Barndomsvänner | o.e

69 - 2/2

När Bea precis öppnar munnen för att säga något ekar en ljus ton genom hela huset. Dörrklockan. Hon tar tag i min hand och drar med mig ut till den vitmålade hallen. När vi står framför dörren släpper hon lätt handen för att kunna låsa upp dörren. Dörren öppnar hon och utanför på den gråa sten trappan står Märta och någon kille, han måste vara den där Leo som hon sa skulle komma. Vem han är vet jag inte, men någon i hennes klass är det ända jag vet.

"Heeej" tjuter Bea och Märta glatt innan de står i varandras famnar. Jag skrattar lätt åt deras reaktion , så gulliga.

Jag slänger en blick på Leo. Egentligen vill jag inte erkänna det, men jag är en aning osäker på honom. Jag menar Bea är så sjukt fin, tänk så försöker han att ta henne ifrån mig. Han kanske också är jätte kär i Bea, likt mig. Det är liksom inte omöjligt att falla för henne. Hon har allt en kille önskar sig. Men jag litar på Bea och vet att hon aldrig skulle vara otrogen mot mig. Men tanken om att Leo försöker få henne att bli hans gör mig orolig.

Killen med de bruna håret och de bruna ögonen möter min blick. Han ler lätt mot mig och jag besvarar leendet lite lätt. Jag kan ju inte vara otrevlig eller arg på honom innan jag lärt känna honom. Tänk så kanske han är världens snällaste kille.

"Tja, du måste vara Oscar som Bea pratar om hela tiden" säger han vänligt. Genast känns det bättre, att hon har pratat om mig gör mig glad. Jag skrattar lätt och slänger min blick åt Bea. Hon står och skrattar åt något Märta just sagt. Det får mig att le stort som ett fån, för hon är så sjukt vacker när hon skrattar sådär. Jag vänder återigen uppmärksamheten till Leo och nickar.

" Ja Oscar är mitt namn, och du är Leo va?" Frågar jag. Han nickar som svar.

Tiden går och nu är alla gäster här, det vill säga Felix, Omar, Ogge, Lovisa , Märta , Leo och så jag förstås. Vi alla är samlade runt det långa bordet som är placerat inne i deras finrum. Jag sitter bredvid Bea, vi sitter i mitten,till höger om mig sitter Omar och till vänster om Bea sitter Märta. Mitt emot mig sitter Felix och till höger om Felix sitter Lovisa, till vänster om Felix sitter Ogge och till vänster om Ogge sitter Leo.

Maten har vi alla ätit upp, den var riktigt god faktiskt. Jag och Bea gjorde ett bra jobb. Vi sitter alla och skratta åt det Omar just berättat att ett fan gjort. Tydligen hade någon gett Omar en kondom och sagt att ifall han vill använda den nu så är hon frivillig. Våra fans är väldigt kreativa och mycket snusk finns i deras huvud ibland.

"Jag blev helt ställd jag ba vad ska jag göra" skrattar Omar. Skratt kommer ut ur allas munnar. Detta är så härligt, att bara umgås med vänner, sitta och prata och ha allmänt roligt.

Efter en stund när alla lugnat ner sig märker jag hur Bea sitter och skaka på ena benet vilket hon alltid gör när hon är nervös. Jag förstår att hon snart tänker säga det jag flera nätter legat och gråtit över, flytten.

Jag lägger min hand mjuk på hennes lår, kanske får det henne att bli lugn. Hon koller mot mig och biter sig löst i läppen. Det brukar hon också göra när hon är nervös. Hennes gröna ögon kollar oroligt runt innan de landar i mina blåa igen. Jag ler mjukt mot henne för att försöka få henne lugn.

"Ni kan sitta kvar , jag och Bea ska bara duka av" säger jag och reser mig upp från stolen.

Bea följer mitt exempel. Vi tar fyra tallrikar var och besticken och går sedan ut till köket.  Röster och skratt hörs från finrummet medan vi stoppar in disken i diskmaskinen. När den sista disken är insatt ställer jag mig nära Bea. Så nära jag kan och tar tag i båda hennes händer. Mina ögon kollar djupt in i hennes ögon. De gröna ögonen som är då lätt att försvinna bort från världen i. Jag skulle kunna stå såhär, en hel dag och bara ha min energi på att se in i Beas vackra ögon. Det är något magiskt med dem, någonting jag inte kan sätta fingret på. Man blir liksom helt förtrollad och man glömmer bort verkligheten. Bea kramar om sin hand hårdare i min och jag återkommer till verkligheten. Mitt leende på läpparna åker upp insett leende och jag drar ner blicken i marken