Barndomsvänner | o.e

46

Vi går hand i hand ut genom flygplatsen. Oscar förklarar för mig att de andra har dansträning och kunde därför inte följa med att hämta mig men att Katia väntar på oss på parkeringen. Oscar kunde vara med på dansen men han valde att hämta mig, det kändes på något sätt bra att han valde mig inför dansen, det gjorde mig glad.

"Förresten vem var killen där inne på flygplatsen som du kramade om?" Frågar Oscar. Jag kollar upp mot honom och ser att han är en aning nervös.

"De var Simon , en gammal kompis till mig. Han och jag fick platserna bredvid varandra på planet" svarar jag och jag kan se hur Oscar spänner sig. Tror han jag och Simon hade något på gång eller varför beter han sig så?

"Simon ? Efternamn? " frågar han.

"Simon Lind" säger jag frågandes.

Oscar spänner sig och stannar tvärt. Eftersom hans hand är sammanflätad med min stannar jag också. Oscar spänner käkarna och en rynka bildas mellan hans ögonbryn, så han alltid gör när han är osäker eller arg.

"Håll dig fan borta från han, du vill inte veta vad han gör med tjejer . Snälla lite inte på hans gulliga kommentarer han är bara ute efter ligg. Han ser tjejer som något jävla objekt, eller hur hade han nära kroppskontakt med dig?" Säger Oscar frustrerat och drar handen genom hans fluffiga hår.

Jag tänker efter, han satt väldigt nära faktiskt på planet, alltså lutat mot mitt håll och han la sin hand på mitt lår, ganska högt upp flera gånger när jag blev rädd för att planet skulle krascha. Men jag tänkte aldrig på att han rörde mig på ett sexuellt sätt jag var för inne i mina tankar och blev bara glad att någon lugnade mig. Men nu när jag tänker efter så minns jag att han faktiskt var väldigt närgående hela tiden och rörde mig ganska så sexuellt ändå. Det äcklar mig att jag var så blind.

"Jo han var nog en aning på" säger jag äcklat. Hur fan kunde jag inte märka det?

"Den jävlen" mumlar Oscar.

"Men hur vet du att han är sån?" Frågar jag. Oscar kollar osäkert mot mig. Jag kramar om hans andra hand.

"Alltså döm mig inte nu, men jag festade en del för ett par år sedan. Innan the fooo då, och på varje fest var han, på varje fest han var på var de flera tjejer som sprang där ifrån med gråten , han lyssnar inte på nej. Han gick på Felix flickvän som han hade då och då sa vi ifrån vilket resulterade till slags mål. Sedan dess har vi alltid hatat honom" säger Oscar. Det förklarar varför Simon stelnade till när jag nämnde Oscar. Wow, detta visst jag verkligen inte om Simon. Att han var en festare, en player. Han verkar så snäll, och så prydligt klädd. Men allt han såg när han säg mig var ett ligg? Jag spyr på människor som han.

"Oj shitt , han är ju vidrig" säger jag äcklat. Jag är så glad att han inte hann göra något mot mig.

"Gjorde han något mot dig?" Frågar Oscar allvarligt.

"Nej han la dock sina händer på mitt lår ett antal gånger men jag tänkte in mycket på det då eftersom jag var så rädd för att krascha." Säger jag äcklat.

" så han gjorde inget mer?" Frågar Oscar oroligt.

"Nej"

"Säkert?"

"Men ja"

"Förlåt, är bara orolig att något ska hända dig"
Mumlar Oscar och drar in mig i en kram. Jag kramar tillbaka. Att han oroar sig gör mig glad, han bryr sig verkligen om mig.