Barndomsvänner | o.e

47

Direkt när vi öppnade porten till hotellet omringades jag av en varm sommarluft, trots att klockan är halv åtta på kvällen så är det fortfarande varmt ute. Himlen är blå , folk går och springer stressat omkring på trottoarers. Gula taxibilar och vanliga bilar kör snabbt förbi. Livet i en storstad helt enkelt.

Jag gick med trötta steg efter Oscar som ledde mig till dansstudion där de andra killarna höll hus. Efter hela dagen är jag väldigt trött, i Sverige är klockan halv två på natten och att flyga i 6 timmar tar på krafterna. Oscar kollar osäkert bak mot mig, han sträcker ut sin hand mot min som jag snabbt tar emot. Direkt sprids värme i min kropp och jag ler.

"Hur är det?" Frågar han oroligt. Han kramar om min hand när vi går in genom en port som
Oscar öppnar med sin ledigs hand. Inte alls långt bort från hotellet.

"Är väldigt trött, jetlaggad antar jag" säger jag och Oscar nickar förstående.

"Det går över om ett par dagar, trust me" säger Oscar och ler. Jag besvarar leendet .

Vi går längs med en bred korridor. Golvet är svart i klinkers och väggarna är vitmålade. Musik hörs svagt när vi passerar dörrarna. En del tavlor hänger på väggarna med svart ram, de flesta har något motiv med några som dansar eller något citat om dans.  Hela stället är cleant och luktar fräscht, det måste vara ett dyrt ställe att dansa på.

Oscar stannar utanför en dörr som är precis som alla andra dörrar , vitmålad. Musik blandat med skratt hörs ifrån salen och jag kan inte låta bli att le. Jag har saknat dessa skratt.

" Var beredd på att bli kram attackerad, killarna har verkligen saknat dig lika mycket som jag har" säger Oscar ärligt. Hjärtat värms av hans ord. Att höra att man är saknad från någon är verkligen fint att höra, då känner man sig värdefull. Jag ler som svar innan Oscar trycker ner det silvriga handtaget och öppnar dörren. Skratten avtar och 6 ögon landar på dörren där jag och Oscar står. Alla utom Ogge kollar förvånat på mig, han ler bara sitt finna Ogge leende. Visste inte Felix och Omar att jag skulle komma?

"Suprise" skrattar Ogge och Oscar i mun på varandra. Jag själv fattade inte att detta var en överraskning men jag föll in på skrattet då Felix och Omar verkligen såg chockade ut.

"Beaaaa" ropar Omar och Felix glatt. Dom springer mot mig och båda omfamnar mig i en slags grupp kram. Jag kramar hårt tillbaka och andas in deras dofter. Dom luktar alltid lika gott, gud vad jag saknat detta.

"Vi har verkligen saknat dig" säger Omar. Jag kollar upp och möter Felix sedan Omars blickar.

"Ni anar inte hur mycket jag har saknat er och era galenskaper" skrattar jag. Det dröjer inte länge innan dom andra flikar in i skrattet.

Näst på tur står Ogge , jag kramar om honom
hårt. Jag har verkligen saknat honom extremt mycket. Han och Oscar har jag saknat mest, dom har jag kommit närmst.

"Hur är de" säger Ogge i kramen. Jag blundar och tänker efter. Något jag alltid gör när dom som står mig närmast frågar hur jag mår. Skulle en kompis fråga skulle jag bara säga bra, av ren vana. Men egentligen mår jag inte alltid bra bara för jag säger det.

"Det är bra nu när jag är med er" säger jag ärligt. Ogge kramar om mig hårdare.

"Har du berättar för Oscar?" Viskar Ogge tyst. Genast påminns jag om festen, om kyssen som inte skulle hända men som hände. Jag suckar lågt.

"Nej" säger jag. Ogge drar ifrån kramen en aning så vi får ögon kontakt. Han kollar besviket på mig.

"Du måste berätta" säger han tyst. Så tyst att jag knappt själv hör det. Jag nickar som svar och han ger mig ett leende. Jag ler tillbaka.

"Du klarar det"'säger han med ett leende och kramar mig återigen. Jag ler åt hans ord, han ger mig verkligen styrka i dessa jobbiga lägen.

Resten av tiden i danslokalen ägnas åt att kolla på när killarna sätter ihop ny koreografi. Jag sitter lutad mot speglarna som hänger över hela långsidan. Jag ansvarar för musiken , mixer bordet är precis bredvid mig. Killarna är verkligen duktiga, dom kan verkligen sina grejer.

Låten "Run With Us" spelas i bakgrunden och killarna dansar koreografin till låten. Jag tar en bild när de gör refrängen, de springer på stället och gör en snurr.Det blev en cool bild, dock lite suddig när de rör på sig men det blev coolt. Jag postar bilden på instagram, till det skriver jag.

Kvällens underhållning, riktigt talangfulla💃🏽

Jag taggade killarna i fotot och strax där efter rullade likes och kommentarer in. På senaste tiden hade jag fått en massa nya följare efter att killarna börjat följa mig. Dom flesta är snälla, verkligen de skriver massa gulliga saker om en. Men endel är verkligen elaka, jag hatar att jag är en sån person som tar åt mig, men jag försöker att inte göra det. Dock är det ganska svårt när man redan har dåligt självförtroende.

Efter en timme går vi tillbaka till hotellet. Killarna pratar på om en massa grejer de gjort i USA, som vilka coola koreografer de har haft och så vidare. Hur mycket jag än försöker koncentrerar mig och lyssna på de dom säger så går det inte. Allt jag har i tankarna är hur Oscar kommer reagera, tänk om detta förstör vår relation. Tänk om det är bättre att jag inte talar om för honom om kyssen. Men ärlighet varar längst och förr eller senare kommer sanningen fram. Det bästa är att säga det. Men hur?

•••
Tråkigt mellan kapitel. Har så mycket prov, läxor, redovisningar och inlämningar nu. På tisdag ska jag ha muntligt nationella prov i svenska och matte :/

Förlåt för seg uppdatering, kommer nog va lite seg uppdatering nu och nån vecka framåt. Men jag skriver när jag har tid, puss!