~ Bea's perspektiv ~
För säkert tionde gången på bara några minuter går jag återigen upp och ner längs en utav de alla stigarna i central park. Bara för att samla mord till att bege mig till hotellet igen. Klockan är alldeles för mycket, Oscar eller någon av de andra killarna kan vakna närsomhelst.
Mina ben för mig längst stigen, när jag når grinden vänder jag på klacken och går upp längst stigen igen. Mina tankar snurrar i huvudet. Hela jag är ett frågetecken, helt osäker och all självkänsla är som bortblåst. En suck slinker ur min mun. Hur berättar man för den man älskar att man råkat kyssa en ramdom snubbe? Låter helt sjukt.
"Bea?" En välbekant röst hörs bakom mig. Bara av att höra den rösten gör mig lugn. Jag vänder mig om och möts av ett vänligt leende.
"Ogge vad gör du här?" Säger jag förvånat. Jag trodde han låg och sov.
"Letar efter dig" säger han enkelt. Ett osäkert skratt lämnar mina läppar.
"Har Oscar vaknat än?" Ogge nickar som svar. Nervositeten lägger sig över mig. Jag vill inte berätta, men jag måste.
"Varför svarar du inte när vi ringde och sms dig?" Frågar Ogge. Jag kollar osäkert mot honom.
"Förlåt, jag vet inte jag är så rädd" säger jag. På slutet brister det. Min röst blir svagare. Ogge går närmre mig och drar in mig i hans famn. En doft utav One Million möter min näsa. Han drar sin ena hand upp och ner över min rygg.
"Rädd för vad?" Frågar han lugnt.
"Oscar kommer inte vilja ha mig, jag är en jävligt dålig flickvän" snyftar jag fram. Ogge drar mig tätare i hans famn.
"Säg aldrig så igen. Oscar älskar dig, det vet du. Han kan bli besviken när han får reda på kyssen, men han kommer inte släppa taget om dig. Han är jävligt kär i dig och du är i jävligt kär i honom, det kan inte ens en treåring missa. Er kärlek är magisk" säger Ogge lugnt medan han stryker sin hand längst min rygg. Jag skulle just öppna munnen för att svara Ogge när en annan röst avbröt mig.
"Var, vår kärlek var magisk, FUCK er" Oscars röst ekar genom parken när orden lämnar hans mun. Helar jag stelnar till och en klump bildas i magen. Oscar vänder sig om och börjar gå. Det var inte såhär jag ville att han skulle få reda på det.
"Oscar lugna dig" Ogge släpper löst våran kram och går mot Oscar.
"Vadå lugna mig? Ni två har tydligen kysst varandra, ni har säkert legat också. Bea det här är så fucking slut , förfan för er" skriker Oscar argt och viftar argt med sina händer i luften . Jag blir nästan rädd utav hans arga torn. Tårar rinner längst mina kinder. Han kan inte tro att jag och Ogge kysst varandra? Han kan inte bli arg på Ogge för något jag gjort. Jag har inte kysst Ogge det är inte det jag menar. Men killen på festen, det var ett misstag som jag så ångrar. Oscar har ens inte fått reda på sanningen, men det är redan över. Han vill inte ha mig.
"Vänta va?" Skrattar Ogge chockat.
"Du tror alltså att vi har kysst varandra? För i helvete Oscar , tror du att jag skulle sjunka så lågt att sno din flickvän?" Säger Ogge upprört. Jag står bara stilla, med tårar rinnandes ner för mina kinder. Chockad är en bra beskrivning på vad jag är. Men mest besviken är jag, om Oscar blir såhär arg över att han tror att Ogge och jag är tillsammans hur arg kommer han då inte bli när han får reda på att jag kysst en okänd snubbe?
"Men vad är det för jävla kyss ni pratade om då?" Säger Oscar argt. Han ger mig inte ens en blick. Men jag förtjänar det.
Ogge kollar på mig med en blick som frågar om jag vill säga det. Jag nickar, öppnar munnen för att säga sanningen. Oscar kollar frågandes mot mig. Inget ord kommer ur min mun. Jag kan inte få fram ett ända ord.
YOU ARE READING
Barndomsvänner | o.e
FanfictionBeatrice och Oscar är barndomsvänner. Tiden gick, dom blev äldre. Med åren tappade de kontakten helt. Dom trodde att dom var bortglömd av den andre. Men kan man verkligen glömma sin barndomsvän?