O S C A R
"Oscar, vem är det du skriver med hela tiden?" hörde jag Hugos röst säga framför mig. "Borde jag vara orolig för att du har en affär bakom min rygg?"
Jag vände upp huvudet från telefonen och såg hur han stod framför mig med korsade armar. Jag skrattade lätt och satte mig upp i sängen, klappade på platsen bredvid mig. Snabbt gick han fram och satte sig bredvid mig, la huvudet mot min axel.
"Det är bara Felix", sa jag lätt. "Han mår inte bra och jag, jag vet inte, vill vara snäll."
"Du är en sådan fin människa, Oscar", mumlade han och la armarna om min kropp.
Snabbt hade jag förstått att Hugo var ganska svartsjuk, det var ingenting jag hade upptäckt när vi var bästa vänner, men det var ju annorlunda nu. Hela Felix-grejen tog hårt på honom, men jag klandrade honom inte.
Vant låste jag upp telefonen igen och gick in på min och Felix konversation. Den var full med honom som skrivit sms med stora bokstäver, vilket egentligen verkade vara hans grej.
Skickat från: Felix
Tid: 13:03
"Vad gör du nu?"
Skickat från: Mig
Tid: 13:03
"Skriver med dig och har Hugo hängandes på mig haha, själv då?"
Skickat från: Felix
Tid: 13:03
"Ugh Hugo"
"Jag ligger i vår säng, har täcket du valde runt mig och luktar på det"
"Det luktar som dig"
Hugo tittade upp mot min telefon, himlade med ögonen och fnös och Felix sms.
"Ugh Felix", sa han med fjantig röst.
Jag fnissade till åt honom. Kysste hans kind lätt. Hugo såg upp på mig och flinade okomplicerat. Han gosade sig in mot min halsgrop. Han gav ifrån sig något belåtet ljud. Jag ignorerade det bara.
Skickat från: Mig
Tid: 13:05
"Det täcket kan vara det mjukaste täcket jag någonsin har haft"
"Jag hoppas du tar god hand om det!"
Jag kunde höra och känna hur Hugo luktade på mig, sniffade. Jag rynkade på ögonbrynen och drog honom ur min famn, tittade på den.
"Du luktar gott", sa han enkelt.
"Tack, tror jag?" skrattade jag.
-
Här har ni ett till kapitel!!
Jag har fått reda på att jag har sovmorgon imorgon, LIFE IS GOOD! Så istället för att börja 08:30 börjar jag 09:50. När börjar ni imorgon?
Min idétorka är väldigt irriterande, om någon undrar. Jag vill skriva, men har inga idéer. Just nu har jag massor med kapitel i utkast till er (över 20 för den som antecknar) MEN JAG VILL SKRIVA MER. Jag blir galen, det går inte att få ner någonting. Är det för att jag har massa tankar på annat kanske?
Okej jag måste sluta babbla om onödiga saker.
Har jag berättat det här för er? Det tror jag inte, så då gör jag det.
Hela mitt intresse för fooo har sakta men säkert försvunnit, och om jag ska vara ärlig så är det ganska skönt haha. Jag gillade de i typ tre år och nu känner jag ingenting, det är lite konstigt faktiskt. Dock så försvinner ju inte skrivandet för det, jag använder ju bara dem som karaktärer. Så var inte rädda för att jag ska sluta skriva, för det kommer inte hända (på ett långt tag i alla fall)!Nu slutar vi prata om mig.
Hur mår ni? Hur har er dag varit?
Rösta och kommentera för att var och en sätta ett leende på mina läppar!
Hoppas ni har haft en fin dag! Ni är bäst (kom ihåg det!), puss och kram ❤
YOU ARE READING
0 Kilometer » foscar
FanfictionÄntligen blev 468 kilometer till 0. Men allting kan väl inte bli som i en saga ändå? Allt ändras så snabbt. (UPPFÖLJARE TILL 468 KILOMETER, JAG REDKOMMENDERAR ATT DU LÄSER DEN FÖRST!) © foooilicous | 2016