0 Kilometer » foscar

XLVI

F E L I X

Jag kunde höra Oscar med sina kompisar. Tillsammans med dem åt han frukost i köket. Jag låtsades sova, orkade inte spendera tid med dem. Oscar lät mig sova, vilket var skönt. Oscar var dock glad, vilket jag var glad för, men jag ville att han skulle vara med mig ändå.

Jag kunde höra hur Oscar reste sig snabbt från stolen han satt på, lämnade bordet som troligtvis var fullt med olika saker att äta. Med glada steg gick han mot sovrummet, bestämde sig väl för att det var tid att försöka väcka mig. Det lät nästan som att jag var ett barn och han var min förälder, men så kunde det ju nästan vara ibland.

Långsamt satte han sig på sängkanten av den stora sängen. Jag låg ganska hopkrupen som en boll med ryggen mot honom. Försiktigt kände jag hur han kilade in handen in i täcket, försökte kittla mig under foten. Fötterna var det stället där jag var mest kittlig på, jag var inte så kittlig för övrigt. Direkt då han rörde mig så satte jag mig upp. Förskräckt såg jag mig omkring, drog ihop kroppen. Mina ögon var vidöppna. När jag fick se hans flinande ansikte så suckade jag.

"Oscar vad fan", suckade jag och slog huvudkudden mot hans ansikte.

"God morgon på dig med, hjärtat", svarade han.

"Du, jag älskar dig alla andra tider på dygnet - utom när du väcker mig", muttrade jag.

"Jag tar det som en komplimang", sa han och drog mig närmare sig.

Han satte fingrarna om min haka och tryckte sina läppar mot mina. Det fick mig att le, sluta mina ögon. Jag kunde nästan känna hur han inte slöt sina ögon, hur han bara tittade på mig.

Plötsligt hörde jag hur hans namn ropades. Direkt reagerade jag på rösten, Hugos. Oscar bröt vår kyss, vände sig om. Hugo stod i dörröppningen. Jag kunde se hur han vände blicken mot mig, blicken hans blev alldeles skräckslagen.

"J-Jag tänkte b-bara-", började han.

Jag harklade mig bakom Oscar, han såg lätt på mig. Jag tog ett hårt tag om honom, höll om honom som att han skulle försvinna.

"Kan du snälla bara ta och dra åt helvete?" frågade jag suckandes. "I alla fall för ett tag?"

Direkt försvann Hugo igen. Det fick ett lätt skratt att lämna Oscars läppar. Jag pressade mina läppar mot hans svala nacke.

"Lillen har blivit farlig", mumlade han och rös till när mina läppar ströks över hans nacke.

"Man vet ju aldrig vad den där idioten kan få för idéer", muttrade jag. "Man måste vara på hugget."

"Felix, sluta vara så rädd för att något ska hända mellan oss två", försökte han. "Jag älskar dig mer än allt, du och jag är skapta för varandra, vare sig vi vill vara tillsammans eller inte."

Jag slappnade av. Gosade in ansiktet mot hans nacke. Kramade om honom så hårt så att det nästan kändes som att jag skulle trycka upp hans lungor, men jag försökte bortse från det. Lät mig få känna trygghet med min pojkvän i närheten, eftersom det var det som gjorde mig trygg. Det kändes lite läskigt att jag kände så ändå, jag gav Oscar så mycket ansvar. Var jag verkligen redo för det? Var han verkligen redo för det?

-

HELLO SUNSHINES KLOCKAN ÄR TYP SEX PÅ MORGONEN!

Jag ska åka iväg till Stockholm idaaag med en av mina bästa vänner, så därför är jag vaken. Är det någon annan som är vaken, i sådant fall vad gör du vaken?

Hallå, vi har ett litet dilemma. Min dator bestämde sig för att uppdatera sig, och nu är alla mina filer borta. Jag har inte kunnat hålla på med min dator på de senaste dagarna eftersom vi försöker fixa den. Men jag kan för tillfället inte skriva någonting till er. Jag har ett par kapitel kvar utkast, men vi får se hur länge det räcker. Nu vet ni i alla fall!

Igår fick vi veta att vi skulle ha ett prov på måndag, vi har bara helgen på oss att plugga, kul liv. Samtidigt har jag två andra prov att plugga till som är samma vecka, kul.

Har ni mycket i skolan?

Prata med mig, eller någon i kapitlet, var inte blyga, jag bits inte!

Okej jag måste nog börja tänka på att göra mig i ordning eller något snart.

Rösta och kommentera så blir jag jätteglad!

Hoppas du får en fin dag! Ni är bäst, puss och kram ❤