Barndomsvänner | o.e

31

~ Oscars perspektiv~

Bea och jag drog ifrån kyssen. Jag kollade länge in i hennes gröna ögon. Månen ljus gör att hennes ögon glittrar mer än vad de bruka göra.Ögonen jag gång på gång faller för. De som nästan alltid utstrålar lycka och glädje. Hon är så fin. Jag förstår inte hur jag har fått turen att få en sån fin tjej som henne.

Altanens trägolv knarrar. Både jag och Bea bryter vår ögonkontakt och riktar vår uppmärksamhet mot altanen. En kylig vind blåser vilket får håret på mina armar att ställa sig upp. På altanen ser jag en välkänd siluett. Ljuset inifrån får henne att bli mörkare men man kan ändå urskilja att någon står där. Mamma.

Jag känner hur mina kinder värms upp. Hur länge har hon stått där? Tänk om mamma såg oss kyssas? Jag skäms inte för att jag och Bea är tillsammans. Men jag vill inte att hon skulle få reda på vårt förhållande genom att se oss kyssas, jag hade hellre berättat det för henne.

"Va fina ni är, men ska ni inte komma in. Det är ju kallt ute ikväll" säger mamma och ler vänligt mot oss.

"Ehm eh jo vi kommer" svarade jag. Min röst lät nervös, egentligen är jag inte nervös. Jag blev nig bara lite ställd när jag såg att pappa stod där.

Jag kollar mot Bea. Hon möter min blick och vi ger varandra ett leende. Hon står fortfarande på mina fötter vilket får mig att le mer. Det är mysigt för då står hon ännu närmre mig.

"Oj jag tänkte inte på att jag fortfarande står på dina fötter , sorry" skrattar hon nervöst fram. Jag älskar hennes skratt.

"Jag tycker om det så det är inget att be ursäkt om" säger jag och tar tag i hennes hand igen. Vi går mot altanen. Denna gången går hon inte på mina fötter. Fast för mig hade det inte gjort något om hon stod kvar på mina fötter. Mamma står inte kvar på altanen. Antagligen gick hon tillbaks in. Jag märkte inte ens när hon och pappa kom hem.

När vi klev in genom altan dörren möttes vi av en lite varmare miljö. Det var faktiskt skönt att komma in i värmen , även om de inte var så jätte kallt ute.Jag stängde altandörren bakom mig.

"Kom vi går till mitt rum" sa jag och tog tag i Beas hand ännu en gång. Ett enkelt okej slank ur hennes mun. Jag log. Jag vet inte varför. Men så fort jag hör hennes röst blir jag glad.

Mitt rum här i stugan är inte så värst speciellt. En 1.05 m bred säng. En garderob och en matta är ungefär det som finns i rummet. Även ett bord och en stol finns där jag brukar ha min dator. Men det är inte så märkvärdigt.

"Fryser du" frågar jag Bea. Hon tittar upp på mig.

"Lite" säger hon med sin fina röst. Jag går fram till min garderob och öppnar den. En svart T-shirt dra jag ut och ett par gråa mjukis byxor som jag sedan räcker över till Bea.

"Här ta detta" säger jag med ett leende. Hon tar emot kläderna.

"Tack, jag älskar dina kläder dom är så mysiga och bäst av allt så luktar dom Oscar " säger hon och ler nöjt. Jag ler åt henne. Det är gulligt hur glad hon blev över mina kläder.

Jag tar fram ett par adidas byxor till mig själv och en vit T-shirt. Garderoben stänger jag till och när jag vänder mig om möts jag av en vacker person.

Bea drar sin tröja över sitt huvud och jag kan inte låta bli att kolla på henne. Hon är så vacker. Jag glömmer helt bort att byta om. Min blick är fäst på Bea.

"Oscar" skrattar Bea. "Mina ögon sitter här uppe, inte på mina bröst" säger hon och fnissar till. Jag lyfter min blick till hennes ögon. Mina kinder blir en aning nyans rödare. Jag hade helt glömt bort att jag stod och stirrade på henne och att hon faktiskt kunde se att jag kollade där.