Barndomsvänner | o.e

58

Efter en underbar kväll med Oscar vid havet var vi nu påväg tillbaka till hotellet. Hand i hand går vi i sanden, vid vattenbrynet. I min högra hand vilar min hand i Oscars, i min vänstra hand håller jag mina flip-flops.

Vågorna slår lätt in mot stranden och snuddar mina ben. Trots att vattnet är rätt kyligt är det ändå mysigt att gå här vid vattnet.

Den orangeröda himlen har nu ändrats till mörkblå, nästan svart. Mörkret har lagts sig över staden, men stjärnorna lyser upp himlen en aning.

Vi går tysta och bara tar in stunden. Att jag faktiskt går här med Oscar vid min sida igen gör mig så lycklig. Att jag fått tillbaka honom, killen jag är stört kär i. Han får mig att må så oerhört bra.

"Har du pratat med Ogge ?" Frågar jag en aning nervöst då jag inte vet hur han reagera på denna fråga. Jag vill inte förstöra denna fina stund, men jag kan inte gå och tänka på ifall de fortfarande bråkar eller inte.

Det känns liksom som om det var jag som förstört deras vänskap, om de inte löst det.

"Inte så mycket, men han förtjänar verkligen en ursäkt" suckar Oscar. Jag kramar om Oscars hand hårade för att visa att jag finns här för honom.

"Alltså jag har verkligen sabbat allt" mumlar jag till mig själv. Jag hade ingen tanke på att han skulle höra det, men det gjorde han. Han stannade upp mig genom att han ställde sig framför mig. Min blick är fäst på våra fötter man han drog löst upp mitt huvud med sina fingrar. Hans fina ögon kollar in i mina. Det är sjukt vilka fina ögon han har.

"Du har inte sabbat allt, det hela var ett dumt missförstånd från oss alla som vi bara kan lägga bakom oss nu. Inget ska komma mellan oss igen, inget" säger Oscar. Det sista viskar han fram då hans ansikte närmar sig mitt. Jag virar mina armar kring hans nacke samtidigt som hans händer placeras runt min midja. Våra läppar snuddar vi varandra och jag känner mig så lycklig.

Pussen övergår till en kyss. Det känns som en sån där klyschig film, där killen och tjejen står på en strand vid solnedgången och kysser varandra. Skillnaden nu är att vinstår under en bar stjärnhimmel. Men Fyfan vad bra detta känns.

Vi drar ifrån kyssen för att hämta luft och bara kollar in i varandras ögon med ett leende. Världens finaste kille.

Klockan slår 23.57 när vi står utanför hotellet. Oscar kollar mot mig med ett flin. Et leende sätts på mina läppar även om jag inte förstår vad han flinar åt.

"Du, jag bokar eget rum, nu" flinar Oscar nöjt. Jag skrattar och skakar lätt på huvudet. Ibland undrar jag vad som händer i hans hjärna.

"Snuskis, men visst kör på fast vart får vi pengarna ifrån?" Skrattar jag fram medan vi går in till receptionen.

"Jag betalar , tänk inte på pengarna. Nu ska du och jag ha en mysig natt bara vi två utan någon Katia eller någon av killarna som stör" säger Oscar stolt och drar med mig till disken.

En ung kvinna i kanske 25 års åldern står bakom datorn i receptionen. När hon ser oss närma oss disken ler hon glatt mot oss och hälsar. Vi hälsar tillbaka.

Hon är mörkhyade, hennes svarta hår är uppsatt i en knut mitt på huvudet. Vingar röd kavaj med guldiga knappar på, likt kjolen hon bär. Över hennes vänstra bröst är en vit bricka där det står Allison.

"A room for two, preferably a romantic and a cozy one" säger Oscar säkert mot receptionisten.

"Yeah ofcourse, shall I take a room with a view of the ocean or does the view not matter?" Säger hon och ler lätt mot oss.