0 Kilometer » foscar

XXVIII

F E L I X

För att jag inte hade ätit någonting vettigt sedan Oscar drog så släpade mina såkallade vänner med mig på en restaurang. De förstod att jag inte mådde bra, de ville bara försöka vara snälla. Jag hade tvingat dem att vi skulle sitta utomhus, även fast det var pisskallt. Cigarett efter cigarett rökte jag, vilket jag inte hade gjort på länge på grund av att jag bara legat inne i sängen och varit ensam. Tjejerna – Moa, Lina och Matilda – satt mittemot mig, Loke och Emil. Jag suckade högt och såg på dem alla.

"Felix du måste verkligen prata med någon", sa Moa försiktigt. "Du måste komma över Oscar, han är borta ur ditt liv."

"Jag pratar med någon och jag har kommit över honom", fräste jag irriterat.

"Du hatar den där psykologen", la Matilda till.

Tjejerna såg allihop oroligt på mig. Allihop hade ögon stora som hundvalpars, ledsna blickar. Lätt himlade jag med ögonen. Ett skratt lämnade Lokes läppar, vilket fick mig att vända blicken mot honom. Han la armen om mina axlar.

"Det vår lilla Fells behöver är bara lite sex", flinade han. "Vi drar ut på någon fest på fredag, haffar varenda brud som vi ser, allt blir som vanligt."

"Allt går inte att fixa med sex, Loke", fräste Lina.

"Åh jo, om det går att förstöra förhållanden så går det att fixa också", yttrade han sedan.

Jag suckade återigen, slingrade mig ur Lokes grepp. Placerade en ny cigarett mellan läpparna som jag tände på snabbare än snabbast. Ändrade min ställning i den obekväma stolen, låg nästan i den istället för att sitta.

"Kan vi inte bara sluta prata om mig för en sekund?" utbrast jag. "Jag mår bra, jag behöver inte er idiotiska hjälp."

"Jo Felix-", började Moa, men jag avbröt henne.

"Håll käften! Jag behöver inte er hjälp, för ni kan inte fucking hjälpa mig! Den enda människan jag älskar, som jag någonsin kommer älska har försvunnit", nästintill skrek jag. "Han har en ny pojkvän hemma i Stockholm, någon som jag hatar mer än er idiotiska hjälp!"

Ansträngda andetag lämnade mig. Min bröstkorg åkte högt upp och ner. Plötsligt såg jag bara mot en vägg, helt tom i blicken. Tårar glidandes ner för mitt ansikte.

"Felix du-", försökte Matilda.

"Håll käft", viskade jag bara.

-

Här har ni ett till kapitel! Vill ni att jag publicerar ett ikväll också?

Just nu ligger jag i min säng och är hungrig :( Vad gör ni?

Tbh så längtar jag efter att publicera nästa kapitel på ett sätt, men ändå inte. Hm, vad kan hända? ;)

Nu tänker jag titta på serier.

Rösta och kommentera så blir jag glad!

Hoppas ni har en fin dag! Ni är bäst, puss och kram ❤