0 Kilometer » foscar

LIII

VIKTIGT MEDDELANDE I SLUTET, LÄS SNÄLLA!
-

O S C A R

Jag ville inte att Felix skulle vakna dagen efter. Jag visste att han skulle få ångest eller i alla fall bli galet generad när han fick reda på alla detaljer från gårdagen. Han visste inte ens att den personen som hade varit med om trekanten han hade tvingat oss att ha var Loke. Jag borde inte ha låtit honom göra något sådant beslut.

Jag satt nere i köket tillsammans med Loke. Det var inte stelt dock, vilket var väldigt, väldigt skönt. Vi pratade precis som att inget speciellt hade hänt, precis som att vi inte alls hade haft sex tillsammans med Felix under natten. Jag hade haft något emot honom lite innan, men nu fick jag lära känna honom lite mer – och han var inte så dålig som jag hade föreställt mig. Man borde verkligen inte ha fördomar om någon.

Det kändes skönt att äntligen få prata själv med någon av Felix kompisar, få lära känna dem utan Felix. Alla människor betedde sig olika när olika människor var i närheten. Du betedde dig inte på samma sätt framför din farmor som du gjorde tillsammans med dina bästa vänner, till exempel.

Egentligen satte man väl alltid på sig någon form av mask inför varje människa man pratade med. Eftersom att Loke inte pratade med mig på samma sätt som han pratade med Felix så han la på sig en annars sorts mask inför mig, som han inte använde inför Felix. Man kunde väl egentligen säga att den enda gången man inte använde sig av en mask var när man var ensam.

Plötsligt hörde jag hårda, trötta steg i den vitmålade trätrappan. Jag visste att det var Felix. När han kom in i köket såg han trött på oss båda. En hög suck lämnade hans läppar, det såg nästan ut som att han skulle ramla ihop där han stod. Dock hann han satte sig på stolen framför mig.

"Vill jag ens veta vad som hände inatt?" muttrade han med rosslig röst. "Eller berätta bara."

"Ja, du drack ju lite mer än vad du borde ha gjort", sa jag med ett litet retsamt flin. "Och så hände en liten annan grej."

Felix såg lidande på oss båda. Han visste att någonting hade hänt, han visste att han hade gjort någonting han egentligen borde ha gjort. Jag kunde höra hur Loke skrattade lätt bredvid mig. Skrattet var lite dämpat, han hade säkert lagt händerna över ansiktet för att inte skratta högt, rakt ut. Jag hade ingen aning om varför, men vi båda fann vår lilla upplevelse tillsammans var ganska skrattretande.

"Alltså, vi hade en trekant", fick Loke ur sig.

"Vi hade vadå?!" utbrast Felix och slog båda händerna mot bordet. "Ni måste skoja. Jag kan inte fucking ha legat med min pojkvän och min bästa vän!"

Han drog förtvivlat med händerna genom håret. Jag förstod egentligen inte varför han reagerade som han gjorde. Visst, han hade varit så full att han knappt mindes vad han hette, men var inte det nästan som vardagsmat för honom? Det var som att det här var det värsta som någonsin skulle kunna hända honom. Jag förstod inte. Felix hade varit full, han gjorde något som hans omedvetna bestämde, jag klandrade honom inte alls över beslutet. Visst, han kan få ångra sitt beslut, men han behövde inte reagera så starkt.

"Varför sitter ni bara där?!" utropade han sedan.

Jag suckade lätt, reste mig från stolen jag satt på. Gick fram till Felix, satte mig oförhindrat i hans knä. Drog med ena handen över hans kind.

"Man gör inte de bästa besluten när man är så berusad som du var igår, Felix", sa jag lugnt. "Under den tiden du har sovit har jag och Loke pratat, det som hände inatt är redan bortglömt. Okej?"

Han nickade stumt. La sin hand över min.

"Men nu är det 2017, nu ska vi komma ur den här röran", sa jag sedan. "Eller hur?"

Felix nickade bara igen, men denna gång med ett leende.

-

Jag vaknade för ett tag sedan och hade lite tråkigt, så då tänkte jag att jag ska uppdatera lite åt er.

Men det är en sak jag måste få ur mig (oj nu låter det ju jättedramatiskt). Förut har jag ju skrivit om att ta en paus från Wattpad, men jag tror nog att jag vill sluta helt. Allt är inte lika roligt som när jag började för två år sedan. Jag har nya intressen och gillar andra saker.

Om någon skulle bli lite besviken över mitt beslut så kanske det kan lugna ner dig att jag har 15 böcker i utkast (vilka 3 är julfanfics) som jag ska försöka skriva klart innan jag försvinner för gott.

Så, jag hoppas att ni tycker att det är okej. Jag finn er inte samma lycka av att skriva fanfics (om numera ett band jag inte ens gillar) på Wattpad. Det är inget fel på er, verkligen inte, ni är lika amazing som vanligt. Även fast jag kanske skulle kunna stanna kvar om ni vill så vill jag nog få tänka på mig själv. Jag har börjat känna mig så stressad över att skriva hela tiden.

Som sagt, hoppas det är okej!

Gud vad allt blev dramatiskt nu då haha.

Hur mår ni förresten? Vad ska ni hitta på för skoj idag?

Hoppas ni får en fin dag i vilket fall! Ni är verkligen bäst, puss och kram ❤