Barndomsvänner | o.e

16 - rufsigt hår

Vi har just anlänt på hotellet efter vårt resturang besök. Både jag och Oscar har varit ganska tysta sedan vår lilla kärleks diskussion på restaurangen , endast ett fåtal meningar har vi utbytt. Jag antar att vi båda har många tankar i huvudet. Dock har det inte varit någon pinsam tystnad utan mer en behaglig tystnad.

"Värst var ni är tysta" säger Felix och kollar mot mig och Oscar . Vi är just nu påväg mot våra rum. Katia och Omars rum ligger i början av våningen så dom har redan gått in i deras rum.

"Eh va" säger Oscar. Han kollar förvirrat på oss alla tre vilket gör att Felix , Ogge och jag skrattar. Han kollar frågandes på oss och vi skrattar ännu mera. Egentligen var det inte så roligt. Men han är så söt när han är förvirrad.

"Jag sa att ni två har varit väldigt tysta" säger Felix efter att vi lugnar ner oss från skrattet.

"Har mycket på tankarna bara" säger Oscar och rycker på axlarna. Vi står nu utanför båtar hotell rum.

"Ska vi gå in?" Frågar jag Oscar och han nickar och ger mig ett leende. Jag besvarar leendet och drar fram kortet ur bakfickan. Jag sätter in det i dörrhandtaget , ett klick hörs sedan öppnar jag dörren.

"God natt" säger jag mot Ogge och Felix. De säger godnatt tillbaka till oss innan vi skiljs åt.

Jag tar av skorna och min jacka innan jag slänger mig på sängen som jag och Oscar delar på. En dubbelsäng. Först trodde jag att det skulle vara två separata sängar men jag trodde fel.

"Kan vi inte se någon film, jag är inte ens trött" säger Oscar och lägger sig på sin sida av sängen.

"Jo visst" säger jag. Han ler glatt och tar fram sin laptop. Min mobil vibrerar och jag tar upp den.

Märta 22.37

Vad gör ni?:P

Jag 22.38

Ska se film, har ni något filmförslag?

Märta 22.39

Skräck ?;)

" vem smsar du?" Frågar Oscar och kollar upp från datorn.

"Mina kompisar Julia och Märta, dom är typ besatta av er" säger jag och flinar. Han kollar glatt mor mig.

"Jasså" säger han med ett flin på läpparna.

"Är dom inte avis på dig nu då?" Säger han och skrattar.

Genast väller skuldkänslorna över mig, igen. Varför kunde jag inte bara redan från början sagt till dom att jag känner Oscar. Det hade vart mycket enklare.

"Ehm" börjar jag och kollar ner i sängen.

"Jag har inte sagt nått till dom , inte ens att du och jag känner varandra sen vi va små" säger jag och suckar. Hur ska jag dra mig ur utan att dom ska bli sårade eller arga på mig.

"Varför inte?" Frågar Oscar. Jag rycker lätt på axlarna, fortfarande med blicken i sängen .

"Jag är rädd att dom ska ta dig ifrån mig, alltså att dom kommer tvinga mig att ni ska träffas och det känns som de kommer utnyttja mig för att kunna umgås med er" svarar jag ärligt. Jag kollar upp på Oscar och han nickar förstående.

Det är detta jag gillar med att prata med Oscar. Han förstår en bra och lyssnar noga på en. Man kan prata om allt med honom, det har jag alltid kunnat.

"Men kan du inte bara säga det till dom, om de är dina vänner kommer de förstå" säger Oscar och jag nicka.

"Dom kommer bara bli så sura på mig för att jag inte sagt något tidigare" suckar jag. Oscar ser ut att tänka en stund innan han brister ut i ett leende.