0 Kilometer » foscar

XLVIII

F E L I X

Jag var sen till mitt psykologbesök, men det gjorde mig inget. Jag ville inte vara där, det var onödigt att åka dit. Hon förstod ändå ingenting. Det kändes onödigt att jag hade skyndat mig, det var ändå ingen idé. Men jag gick dit. Hon stod förvirrat i väntrummet och såg sig omkring, fick syn på mig när jag stapplade in genom entrédörren. Hon slog glatt ihop händerna vilket fick henne att tappa blocket som hon hade under armen. Hon gav ifrån sig en uppgiven suck, satte sig ner på huk för att ta upp den medan hon gång på gång behövde dra ner den alltför korta kjolen som klädde hennes underkropp. Hon fixade lätt till sitt uppsatta hår och glasögonen som hängde nere vid näsryggen när hon stod upp.

"Hej Felix, vad skönt att du äntligen kom hit", sa hon lätt. "Jag började nästan bli lite orolig att någonting hade hänt."

Jag fnös bara till svar, korsade mina armar. Utan att säga någonting så började hon gå mot samma rum som vi alltid satt i och hade de idiotiska mötena. Hon lät mig gå in först, låste dörren bakom oss. Hon såg på mig med ett lätt leende.

"Okej, det är ju såhär. Både jag, dina föräldrar och Oscar vill att du ska må så bra som du bara kan, vi vill hjälpa dig", förklarade hon långsamt, som att hon trodde att jag var ett litet barn. "Därför har en ny medicin skrivits ut till dig, den är lite starkare än den förra. Ska tas en gång varje dag. Så den vill jag att du får med dig när du går här ifrån."

Jag himlade lätt med ögonen, men gav henne sedan en nickning. Visste att Oscar skulle bli besviken om jag inte gjorde som hon sa. Kunde nästan höra hans röst inne i mitt huvud.

Som vanligt bad Anna-Maria mig att berätta om vad som hände i mitt liv, hur jag kände mig och allt sådant tjafs. Det kändes bara onödigt att dra upp samma sak gång på gång. Inget nytt hände i mitt liv, det var som att gå runt i en cirkel.

"Felix, tänk dig att vi delar upp ditt psyke i tre delar. Vi kallar de för detet, jaget och överjaget. Detet består mest av all den aggression du känner, den vill ha allt på direkten, saknar logik och moral. Jaget är i mitten av allting, tvingas välja hela tiden. Överjaget är ett försök till en härskare, tänker för mycket, har för mycket moral", sa hon sedan. "I vilken kategori skulle du vilja placera dig själv? Det eller överjag?"

"Inte vet väl jag", muttrade jag. "Jag orkar inte tänka. Det kanske."

"Precis! Du styrs mest av ditt det. Tänk dig nu att ditt medvetande är ett isberg. Som du säkert vet är det kanske bara en tiondel av isberget du ser, resten är under vattnet. Tänk dig att det du ser av isberget är det du är medveten om, resten är det du är omedveten om. Tänk dig att hela detet, större delar av jaget och större delar av överjaget är under ytan", fortsatte Anna-Maria. "Du är alltså omedveten med så mycket i ditt liv, eftersom du styrs av detet så gör då så många saker omedvetet. Förstå du, Felix?"

Jag skakade på huvudet. Anna-Maria nickade som svar, såg på mig som att hon väntade på att jag skulle förklara mer.

"Det är för mycket ord", sa jag ärligt med en suck. "Jag orkar inte fatta."

"Det är okej, det är fullkomligt okej att inte förstå, Felix", yttrade hon med sympatisk röst. "Någonting jag har lagt märke till enda sedan vårt första möte är att det känns som att du inte tror på mig, tror att någonting kommer ändras till det bättre. Berätta ärligt för mig, är det hur du känner?"

"Ja, det är så det är. Jag känner bara att du inte bryr dig egentligen, att du bara låtsas för att du har massor med andra människor att prata med som har problem som är enklare att ta tag i", sa jag. "Men ja, jag vill ha hjälp, det förstår ju till och med jag. Men nej, jag känner att de här mötena är onödiga för att jag aldrig förstår någonting."

"Det är okej, Felix", svarade hon direkt. "Vi fixar upp all röra. Har du något nyårslöfte, Felix?"

Hennes ögon nästintill fastnade in till mina, kändes som att hon verkligen stirrade på mig. Jag såg upp mot henne, försökte ge henne en lika intensiv blick tillbaka.

"Nej", svarade jag bara.

"Då bestämmer jag att ditt nyårslöfte för 2017 är att må bättre", sa hon enkelt. "Att bli av med den här röran."

-

Jag vill tacka min psykologilärare samt Sigmund Freud för denna information ;)
Ni kanske kommer ihåg i ett kapitel för väldigt länge sedan där jag skrev att psykologilektionerna kom i användning till denna fanfic, här har vi det kapitlet.

Idag har jag mitt sista prov för veckan, men imorgon har jag en uppsats att skriva och ett förhör att göra. SEN BLIR DET HELG! Älska studiedagar <33

Åh så har jag fått reda på att vi kommer ha halv studiedag på måndag, så jag går bara till klockan 11:00 :D

Idag börjar jag 08:30 och går till 16:15, ugh. Hur lång är er skoldag?

Prata lite med mig! Hur är det med just dig? Är allt jättejobbigt i skolan, eller har det precis lugnat ner sig? Skriv en kommentar och berätta, jag är intresserad!

Hoppas ni får en fin dag! Ni är bäst, puss och kram ❤