F E L I X
Jag öppnade mina ögon, drog täcket närmare mig som att jag skulle skeda med Oscar. Om han låg bredvid mig eller inte visste jag inte. Efter att ha legat där för mig själv ett tag så öppnade jag ögonen, såg att hans del av sängen var tom, med en suck så vände jag mig om. Upptäckte snabbt en lapp på mitt nattduksbord. Med trötta rörelser tog jag upp lappen och började läsa.
"God morgon älskling!
Som du troligtvis förstår så har jag åkt till skolan. Borde jag kalla det för skolan fortfarande, eller borde jag kalla det för universitetet? Det låter så vuxet på något sätt, det känns fel. Jag börjar bli gammal!
Okej, skämt åsido.
Jag hoppas att du får en fin dag, lova mig att du går till din skola. Du klarar det, du kommer ta studenten tillslut. Det är inte lång tid kvar. Jag tror på dig!
Ring mig om du behöver något! Jag älskar dig ♡
/Oscar"
Ett leende spreds direkt över mina läppar. Han gjorde mig alltid glad. Långsamt la jag ifrån mig lappen igen innan jag reste mig ur sängen. Släpade fötterna efter mig mot garderoben. Drog fram första bästa klädesplaggen – om de från början ägdes av mig eller Oscar hade jag nuförtiden ingen aning om, jag brydde mig inte heller. Kläder som kläder.
Tanken att jag behövde åka till skolan slog mig. Fick mig att sucka högt. Det var ingenting som jag egentligen ville ha högt uppe på min prioriteringslista, men samtidigt ville jag inte göra Oscar besviken. Han hade redan för mycket att tänka på.
I all hast drog jag ur min telefon från laddningssladden som satt i väggen. Skärmen lös upp, visade tiden 08:12 och en bild på mig och Oscar. Jag började kvart i nio, skulle hinna precis. Snabbt gick jag mot köket för att ta ett äpple från fruktkorgen som Oscar så bestämt ville ha där, fylld hela tiden. Jag skulle aldrig kunna hinna äta en riktig frukost, spårvagnen skulle gå 08:20 och det tog ett tag att gå till hållplatsen.
Samtidigt som jag klädde på mig ytterkläder så försökte jag dra upp mina hörlurar ur det minsta facket från ryggsäcken. Så fort jag var klar och hörlurarna var både kopplad till mina öron och min telefon så gick jag ut och låste lägenheten. Medan jag sprang ner för trapporna så ringde jag upp Oscar. Många sekunder hann inte gå innan han svarade.
"Hej min ängel, är allt okej?" frågade han med lite orolig röst. "Jag ska in på en föreläsning om bara några minuter..."
"Allt är bra, jag ville bara höra din röst", sa jag lågt med ett lätt skratt.
Jag kunde höra hur han skrattade på andra sidan. Jag kunde nästan se framför mig hur han log sådär som bara han kunde. Enda sedan jag hade haft min dröm om att han försvann så var jag så rädd för att det skulle hända på riktigt, behövde alltid känna att han fanns i närheten.
"Är du på väg till skolan?" frågade han sedan.
"Ja, jag går mot hållplatsen nu", yttrade jag mig med en suck.
"Du är jätteduktig, Felix! Jag kan hämta upp dig i eftermiddag", försökte han.
"Okej", sa jag tyst. "Jag älskar dig."
"Jag älskar dig med!" sa Oscar med glad röst. "Jag måste springa in på föreläsningen nu, vi får höras senare!"
Efter det stängde han av samtalet. Med ens kände jag mig så ensam igen.
-
HELLO SUNSHINES!
Hur mår ni idag? Vad ska ni hitta på idag?
Jag är väldigt glad, av någon anledning - men jag klagar ju inte! Idag ska jag åka och träffa lite släktingar, exakt vilka släktingar vet jag inte riktigt, men det är inte så viktigt :)
Omg, vet ni vad jag gjorde igår? Nej det är klart att ni inte vet haha! Jag lät en av mina kompisar klippa mitt hår, och det blev förvånansvärt bra! Topparna på mitt hår var varit slitna så länge så vi klippte bort några decimeter. Känns så skönt!
Och hallå. På sista tiden har jag fått panik varje gång jag har kollat min instagram, för jag tappar följare hela tiden??? Såååå om någon skulle vilja göra min dag och följa mig, feel free att följa @/j0hannalindgren. Don't mind my feed though, it's messy af.
OKEJ JAG KAN INTE SLUTA MED ENGELSKA, WHAT'S WRONG WITH ME??
På tal om inget, jag funderar på att kanske publicera ett till kapitel idag. Vad säger ni om det?
Hoppas ni får en fin dag! Ni är bäst, puss och kram ❤
YOU ARE READING
0 Kilometer » foscar
FanfictionÄntligen blev 468 kilometer till 0. Men allting kan väl inte bli som i en saga ändå? Allt ändras så snabbt. (UPPFÖLJARE TILL 468 KILOMETER, JAG REDKOMMENDERAR ATT DU LÄSER DEN FÖRST!) © foooilicous | 2016