XVII

855 69 17
                                    

O S C A R

Jag låg i sängen med en bok – som egentligen var väldigt tråkig – framför näsan. Mitt i mitt läsande så började min telefon att ringa, vilket fick mig att skrämt tappa boken mitt i ansiktet och skrika till av smärta. Jag slängde iväg boken och tog istället upp telefonen, såg Hugos namn på skärmen, log lätt.

"Hej hjärtat", sa jag glatt när jag svarade.

"Oscar du kommer inte förstå vad som precis hände!" nästan skrek han på andra sidan.

Jag kunde höra hur han ansträngt drog efter andan på andra sidan luren. Jag skrattade lätt och satte mig upp i sängen.

"Jag kommer inte förstå om du inte berättar för mig, dummer", skrattade jag.

"Mamma hade precis varit på ICA, hon hade köpt en trisslott", sa han exalterat. "Hon vann Oscar, hon vann tio miljoner kronor i tjugofem år på en speciallott de sålde bara för nu!"

"Hugo, skojar du med mig?" utbrast jag. "Herregud grattis, eller vad ska man säga!"

"Du, jag hämtar upp dig nu", sa han. "Sätt på dig din finaste kostym, vi ska äta på den dyraste och finaste restaurangen i hela Stockholm!"

"Du är galen", yttrade jag mig med förvirrad röst.

"Skynda dig att bli klar, jag är hemma hos dig om tjugo minuter", fick han ur sig med gäll röst.

Direkt efter han sa det så avslutade han samtalet. Jag slängde min mobil i sängen innan jag snabbt sprang ut mot klädkammaren i huset där vi förvarade alla finare kläder. Det tog inte låg tid förens jag hittade en kostym, länge stod jag dock och velade om jag ville ha en fluga eller slips. Efter ett tags velande så slog det mig att Hugo alltid hade fluga när han använde kostym, vilket fick mig att välja slips då det kunde se bra ut tillsammans.

Jag hade bara hunnit få på mig kostymen när det ringde på dörren. Samtidigt som jag öppnade ytterdörren så drog jag fram ett par finare skor från skåpet vi hade med skor i hallen. Hugo stod på andra sidan dörren med en kostym – med fluga! – samt ett brett leende på läpparna.

"Är du redo?" frågade han uppspelt.

"Ja, jag är redo att gå ut med min galna miljonär till pojkvän", skrattade jag.

Hugo tog tag i min hand, drog med mig mot bilen som stod på uppfarten. Direkt när vi satt i bilen så började han babbla på om allt han kunde göra nu. Han släppte inte blicken från vägen, men jag kunde ändå se hur lycklig han såg ut. Det var konstigt hur lycklig man kunde bli av pengar.

Efter ett tags åkande körde Hugo äntligen in på en gigantisk parkering. Vid sidan av den gigantiska parkeringen fanns en stor byggnad, som säkert var den äckligt dyra restaurangen som han ville att vi skulle äta på.

"Det här är galet", fick jag ur mig med ett lätt skratt.

"Jag vet", svarade han flinandes.

-

CROSS MY HEART AND HOPE TO DIE, BURN MY LUNGS AND CURSE MY EYES,
I'VE LOST CONTROL AND I DON'T WANT IT BACK,
I'M GOING NUMB, I'VE BEEN HIJACKED, IT'S A FUCKING DRAG.

I TASTE YOU ON MY LIPS AND I CAN'T GET RID OF YOU,
SO I SAY DAMN YOUR KISS AND THE AWFUL THINGS YOU DO,
YEAH, YOU'RE WORSE THAN NICOTINE, NICOTINE,
YEAH, YOU'RE WORSE THAN NICOTINE, NICOTINE, YEAH.

Så går det när man lyssnar på musik och bara vill skrika ut det men inte vill få ens föräldrar att tro att man är galen :)

Hej förresten!!

Igår duschade jag min hund haha, hon var jättegullig - hon var rädd hela tiden, stackarn :( Efteråt såg hon dock ut som en björn och då var hon glad!

Ni vet hur man alltid säger att man har "söndagsångest" eller vad man nu kallar det? Det är dagen innan skolan, åh vad jobbigt. Men egentligen så är man bara trött och orkar inte gå till skolan, det har ingenting med ångest att göra. Alla (okej många i alla fall) säger det, jag säger det.
Men nu, nu känner jag det på riktigt. Jag känner verkligen ångest för att gå till skolan imorgon. Jag måste vara trevlig så att någon ska vilja prata med mig, jag måste lära känna människor så jag inte blir utanför. Jag måste nästan göra mig till innan jag kan vara mig själv. Hela tiden är jag rädd för att jag inte kommer få några kompisar, ugh det är det värsta jag varit med om.

Okej jag ska sluta klaga. Men allt var så mycket lättare när jag började högstadiet och hade massor med kompisar med mig.

Hur mår ni idag? Vad ska ni göra idag?

Jag mår sådär och idag ska jag åka ner på stan med mina föräldrar, skoj.

Skulle ni vilja ha ett till kapitel idag förresten?

Gud vad hungrig jag är, på tal om ingenting alls. Dock vill jag ju skriva lite innan jag äter... Och klappa min hund.

HALLÅ JAG MÅSTE SÄGA EN SAK INNAN JAG GÅR!!

Har ni spelat Akinator någon gång? Ni vet den där anden som ska gissa vem du tänker på?
Jag laddade ner den appen och tydligen kan man göra sina egna karaktärer, och jag gjorde min hund!

KOLLA DET ÄR SÅ COOLT!!
Överdriver jag? Lite kanske.

Okej det här meddelandet är längre än bibeln. Om någon orkar läsa igenom allt så får den en stor applåd och en kaka.
Meddelandet är ju typ längre än kapitlet haha.

Hoppas ni får en fin dag! Ni är bäst, puss och kram ❤


0 Kilometer » foscarWhere stories live. Discover now