Barndomsvänner | o.e

29

"Bea har nått hänt?" Frågar Oscar oroligt när vi släppte kramen. Han undrar väll varför jag gråter såhär mycket över det han sa. Men sanningen är att det blev så mycket känslor nu. Det han sa gjorde mig glad. Men det fick mig att börja tänka på alla de elaka , onödiga kommentarer jag fått de senaste dagarna på min instagram. Folk, han fans har hittat mig genom Oscars instagram, jag har fått så mycket hat. Det har varit kommentarer som

'Gå och dö'

'Du är inte ens snygg, vad ser Oscar hos dig'

'Tro inte på något fint som Oscar säger till dig, han spelar bara'

'Fyfan ser ut som något en gris har släpar hem'

'Ful som stryk'

Med mitt dåliga självförtroende så har jag tagit åt mig av det dom skrivit. Jag har självklart fått snälla kommentarer också. Men det är dessa elaka kommentarer som jag reagerat mest på.

"Nee" säger jag bestämt och skakar på huvudet. Oscar kollar fundersamt på mig, precis som om han inte tror mig. Han kan verkligen se när jag inte talar sanning. Men jag vill inte säga att det är de kommentarerna som fått mig att må dåligt. Jag vet att hans fans betyder mycket för honom.

Jag torkar bort tårarna och tar av mig skorna samt jackan. Oscar tar tag i min hand och jag möter hans blick. Ett snett leende ger han mig. Jag besvarar det.

"Lova att säga till om det är något som du mår dåligt över eller något som tynger dig" säger Oscar allvarligt. Jag nickar och han ler.

"Bra, jag har en sak till dig " börjar Oscar. Jag kollar frågandes mot honom och han ler bara glatt.

"Kom" säger han. Fortfarande med hans hand i min. Han drar med mig in i köket och kollar sedan glatt mot mig. Chockat kollar jag på bordet.

En vit-röd rutig duk ligger över bordet. På bordet står tre tända värmeljus . Ett varsitt vinglas står placerar framför två vita tomma tallrikar, eller den ena är tom. På den andra ligger en röd ros samt ett kuvert med mitt namn på.

"Jo" börjar Oscar och jag vänder min uppmärksamhet mot honom.

"Vi har ju inte haft någon riktig dejt, bara du och jag. Så jag tänkte att idag passar det perfekt för en myskväll med bara vi två."Jag ler när orden kommer ur Oscars mun. Han är så fin. Som fixat detta till mig.

"Men jag vet att det är inte den perfekta första dejten för vem här sina första dejt i ens kök men jag ville göra något för dig så jag hoppas att de typ är okej" säger Oscar . Jag hörd på hans röst att han är nervös. Han kliar sig lite i nacken, som han alltid gör när han är nervös.

"Oscar detta är så fint av dig" säger jag lugnande och tar tag i hans hand. Jag känner genast hur han slappnar av.

"Det spelar ingen roll om vi är på en resturang, på en picknick eller hemma. Bara jag är med dig så är det perfekt" tillägger jag. Oscar ler lätt mot mig innan han ger mig en fjäderlätt puss i pannan. En pirrande känsla sprider sig i kroppen.

Oscar hade redan fixart maten. Den var helt klar. Det blev spagetti med köttfärssås, våran favorit mat. Vi åt alltid den när vi var mindre och firade våran så kallad "bästis dag". Det var en dag om året då vi hade ett slags firande att vi var bästisar. Vi gav varandra paket och åt massor med godis och annat snacks.

"Bästis maten" säger jag och ler glatt. Oscar besvarar mitt leende mer ett stolt leende.

"Du kommer ihåg" säger han. Fortfarande med det stolta leendet prytt i hans fina ansikte.