Barndomsvänner | o.e

64

Jag gick i den folktomma korridoren mot mitt skåp. Eller helt folktom är den inte då ett par elever från klassen under mig står vid sina skåp och pratar. Men när jag går förbi dem känner jag blickarna jag får på mig. Försiktigt vänder jag blicken mot tjejerna, men de kollar bara kallt emot mig, nästan bitchigt. En stel känsla ligger över oss alla, jag vrider ner blicken i marken och ökar på stegen då hela situationen bara blev stel och obehaglig. Vilka var de? Och vad har jag gjort dom? Det skadar inte att le åt okända personer liksom!

Jag kommer fram till den delen av skolan där min klass har våra skåp. Endast en kille i min klass står vid sitt skåp som slumpvis är bredvid mitt. Leo heter han, han är faktiskt väldigt schysst och en en utav mina närmaste vänner i klassen efter Märta och Julia. Men Julia pratar inte med mig mera så egentligen borde jag inte räkna upp henne bland mina närmaste vänner.

"Heeej" säger jag glatt när jag kommer fram till Leo. Han är väldigt lång och ganska så muskulös. Hans bruna hår ligger fixat på hans ganska smala ansikte. De bruna ögonen kollar glatt in i mina. Hans ljusrosa läppar ler stort och jag blir helt glad av att se honom, jag har saknat honom.

"Heej lillen, haft det bra?" Frågar han mig glatt efter att vi omfamnat varandra i en kram. Jag skrattar lätt åt att han just kallade mig lillen, det har han gjort ända sedan vi lärde känna varandra i början utav ettan på gymnasiet. Trots att jag hatar att han kallar mig lillen så har jag faktiskt saknar att höra det från honom. Det må vara jobbigt när man hör det varje dag, men när man inte hört det på drygt två månader så saknar man det faktiskt.

"Jag har haft det jätte bra, och du?" Säger jag glatt och kollar mot Leo som ger mig ett leende. Min blick fäster jag sedan på det mörkblåa skåpet. Jag låser upp mitt skåp och slänger in väskan samt min tunna jacka.

"Ja vädret har ju inte vart på topp här men jag har haft det bra ändå" säger han. Jag skrattar lätt åt honom. Sveriges väder är aldrig roligt på sommaren. Man får kanske sol i högst två veckor sammanlagt av alla dessa 10 veckor? Om man är i Sverige hela sommaren såklart.

"Men du kan omöjligt varit i Sverige hela sommaren? Du är ju fan as brun, brunare än mig och jag har vart i USA i nästan en månad" skrattar jag lätt. Han kollar chockat mot mig.

"En freaking månad? Skämtar du?" Säger han chockat. Jag skrattar åt hans reaktion. Jag fattar det knappt själv, att jag varit i ett annat land än Sverige i en månad? Så länge har jag aldrig varit borta från Sverige innan.

"Nej jag är helt seriös" säger jag och håller upp händerna för att bevisa att jag inte håller kors med fingrarna.

"Hon var där med Oscar" en ljusrött jag mycket väl känner igen hörs bredvid mig. Jag hoppar lätt till då jag inte var beredd på att någon stod bredvid mig. Leo skrattar åt min reaktion samt personen som skrämde mig.

Jag vänder mig en aning om. Bredvid mig står Märta med ett glatt leende.

"Märtaaa" tjuter jag glatt. Vi omfamnar varandra i en mysig kram. Jag har verkligen saknat henne, jag har inte träffat henne sedan  innan jag åkte iväg till USA.

"Åh guud vad jag saknat dig" säger jag i kramen. Märta kramar mig hårdare.

"Du anar inte hur mycket jag saknat dig, Julia har totalt lämnat mig och hon har börjar umgås med Filippa, Måns, My och ja duvet de gänget" säger Märta med en suck när vi dragit ifrån kramen. Leo skrattar och skakar på huvudet, antagligen åt vår tjejiga reaktion. Visst kan killar också kramas och säga att det har saknat varandra .Men oftast vågar de inte visa sin glädje och därmed bara gör "brohugs".

"När man talar om trollen" skrattar Leo lätt och nickar längre bort i korridoren. Jag vänder lätt på huvudet och får syn på Måns, Noel, Klara , Filippa , Julia och My komma gåendes.

Självklart har Filippa och My utnyttjat sommar värmen och har på sig alldeles för korta klänningar som slutar precis under rumpan. Filippa har lockat sitt svarta hår i korkskruvar och My har sitt rödlätta hår uppsatt i en knut mitt på huvudet. Klara har på sig ett par tajta jeansshorts och en magtröja där hennes push-up syns extra tydligt. Julia har någon svart byxdress och håret i två utvakade flätor. Måns och Noel har båda på sig jeansshorts,  Måns har en vit Ralph lauren piké tröja på sig och Noel har en vit T-shirt med gant märket på högra bröstet, självklart en gant keps på det också. Ifall inte Noel hade sett lite asiatisk ut hade man lätt kunnat tro att Måns och han är syskon, typ tvillingar då de klär sig extremt lika.

Utan att säga ett ord går hela gänget förbi oss. Dock nickar Noel lätt mot oss, han är iallafall en aning trevligare än de andra han umgås med. Han hälsar åtminstone vilket de andra inte har en tanke om att göra då de bokstavligen går med näsan upp i vädret och är allmänt dryga. Jag förstår inte, Julia har verkligen förändrats.

"Hur var USA förresten?" Frågar Märta när hon, Leo och jag går emot dagens första lektion som är företagsekonomi. På vägen dit berättar jag om resan, dock allt roligt och inte det lilla dramat som var i början utav resan.

" Så vem är denna Oscar då ?" Säger Leo glatt när vi går in i klassrummet. Vi hälsar glatt på vår lärare Alma innan vi sätter oss på de tre bänkarna längst bak. Jag i mitten, Leo mot gången och Märta åt fönstret. Leo flinar glatt mot mig. Mina kinder blir en aning röda och jag skrattar lätt.

"Min pojkvän" fnissar jag.Jag skäms inte alls över att visa min glädje och kärlek för Oscar. Jag är stolt att kalla han min.

"Lillen har blivit kär" tjuter Leo och omfamnar mig. Jag skrattar och känner hur mina kinder fortfarande har kvar den röda nyansen.

Efter en stund kommer fler och fler elever in, vi hälsar glatt på de flesta innan. Alma drar igång lektionen .

När lektionen är slut och vi har rast sätter vi oss i kafeterian. Jag går in på instagram, som vanligt har en massa kommentarer om Oscar rullat in på min insta. De flesta skriver att de tycker vi passar bra ihop, andra frågar ifall jag och Oscar är tillsammans och så finns det några som skickar hat. Varför förstår jag inte? Vi är två vanliga människor som är kära i varandra, jag är kär i honom. Inte i hans artist karriär. Men jag förstår om de är avundsjuka, Oscar behandlar verkligen sina fans bra och de gör de andra killarna också. Det är inte ett dugg konstigt om fansen faller för dem. Jag förstår mycket väl hur lätt det är att falla för Oscar , för det är precis det jag själv har gjort.