Barndomsvänner | o.e

70

~ Bea's Perspektiv ~

Dagen är kommen, lördagen den 12 september. Lördagen då 5th element är, konsert dagen. Dagen då det endast är en ynka dag kvar för mig i Sverige.  Magen värker när jag tänker på att imorgon lyfter planet som tar mig till England, planet som tar mig bort från min största kärlek och från mitt hemland. Planet som kommer föra bort mig från platsen jag älskar mest av allt.

De senaste dagarna har jag bara umgåtts med mina vänner och självklart med Oscar. Vi två har i stort sätt bott med varandra dessa dagar. När inte han har tränat och jag inte vart i skolan har vi spenderat tid tillsammans. Den tiden är guldvärd, det är minnet från alla stunder med Oscar som jag kommer leva på när jag är i England. Det kommer vara jobbiga stunder utan Oscar, men vi kommer ses. Jag kommer flyga till honom och han kommer flyga till mig.

"  Bea "  ropar en kvinnoröst.

Jag vänder mig om åt det hållet rösten kommer ifrån. Mia, Oscars mamma vinklar glatt till mig. Hon har ett leende på läpparna och en broschyr i handen hon vinkar med. Jag ler och går fram till henne.

"Hej" säger jag glatt och möter henne i en kram.

"Heej" säger hon trevligt tillbaka. Vi drar ifrån kramen.

"Jag ska bara gå in till Oscar och önska honom lycka till sen kan vi gå till platserna " säger jag och ler. Mia ler tillbaka och nickar.

"Ja gör det, du behöver inte stressa vi väntar på dig" förmedlar hon och ler vänligt. Jag ler tacksamt tillbaka och går sedan in genom den vita stora dörren som tar mig intill logen där killarna och dansarna är och förbereder inför det sista. Om mindre än en halvtimme börjar konserten.

Mitt leende växer när jag ser den fina ryggtavlan och den blonda rufsiga kalufsen . Han bär en svart T-shirt som framhäver hans muskulösa armar och på benen har han ett par svarta jeans, i handen håller han en vattenflaska.

Omar får syn på mig och vinkar glatt och jag vinklar lika glatt tillbaka. Omars plötsliga vinkning resulterar till att Oscar vänder sig om med en frågande blick för att se vem Omar vinkar åt. När han får syn på mig ändrar hans ansikte uttryck från frågande till glatt. Det pirrar i magen så vacker han är.

" Jag har hört er repa, ni är verkligen grymma. Allihopa" säger jag stolt.

Omar och Ogge ler tacksamt mot mig. Felix står borta vid Lovisa och myser. Oscar drar in mig i hans famn och jag kramar hårt tillbaka. Hela tiden tänker jag på att det är en av de få sista kramarna nu innan jag flyttar. Men jag försöker att inte tänka på det sorgliga. Inte ikväll, ikväll är det Oscars kväll och jag vill inte förstöra den genom att gråta.

"Tack hjärtat" säger Oscar och pussar mig mjukt på huvudet. Jag ler, ler åt hur fin han är. Hans personlighet är den bästa. Fy vad jag älskar honom.

En klump av ledsamhet fyller min hals, jag sväljer hårt. Alltför att inte förstöra kvällen för Oscar. Detta är verkligen hans kväll samt Ogges, Omars och Felix kväll. Jag vill inte förstöra den för någon av dem. Oscar och jag har varit nere den sista tiden och jag vill att han ska ha roligt ikväll, inte tänka på morgondagen alls.

Vi drar mjukt ifrån kramen och kollar djupt in i varandras ögon. Hans ljus blågröna ögon utstrålar nervositet och glädje vilket får mig att le. Så fort han mår bra mår jag bra.

"Lycka till ikväll min prins" säger jag stolt och sträcker på mig för att pussa han mjukt på läpparna. Han fattar grejen och lutar sig närmre mig. Våra läppar pressas ihop i en mjuk puss. Hans rosa läppar masserar löst mina. Ett smackande ljud av pussen ger vi ifrån oss innan vi drar ifrån. Vi ler glatt mot varandra.