Barndomsvänner | o.e

76

~Oscars Perspektiv ~

Jag vaknar med extrem huvudvärk och när jag försöker öppna upp ögonen svider de. Efter ett x antal blinkningar kan jag öppna ögonen. Jag sätter mig upp i sängen där jag nu befinner mig i. Vart jag är förstår jag inte. Men efter att mina ögon vant sig vid det starka ljuset och när jag studerat rummet inser jag att jag är hemma hos Ogge. Men varför är jag här? Och vart är han? Och varför är inte Bea här?

Frågorna snurrar i mitt huvud samtidigt som jag försiktigt reser mig ur sängen. Jag kollar ner på min kropp och upptäcker att jag har kostymen på mig. Varför i hela friden har jag det? Vem sover ens i kostym? Det är bara obekvämt. Jag kommer inte ens ihåg att jag skulle sova hos Ogge inatt.

Jag drar av mig mina kostymkläder och går fram till Ogges garderob. Ur lådorna drar jag ut en vanlig svart T-shirt och ett par gråa mjukisbyxor. Hans kläder är som mina och mina kläder är som hans. Vi lånar allt ifrån varandra.

Jag tar med mig min mobil och går ut från hans rum. Klockan visar 10.37. Kanske har Bea redan gått ut till de andra. Hon brukar var morgonpigg.

Det är läskigt vad lite jag kommer ihåg. Varför minns jag inte att jag och Bea åkte hit? Allt är som ett svart hål från igårkväll. Det sista jag minns är att Bea och jag skiljdes åt vid midnatt då hon skulle på toa. Men vad hände sedan?

Röster hörs nerifrån köket och jag kan urskilja att det är Ogges röst samt Mirandas. Bea är säkert hos dem.

Jag springer snabbt nerför trappan och går ut till köket. Så fort jag kommer ut tystnar Ogge och kollar mot mig. Miranda som sitter med ryggen mot mig vänder sig om mot mig. Deras blickar är svåra att tyda. Men de ser oroliga men ändå glada ut.

"Godmorgon" säger jag osäkert till de. Det känns lite stelt, precis som jag avbröt något viktigt då de blev helt tysta när jag kom in.

"Godmorgon" svarar Ogge.

"Eh vart är Bea?" Frågar jag för att bryta den stela stämning och för att jag vill veta vart hon är. Jag kollar först mot Miranda sedan mot Ogge.

" Vad minns du egentligen från igår?" Frågar Ogge fundersamt. Vad menar han? Hur kan han veta att jag inte minns mycket från igår?

"Vad menar du?" Frågar jag förvirrat.

"Ja alltså du var ganska borta igår eh och jag typ undrar en sak och vill att du svarar ärligt. Vi dömmer dig inte men alltså tar du droger?" Frågar Ogge försiktigt. Han flackar nervöst med blicken mellan mig och Miranda.

Oförstående kollar jag mot Ogge. Vad snackar han om? Droger ? Ett kort skratt lämnar mina läppar. Inte för detta är något roligt samtalsämne utan för jag blev så chockad för frågan. Den var liksom så rakt på sak och inte alls det jag förväntade mig att höra.

"Droger? Nej det gör jag verkligen inte. Varför tror du det?" Frågar jag helt förvirrat. Min hjärna är helt förvirrad. Detta är verkligen underligt. Vad får han att tro att jag tar droger?

"Oscar du var påverkad av något igår. Vad det var vet jag inte men det var definitivt inte alkohol. Dina ögon var rödsprängda och du var jävligt borta. Så jag frågar dig igen, går du på någon drog?" Säger han oroligt. Han kollar allvarligt mot mig.