0 Kilometer » foscar

XLIX

O S C A R

Tillsammans med mina vänner hade jag spenderat dagen på Femman, det vill säga en galleria mitt i Nordstan. Det hade varit en mysig dag, jag gillade det. Visst älskade jag Felix mer än allt i världen, men ibland behövde man bara få spendera någon dag isär. Allt kändes precis som det var förut, jag och mitt lilla gäng, förutom att vi befann oss i Göteborg och inte Stockholm.

Vi satt tillsammans i köket. Alla med olika sorters varma drycker. Hugo satt självklart och drack te. Han hade till och med tagit med sig eget te hemifrån för att han nästan var säker på att vi inte skulle ha något. Jag hade nästan tappat räkningen på hur många gånger han hade predikat på hur många annorlunda smaker det fanns på te i Australien.

Plötsligt ringde det på dörren. Jag var säker på att det var Felix, han hade säkert glömt ta med sig en nyckel.

"Kan någon öppna dörren?" frågade jag. "Jag sitter lite inklämd här."

Det var faktiskt sant, jag satt ganska inklämd mot fönstret, längst ifrån hallen. Till min förvåning var det Hugo som reste sig från stolen och gick för att öppna. Jag satt kvar och fortsatte prata med de andra. Det kändes verkligen skönt att kunna sitta och prata med andra människor, berätta saker som jag redan berättat tusentals gånger för Felix.

Plötsligt hörde jag högre röster från hallen. Jag rynkade på ögonbrynen, mumlade om att få komma ut ur min lite instängda plats. Rasmus – som satt bredvid mig – flyttade på sin stol så att jag kunde förflytta mig. Med snabba steg gick jag från köket och mot hallen. Ju närmare jag kom, desto högre blev Felix och Hugos röster. Jag stannade vid kröken till rummet, såg dem men de såg inte mig.

"Kan du inte bara förstå att du är ett andrahandsval?" utbrast Hugo.

"Vad fan menar du med det?" fräste Felix tillbaka och knuffade bak honom en bit.

Ett skadeglatt skratt lämnade Hugos läppar, även fast han nästan tappade balansen. Felix såg hatiskt på honom.

"Så fort jag var ute ur hans liv kom han på att han saknade dig, så fort jag hade åkt var han tvungen att åka tillbaka till dig", förklarade han hånfullt. "Förstår du inte att jag kan få tillbaka honom bara av att knäppa med fingrarna? Jag har Oscar runt lillfingret."

Det var droppen för Felix. Han knuffade bak honom en bit till innan han hårt tog tag om nacklinningen på Hugos tröja, lyfte upp honom en bit i luften.

"Jag kan få dig att hamna på sjukhus bara om jag vill", väste Felix och höjde på ögonbrynet.

Jag kunde se hur Hugo såg alldeles förskräckt ut, men han försökte hålla masken. Felix släppte ner honom, han hamnade direkt på fötterna. Felix knöt båda nävarna och verkade vara på väg att slå till honom. Jag ville inte att någon av dem skulle skadas, så snabbt sprang jag fram mot dem, ställde mig mellan dem. Då hände det jag verkligen inte hade hoppats på. Felix hann inte upptäcka att det var jag som stod framför honom, han höjde knytnäven och slog till mig mitt i ansiktet. Jag kunde nästan höra hur någonting i mitt ansikte knäcktes, säkert mitt näsben. Min syn blev direkt mer suddig än innan. Ännu ett hårt slag träffade mitt ansikte, vilket fick min kropp att kännas tyngre och allt svartna framför ögonen.

-

Whoops...

Det är fredag, det är studiedag, det är dags för mig att åka till Stockholm igen. Yey.

Dock blir det ju bara snabbvisit då vi egentligen bara ska byta en tröja.

Idag tänker jag vara produktiv och försöka göra klart alla mina läxor så jag kan sluta stressa upp mig över dem, så att jag istället kan skriva då jag är jättestressad över att jag inte skriver haha.

Aja. Hur mår ni? Det känns som att det var ett tag sedan jag genuint frågade hur just du mår. Så, hur är läget med dig? How's life treating ya?

Är det studiedag idag i hela Sverige, eller? Vilka har studiedag?

Åh, jag vill göra en liten hat-undersökning igen. Vem hatar ni mest för tillfället; Felix, Oscar eller Hugo?
Skriv en liten kommentar om dina tankar!

Jag läste precis någonstans att lumpen för båda killar och tjejer kan börja komma nästa år, då skulle vi födda antingen 1999 eller 2000 vara med, fuck my life :-)
ALDRIG ATT JAG TÄNKER VARA MED?? PÅ RIKTIGT, JAG SKULLE DÖ. Usch och fy.

Okej strunt samma.

Hoppas ni får en fin fredag! Ni är bäst, puss och kram ❤