Barndomsvänner | o.e

36

Jag kollade ut genom bilens fönster. Himlen hade nyss öppnat upp sig och en massa små vattendroppar , kallat regn forsar ner från molnen till marken. Med min blick följer jag en ynka regn droppen som glider ner från övre delen av fönstret till nedre delen.

En tår trillar ner från ögat och glider sakta ner för min kind . Jag kan inte hålla mig längre. Det är som att vädret känner sig som mig. Tom men ändå full av tårar, i himlens fall regn. Att detta är något smärtsamt behöver jag inte förneka. Det känns bara fånigt att tvinga mig själv att hålla inne tårarna.

"Älskling" hör jag Oscar säga tyst. Han kramar om min hand hårdare. Mitt huvud som är lutat mot hans axel vinklar jag uppåt. Ännu en gång möter jag dom där ögonen jag alltid faller för. Dom blå gröna ögonen som bruka lysa av lycka men som nu visar sorg blandat med lycka. Det gör ont att se honom nere.

"Det kommer kännas så tomt utan dig" snyftar jag till.

Jag har verkligen insett hur beroende jag är av Oscar. Vi har umgåtts nästan konstant sedan han och hans familj blev grannar med oss i stugan. Att jag nu ska vara utan den person som betyder mest för mig i mer än 2 månader känns tungt. Vem ska jag nu ha bredvid mig om nätterna när det åskar och jag är livrädd?Vem ska nu ge mig dom kramarna som får fjärilarna i min mage att vakna?Vem ska nu ge mig den kärlek som Oscar ger mig?

"Jag kommer verkligen sakna dig" säger Oscar med tunn röst. Att han är nära till gråt hörs. Jag hoppas att han vågar visar sina tårar. Inte för att jag vill se han gråta, det gör bara ännu ondare i mig att se han gråta. Men många killar vågar inte gråta inför andra. Varför vet jag inte. Det är inte bara killar, det är många tjejer också. Men jag tycker det är gulligt när killar våga visa sina känslor öppet inför alla.

"Lova du mig att du hör av dig till mig varje dag?" Frågar jag. Oscar lämnar en fjäderlätt puss mitt på mitt huvud. Jag älskar när han gör det.

"Det är klart jag lovar det? lovar du mig att svara mig varje dag?" Säger Oscar och ler lätt. Jag ler tillbaka.

"Såklart jag lovar" säger jag med ett leende samtidigt som tårar rinner nerför mina kinder.

Klockan är bara 06.30 och här sitter vi i Oscars mammas bil och är påväg till Arlanda. Vi ska vinka av honom och de andra killarna. Jag gråter redan nu, hur mycket kommer jag gråta sen när jag ska säga hejdå till tre till personen som verkligen har fått stor betydelse i mitt liv den senaste tiden. Jag är glad att jag inte tog något smink idag. Då hade jag sett ut som en koala vid detta lagret.

Idag är jag klädd i ett par adidas mjukis byxor och en vit T-shirt. Min gråa munk tröja har jag liggandes i knät då jag för tillfället inte behöver den.

Mia parkerar bilen och vi hoppar ut, jag efter Johanna. Oscars pappa Johan ( jag tror jag hade ett annat namn på honom innan men nu får han heta så han heter irl haha lol) tar ut Oscars resväska. Undra hur det känns för Oscars föräldrar. Dom borde också känna saknad efter sin som när han ska iväg. Men samtidigt har dom varandra som dom får kärlek ifrån. Visst, jag får kärlek från min familj också men Oscars kärlek är speciell. Det är den som är magisk.

Hand i hand går jag och Oscar in på Arlanda. Vi möter upp de andra killarna och jag ger dom alla varsin kram som hälsning.

"Va ni ser glada ut, Oscar ryck upp dig vi ska till freaking USA" säger Omar glatt. Jag veta att han sa det för gott syfte, för att muntra upp Oscar. Men det fick mig att inse att dem faktiskt ska till USA, att dom faktiskt åker dit idag. Det gör mig så glad och så ledsen på samma gång.

Ogge ställer sig bakom mig och drar in mig i en kram. Antagligen märker han att jag är väldigt ledsen över att dom ska åka. Han och jag har kommit väldigt nära varandra de senaste dagarna. Han har funnits där för mig när jag varit som mest ledsen över att dem ska till USA . Jag är inte ledsen att dom ska dit, jag är glad för deras skull. Men jag är ledsen för saknaden kommer bli så stor. Ogge  är som en bror för mig. Han har hjälpt mig mycket nu med att peppa mig, att försöka intala mig att det kommer bli bra ändå. Men det kommer kännas tomt utan dessa fyra killar. Jag har inte velat säga till Oscar hur jag mår då jag inte vill att han ska tänka på att jag saknar han så mycket när han är i USA. Jag vill att han ska tänka på saker som gör han glad.