Barndomsvänner | o.e

43

~ Beas perspektiv~

Ännu en gång fyllde den irriterade rignsignalen mina öron. Oscars namn lyste upp på skärmen för tredje gången de 10 senaste minuterna.

Jag ler åt tanken av att hans namn står på min skärm, jag har saknat det. Jag mår bra av att se och höra Oscars namn men mina skuldkänslorna gör det svårt för mig att klicka på den gröna luren. Han har ingen aning om kyssen, han har inte en blekaste aning om att jag igår kysste en annan, en person som inte var han själv. Jag mår dåligt, jag mår så fruktansvärt dåligt över att jag kysste tillbaka killen på festen. Det bara hände, jag föreställde mig att det var Oscar för jag saknar honom så mycket.

"Ska du inte svara?" Frågar Märta och kollar mot mig. Jag sitter i hennes säng och stirrar tomt på mobilen som precis slutat ringa och inte längre ger ifrån sig en hög ljud signal.

"Jo- nej jag vet inte" suckar jag och lutar mig bak i sängen. Mitt huvud gör rätt så ont trots de iprenen jag tagit idag. Jag drack alldeles för mycket igår på festen, jag får skylla mig själv för den illamående känslan och de värkande huvudet. Märta är inte alls lika bakfull som mig hon hade ju iallafall lite vett i sig igår.

"Bea prata med honom, du älskar honom och du ville inte kyssa killen på festen. De va ett misstag, snälla svara honom åtminstone jag orkar inte att se dig såhär tom" säger Märta allvarligt. Jag nickar och kollar ner på mobilen som jag håller i min hand.

Oscar ♡ har försökt nå dig. 14.31

Oscar ♡ har försökt nå dig. 14.27

Oscar ♡ har försökt nå dig. 14.19

Ännu en gång börjar min mobil vibrera, Oscar ♡ står på skärmen. Jag ler och suckar, varför kysste jag tillbaka killen igår ? Jag är en idiot. Trots mina enorma skuldkänslor drar jag fingret över skärmen och sätter mobilen mot örat.

"Heej" säger jag försiktigt. Jag försöker låta så glad jag kan, så starkt jag bara kan låta.Men jag vet att mina skuldkänslor kommer ta över när jag hör hans fina röst.

"Beeeaaa äntligen svarar du, förlåt om jag stör dig men-" börjar Oscar men jag avbryter honom.

"Du stör aldrig " säger jag och ler. En tår trillar ner för min kind och får straxt efter sällskap av flera tårar. Jag kniper ögonen ihop om att sluta gråta, men de går inte.  Att äntligen höra hans röst får mig att le, den är så fin och jag har verkligen saknat att höra hans röst. Jag lyckas iallafall inte låta när jag gråter.

"Bea förlåt , jag hör på dig att du är ledsen. Alltså jag har sånna skuldkänslor över att jag bröt löftet." Börjar Oscar, han ger ifrån sig en tung suck innan han fortsätter.

"Jag har saknat dig så jävla mycket att jag blev ofokuserad på träningarna och konserter. Detta kanske inte är en bra anledning men detta är sanningen. På vår ena parkour träning gick det lite fel, jag skulle göra en volt men låten i bakgrunden fick mig att tänka på dig. Det var sun is shining som spelades, din favorit låt. Jag failade i volten och slog i huvudet i marken. Det är ingen fara men-"

"Oscar du gjorde vad? Hur mår du?" Säger jag oroligt. Hur kan det inte vara någon fara att landa på huvudet när man voltar?

"Jag mår bra, jag fick bara en liten hjärnskakning men det är inget att oroa sig för" säger han lugnande. Ännu flera skuldkänslor väller över mig. Han var alltså skadad och därför inte kunde smsa mig, och vad gjorde jag? Jag blev sur att han inte skrev till mig som lovat och kysser en annan. Jag  är en usel flickvän.

"Oscar förlåt jag visste inte" säger jag svagt. Som trott tog mina skuldkänslor över och jag kände mig svagare en vanligt , mindre än vanligt.

"Hur skulle du kunna veta? Jag ville själv säga det till dig, jag ville inte att du skulle höra det från någon annan även om det kanske hade vart bättre men jag ville inte oroa dig" säger Oscar mjukt. Han är verkligen för fin.

"Jag saknar dig" säger jag ynkligt då min röst inte är stabil längre. Märta kramar om mig och lägger huvudet mot min axel. Det känns skönt att ha henne vid min sida. Hon ger mig ändå styrka trots att detta är jobbigt för mig.

"Jag saknar dig ännu mera, därför har jag en sak till dig" säger Oscar , jag kan nästan föreställa mig hans fina leende som pryder hans läppar just nu.

"Till mig ? Vadå?" Säger jag , denna gången med gladare röst.

" Packa väskorna, du ska åka ner hit på fredag. Dina föräldrar vet om det, de har dina flygbiljetter o"

"OSCAR ÄR DU SERIÖS?" Skriker jag glatt. Jag hör hans fina skratt i luren, skrattet som är flera mil bort, i en annan tidzon.

"Jag är seriös" skrattar han och jag kan inte låta bli att le. Märta kollar på mig och ler, fastän hon inte vet var för jag är glad. Men hon är alltid glad för andra.

" men du jag måste dra och äta nu, men vi ses på lördag och vi hörs innan det. Glöm inte att jag älskar dig oerhört mycket, puss"

"Älskar dig med, puss" säger jag innan samtalet avslutas. Ska jag? Lilla jag åka till stora USA och vara där med min pojkvän och mina tre bästa vänner? Hur sjukt är inte det?

Men en sak tynger mig, inte lite utan väldigt mycket. Hur ska jag berätta för Oscar om kyssen? Eller ska jag bara låta det va? Tankarna snurrar och jag blir helt förvirrad. Ibland när livet är svårt, då är det verkligen svårt.

•••
Jag jag vart lite osäker på detta kapitel, är inte helt nöjd med det eftersom det är en massa med dialoger. Men jag kände att jag var tvungen att uppdatera lite. Har så mycket i skolan att jag tappat skriv lusten. Men nu är det höstlov för min del så förmodligen kommer jag kunna uppdatera mer då jag har det ledigt från skolan ett tag ;)

Har ni med höstlov nu?:)