0 Kilometer » foscar

XIX

O S C A R

Vi satt allihop – jag, Hugo, Rasmus, Caroline, Ida och Saga – hemma hos Hugo. Hela lägenheten gapade tomt om möbler. Tack vare att hans mamma hade vunnit på lotto så skulle hela hans familj flytta till ett större hus. Jag hade hört tusentals gånger hur mycket hela hans familj hatade lägenheten de alla bodde i.

Vi skrattade åt Hugo, han var så glad. Det var som att han sa allting som kom till hans tankar. Han låg i min famn och bara pratade.

"Jag är så rik, så att jag skulle kunna köpa Oscar", yttrade han sig.

"Hugo älskling, mig går det inte att köpa", skrattade jag.

Han tittade upp mot mig, log tankspritt. Han vände snabbt på sig, kysste mina läppar med sitt stora leende lekandes över hans läppar. Så fort kyssen var avslutad så stirrade han bara länge på mig. Han drog med fingrarna över mina kinder.

"Jag är så glad", mumlade han. "Jag älskar dig."

Jag drog med handen över hans hår. Log. Långsamt lät jag mina läppar borstas mot hans panna. Hårt kramade jag om hans kropp. Han la sina armar om min kropp, kramade tillbaka.

"De där två är typ det gulligaste jag har sett", suckade Saga med glad stämma.

"Visst är de gulliga, men jag tyckte att Oscar och Felix var gulliga de med", hörde jag Carolines röst sedan säga.

Så fort Hugo hörde hans namn så såg han upp från min famn. Det nästan blixtrade till i hans ögon av ilska. Han avskydde verkligen Felix. Hårt kurade han sig ihop i min kropp igen. Höll i mig som att han trodde att någon skulle ta mig ifrån honom. Han höll ett hårt tag om min tröja, jag var nästan rädd för att han skulle ha sönder den.

"Jag älskar dig", viskade jag lugnande i hans öra, lät mina fingrar dras igenom hans hår. "Kom ihåg det."

"Tack", mumlade han lågt. "Tack för att du gör det."

Han var verkligen så tacksam över att jag älskade honom. Det var bland det gulligaste jag visste. På något sätt var det som att han var så rädd för att någonting skulle hända mig, han ville ta hand om mig, jag var som ett husdjur – på ett bra sätt. Han var gullig, så otroligt gullig, och jag älskade det.

"Okej, de kanske är lite jobbiga", sa Saga sedan.

"Äntligen säger någon det!" utbrast Rasmus och satte sig upp, då han innan hade legat ner på golvet.

"De bryr sig ändå inte", skrattade Ida bara.

Hon hade rätt, eller jag brydde mig ändå inte. Men vad jag förstod så brydde sig inte Hugo heller.

-

Precis när jag tänkte skriva "Jag känner mig glad idag, här har ni ett till kapitel!" så började jag känna mig lite ledsen. Jag vet inte vad det är, men mina humörsvängningar som vanligtvis är nästan kontrollbara är out of control nuförtiden. It sucks.

Aja, om vi bortser från mitt mående.

Hur är det med er? Vad har ni gjort idag? Hur är det i skolan?

Imorgon är min senaste dag, 16:15 slutar jag, inte jättetaggad. Har en rast på två timmar och fyrtio minuter också, love life :-)
Dock har jag psykologi vilket jag är väldigt taggad inför!

Vad är er bästa/sämsta lektion ni har imorgon?

Nu tänker jag försöka skriva ihop något kapitel till till denna, vi får se hur det går. Jag kommer säkert ge upp och fastna på Youtube, som vanligt.

Hoppas ni har haft en fin dag! Ni är bäst, puss och kram ❤