0 Kilometer » foscar

LII

F E L I X

Loke skulle ha en fest på nyårsafton, vilket det var idag. Och vi var där. Oscar och jag. Loke bodde i en äckligt stor villa bara en liten bit utanför Göteborg. Festen var lika äckligt stor som hans hus. Även fast Oscar inte hade velat gå så tvingade jag med mig honom. Han hade trott att vi bara skulle sitta hemma helt själva under nyår, det var ju hans idé. Men så länge jag kunde minnas hade jag spenderat nyår på olika fester. Jag tänkte inte ändra på min lilla tradition nu.

Oscar hade gång på gång sagt att han inte tänkte dricka någonting under kvällen och natten, han ville få hålla koll på med. Dock hade jag lika många gånger insisterat på att Loke gick med på att vi kunde stanna hos honom, eller i värsta fall ta taxi hem. Men självklart kunde perfekta lilla Oscar aldrig lyssna på mig. Om han hade försökt lura på mig att inte dricka? Japp. Lyssnade jag på honom? Nepp. Om jag tänkte tvinga honom att låta mig hänga på honom under hela festen? Verkligen.

Jag hade inte någon tid- eller rumsuppfattning. Det kunde lika gärna vara så att jag hade missat tolvslaget utan att jag visste om det. I vilket fall så hängde jag på Oscar. Precis lika full som vi båda hade vetat att jag skulle bli. Men ingen var förvånad, hoppades jag på. Min syn var alldeles suddig, men det var något jag nästan var van vid. Ju längre tid det skulle gå, desto enklare skulle det bli att se. Det var bara en vanesak, för mig. Jag hade armen i armkork med Oscar, för att jag inte kunde stå på mina egna ben.

"Felix!" kunde jag höra Oscar röst försöka ropa för att överrösta musiken, men hans röst kändes ganska avlägsen. "Vi kanske borde tänka på att åka hem, det blir nog bäst så hjärtat."

"Men vafan, klockan är inte ens midnatt", muttrade jag sluddrande tillbaka, försökte se på honom.

La lätt handen mot hans kind och fick ur mig ett bubblande skratt. Oscar såg inte så värst glad ut. Visst förstod jag kanske på något sätt att han inte var glad, men ibland behövde man få släppa låss också. Han var lite tråkig i det avseendet.

"Kom igen då, var lite rolig", försökte jag luddigt. "Vi kan mysa till det, kom igen."

"Felix nej, det är midnatt om bara tio minuter", försökte han. "Du har druckit lite för mycket, du måste ta det lite lugnt nu."

"Jag är jävligt lugn, Oscar babe", muttrade jag sluddrande. "Kom igen, vill du inte ha lite roligt sista dagen på 2016?"

Precis när jag sluddrat ur mig det hörde jag hur den högt dunkande musiken började sänkas. Alla människor som stod omkring oss började skrika. Räkna ner, från tio till noll. Jag antog bara att det var tio sekunder kvar av året, varför skulle de annars skrika liksom? Tillslut så hörde jag massor med människor skrika "gott nytt år" runt omkring oss.

"Jaha, där var 2016 över", fick Oscar ur sig med en suck. "Hur vill du börja 2017, Felix? Åka hem?"

"Du vet hur alla liksom kysser någon på nyår? Jag vill göra något annorlunda, för jag är annorlunda", mumlade jag med lite luddigt. "Har du någonsin haft en trekant, Oscar?"

"Felix nej, vi ska inte ha en trekant med någon", utbrast han. "Du borde inte få ta några beslut i det här tillståndet."

"Sluta dumma dig", sluddrade jag och tog ett hårt tag om hans ena hand.

Direkt började jag kolla runt i det stora rummet vi befann i. Letade efter någon som verkade snygg, någon som man kunde tänka sig att ligga med. Även fast Oscar var emot allt jag för tillfället sa så brydde jag mig inte, jag gjorde vad jag ville. Min syn var fortfarande lite suddig, så jag kunde inte se vilka människor som befann sig med oss på festen. Tillslut muttrade jag bara till, tog ett hårt tag om den första bästa handleden jag fick tag i, drog med denna människa och Oscar upp mot trappan. Tillsammans med den snubblade jag upp till övervåningen. Jag kunde tänka mig att det kanske inte var det bästa beslutet jag gjort, men man levde bara en gång. Allt är möjligt.

-

Ugh. Allt jag gör känns bara så dåligt.

Jag har så sjukt mycket prestationsångest just nu. Utöver det så är jag bara allmänt superstressad över skolan. Det är så jobbigt.

Idag har jag ett prov i tyska och jag är så rädd för att jag ska faila. Jag hatar grammatik så mycket (det vi gör ni handlar om grammatik för er som inte snappade upp det).

Åh, för några dagar sedan frågade jag en kompis om hon skulle vilja träffas idag. Men nu vill jag verkligen inte längre, jag vill få vara hemma och ta det lugnt. Men de senaste gångerna hon har frågat mig känns det som att jag har kommit med ursäkter.

Som sagt, allt jag gör känns bara dåligt.

Jag vill bara få klara av den här dagen.

Brukar ni få prestationsångest? Hur brukar ni hantera det?
Skriv gärna en kommentar och berätta.

Jag vet, jag vet, jag vet att jag precis som vanligt ställer för höga krav på mig själv, men jag vet inte hur jag ska undvika det...

Aja, rösta och skriv en kommentar så gör ni min dag lite bättre (:

Hoppas ni får en fin torsdag, det är snart fredag. Ni är bäst, puss och kram ❤