Jag öppnar sakta ögonen och blinkar ett par gånger för att vakna till. Rummet är mörkt och tystnad är det enda som når mina öron, det dröjer inte länge innan jag inser att det fortfarande är natt. Men särskilt trött är jag inte, mitt huvud snurrar av alldeles för många tankar.
Jag kollar försiktigt upp mot Oscars ansikte, väntar mig att han ska ha ögonen stängda och vara inne i en djup sömn. Men när jag kollar upp mot hans ansikte möter jag hans vackra ögon som inte alls täcks av ögonlocken, han kollar mjukt på mig och ler svagt till mig i mörkret.
"Du är vaken" mumlar jag och gosar mig ner i hans famn men fortfarande med blicken i hans ögon.
Magen värker av oro och nervositet. Jag vill verkligen inte detta. Att flytta ifrån Oscar. Killen jag vill och tänker spendera hela livet med. Det gör ont att veta att om ett dygn är jag i London och kanske ligger jag då i sängen i mitt nya hus, ensam och ledsen. Tanken gör mig olycklig och jag vill bara bryta ihop, här och nu. Men jag vill ha en lycklig stund med Oscar de sista timmarna med honom, inte ligga och gråta.
"Mm, kan inte sova" mumlar Oscar till svar. Han pussar mig mjukt på pannan och jag ler svagt. Hans mjuka läppar som nuddar min hud får håret på armarna att resa sig, jag ryser.
Hans ena arm ligger beskyddande runt min kropp och den andras vilar lätt mot madrassen. Mitt huvud är placerad mot hans axel. Med min höger arm kramar jag om Oscar samtidigt som jag kollar upp i hans ögon.
Vi ligger här och bara kollar in i varandras ögon. Jag tror ingen av oss har något att säga, vi båda tar bara in den här stunden. Båda tar vara på varandras närvarande.
" Oscar" säger jag mjukt och bryter tystnaden.
"Mm" svarar han och drar mjukt i några slingor i mitt hår, vilket jag tycker är skönt. Jag älskar när någon frivilligt pillar i mitt hår, det är mysigt.
" Det du gjorde innan idag var verkligen fint gjort, du ska bara veta hur jävla bra du får mig att må och hur lycklig jag blev av allt du sa på scenen. Jag älskar verkligen dig Oscar " säger jag ärligt. Oscars läppar formar ett leende och jag ler själv. Att se han lycklig och glad gör mig glad. Det gör mig så sjukt jäkla glad att se honom lycklig.
"Du förtjänar det bästa och jag är stolt att kalla dig för min flickvän, jag är stolt att visa upp dig för världen" säger Oscar mjukt.
Han lutar sitt ansikte närmre mitt och våra läppar möts i en mjuk puss. Hans ord och beröring får mig att rysa. Jag blundar och tar in vartenda grej vi gör , vartenda sekund.
Jag särar lätt på läpparna och låter Oscars mjuka tunga möta min. Våra tungor leker lätt med varandra och som vanligt har jag den där pirriga och lyckliga känslan i magen. Den känslan som många beskriver som fjärilar eller ett zoo. Den känslan är verkligen magisk, speciellt med Oscar.
Kyssen är mjuk och passionerad. Det här är allt jag vill i livet, att ha Oscar bredvid mig och bara mysa. Hela livet ut skulle jag kunna vara här, i hans famn.
De få timmarna som är kvar utav natten spenderar vi tillsammans i varandras famnar. Båda är vakna för ingen vill sova bort den sista stunden vi har tillsammans. Hellre att jag är trött hela dagen än att sova bort tid med Oscar.
Egentligen önskar jag att Oscar och jag hade tråkigt i denna stund. För när man har tråkigt sägs det ju att tiden går saktare än när man har roligt. Det är allt jag vill just nu, att tiden ska gå sakta. Jag villa att tiden ska sakta ner, eller helst av allt att stanna här och nu.
YOU ARE READING
Barndomsvänner | o.e
FanfictionBeatrice och Oscar är barndomsvänner. Tiden gick, dom blev äldre. Med åren tappade de kontakten helt. Dom trodde att dom var bortglömd av den andre. Men kan man verkligen glömma sin barndomsvän?