0 Kilometer » foscar

IV

F E L I X

Jag drog med händerna över ansiktet, suckade lågt. Längst bak satt jag i salen, tjejen som satt bredvid mig – som jag inte hade någon aning om vad hon hette, jag brydde mig inte heller – skrev nya anteckningar från vad läraren sa minst en gång i sekunden. Jag hade inte ens något sorts material med mig till lektionen. Långsamt drog jag ut armarna över bänken, slängde ner huvudet mot den.

Jag hade ingen aning om jag somnade eller inte, men plötsligt kunde jag bara höra hur stolar gnisslade i marken, hur människor runt omkring mig reste sig upp. Förvirrat såg jag mig åt alla håll, såg hur min lärare stod mitt framför mig med korsade armar.

"Var lektionen inte tillräckligt intressant för dig, Felix?" sa hon med brysk röst.

"Inte speciellt", muttrade jag.

Trött så reste jag mig från stolen, precis när jag tänkte dra från klassrummet så kände jag hur hon tog ett hårt tag om min handled.

"Felix, du måste ta tag i det här på riktigt nu", sa hon bestämt när jag hade vänt mig mot henne. "Tänk på hur arg du kommer vara på dig själv om några år, när du inte kommer ha någon bra utbildning på grund av dina misstag."

"Då får det väl bli så då", fräste jag. "Släpp mig nu."

Snabbt drog jag tillbaka min hand, gick med bestämda steg ut från salen. Tittade upp mot en klocka som fanns hängandes ner från taket. Kvart i tolv, alla mina kompisar satt säkert i matsalen. Medan jag gick dit med bestämda steg drog jag upp min telefon – i samma sekund fick jag ett sms. Smset var från Oscar, vilket fick mig att sucka.

Skickat från: OSCAR BABY

Tid: 11:46

"När slutar du?"

Skickat från: Mig

Tid: 11:46

"16:15"

"Hurså"

Skickat från: OSCAR BABY

Tid: 11:46

"Då står jag på parkeringen vid din skola klockan 16:15"

Skickat från: Mig

Tid: 11:46

"Jag är inget barn???"

"Jag kan ta mig hem själv"

Skickat från: OSCAR BABY

Tid: 11:47

"Felix vi har saker att diskutera, du har slutat prata med mig helt och jag tycker inte om det!"

Skickat från: Mig

Tid: 11:47

"MEN KAN DU SLUTA LÅTA SOM MIN MAMMA???"

Skickat från: OSCAR BABY

Tid: 11:47

"Men lägg bara av, vi ska prata – vi som i två, du och jag" 

Det sista smset han skickade ignorerade jag, svarade inte på. Tryckte bara ner telefonen i fickan igen.

Alltid var det han som skulle bestämma, få slå fast vid alla beslut. Bara för att han var äldre – med endast ett år – så skulle han alltid tro att han var så himla vuxen, att han var så mycket bättre än mig. Visst, han var hundra gånger smartare än mig, han gick på universitetet, hade gått ut gymnasiet med perfekta betyg, han hade aldrig gjort något litet fel, han hade flyttat hemifrån – jag hade bara tagit beslag på hela hans lägenhet. Han var bättre än mig på allt, så var det bara.

Jag blev avundsjuk på honom. Önskade att jag kunde vara lite mer som honom, det visste jag att mina föräldrar också önskade. Jag förstod att de tyckte om Oscar mer än vad de tyckte om mig – deras egen son. Jag var långt ifrån perfekt – vilket hela Oscar var.

-

Hej hej jag får panik för varje kapitel jag lägger upp för då har jag mindre i mitt utkast och då är jag rädd att den här bara ska stå och damma. Men jag fixar det nog.

Hur mår ni då? Vad ska ni hitta på för kul idag?

Jag mår bra! Förutom att jag ska se Suicide Squad på bio med en kompis ikväll så har jag ingenting alls planerat, det känns ganska skönt.

Förresten, vill ni ha ett kapitel senare idag?

Jag hoppas att ni alla får en fin dag, för det förtjänar ni! Ni är bäst, oslagbara. Ingen borde tycka illa om er - inte ens ni själva, ni är för bra för det. Kom ihåg att ni alla är supervackra och värdefulla! Ta hand om er. ❤
(Things went deep. Men ni är bäst!)