Hon kommer fram till min dörr och jag drar ner rutan.
"Kan jag få sitta fram? Jag mår illa annars." Hon ser menande på Estelle och jag hinner inte svara innan Estelle knäpper upp sitt bälte och kliver ur bilen.
"Självklart." Säger hon lågt och sätter sig där bak istället. Men...

"Bra." Morsan går runt bilen och sätter sig sedan där fram. Jag sneglar på Estelle i backspegeln och ser hur hon plockar upp sin mobil. Hon pillar med den och ler då hon läser någonting på skärmen.
"Jaha, kör då?" Säger morsan kort och jag startar genast bilen. Vi kör ut på gatan, bort ifrån motellet och in emot stan. Jag sneglar då och då på Estelle i backspegeln och hon sitter hela tiden och fipplar med telefonen.
"Vi kan väl ta en fika i stan?" Frågar plötsligt morsan och jag ser på henne.
"Ehmm..."
"Kom igen. Ska vi lära känna varandra så måste vi ju ses, eller hur?" Hon ler mot mig men jag vill hem med Estelle.
"Ja, jo.."
"Bra. Då tycker jag att vi tar en fika." Hon ler stelt innan hon släpper mig med blicken och ser ut igenom fönstret. Jag passar på att se på Estelle igen men hon har inte lyft blicken ifrån sin mobil.

Jag parkerar tillslut i parkeringshuset och morsan kliver ur bilen.
"Jag ska till systembolaget." Säger hon och jag nickar bara.
"Ni följer väl med?" Hon ser på mig med ett kallt leende på läpparna och jag sneglar på Estelle. Hon tar av sig sitt bälte och kliver ur bilen. Ah... Tydligen. Tänker jag och följer efter dem.

Vi går längst med korridoren och när vi kommer till svängen kan jag inte låta bli att le. Jag ser ner på Estelle som möter min blick och hon ler hon också. Det var i den här svängen jag fick reda på vem hon var den där dagen.
"Jag ska bara in en snabbis." Säger morsan när vi kommer fram till Systembolaget och jag nickar.
"Jag stannar här." Säger Estelle och jag håller henne hårt i handen.
"Jag med." Morsan nickar åt oss innan hon försvinner in i affären och jag vänder mig emot Estelle.
"Är det okej om vi fikar med henne?" Frågar jag och hon nickar. Hon släpper mig sedan med blicken och ler plötsligt då hon hälsar på någon bakom oss.

"Men tjena. Är du här igen?" Matte kommer fram till oss och jag rynkar ögonbrynen. Igen?
"Tja Cole."
"Hej.."
"Ja." Svarar Estelle och ler mot honom.
"Igen?" Frågar jag halvt defensivt och Estelle möter min blick.
"Ja. Jag mötte Matte och ett par andra killar här innan idag när jag var inne i stan." Svarar hon och jag biter ihop.
"Jaså?"
"Mmm.."
"Har du kollat med Cole om bion?" Frågar han och ler mot Estelle med ett leende som jag inte tycker om. Ett leende som säger, jag vill ha dig!
"Nej, jag har inte hunnit." Hon ler tillbaka emot Matte och jag stirrar bara tyst på dem. Han..

"Så." Jag vänder mig om emot morsan som nu dykt upp bredvid oss igen, och hon håller en påse i handen.
"En till av dina vänner?" Frågar hon och nickar mot Matte. Jag vänder mig emot honom igen och ser hur han slukar Estelle med blicken. För i helvete! Hon är min!
"Mmm.. Matte." Svarar jag och drar in Estelle i famnen.
"Jaha, trevligt." Hon sträcker ut handen för att hälsa på honom och han tar genast emot den.
"Amelia, min morsa." Mumlar jag och han nickar förvånat.
"Jaha..."
"Mmm.." Han ser sedan på Estelle igen och det gör mig förbannad. Han ska alltid dregla över henne, alltid!

"Vi ska gå nu. Vi ses Matte." Säger jag halvt irriterat och Estelle ser frågande på mig.
"Okej, vi hörs sen." Jag svarar honom inte, utan tar bara med dem bort till cafét som ligger på våningen under. Estelle försvinner genast in på toaletten och jag väljer ett bord.
"En rival?" Frågar morsan när vi satt oss ner, och jag ser frågande på henne.
"Matte, han är intresserad av din flickvän." Hon lutar sig bakåt i stolen och jag biter ihop.
"Jag vet det." Mumlar jag, då jag hela tiden vetat det, och hon ler snett.
"Hon såg inte direkt ut att ogilla hans intresse heller." Fortsätter hon och jag stelnar till.
"Va?"
"Nej, det var rätt tydligt att hon är attraherad utav honom. Du ska nog ha lite koll Cole, folk har ju så jävla svårt för att vara trogna nu för tiden." Mumlar hon innan hon plockar upp sin mobil. Hon börjar sedan att pilla med den och jag stirrar chockat på henne. Hon kan fan inte vara seriös? Estelle gillar inte Matte! Jag vrider på huvudet och får syn på Estelle. Hon kommer gåendes emot oss, med mobilen i handen och ler ner emot den. Hon stannar plötsligt upp, skriver på den och ler sedan ännu bredare innan hon börjar att gå emot oss igen. Vem är det hon skriver med? Tänker jag oroligt och får genast ont i min mage. Matte??