0 Kilometer » foscar

XXV

O S C A R

Jag hade precis vaknat till, men hade inte orkat öppna upp ögonen. Helst av allt hade jag bara somnat om igen, om det inte hade varit för att jag kände hur en hand drogs över mitt huvud. Irriterat såg försökte jag slå bort handen med min egen, men det gav inget bra resultat alls. Ett skratt hördes – direkt hörde jag att det var Hugos skratt. Långsamt öppnade jag upp ögonen, och såg mycket riktigt Hugo sitta på sängkanten.

"God morgon solstrålen", sa han leendes.

"Morgonen hade varit godare om jag kunde få sovit lite längre", mumlade jag rossligt.

Med enkla rörelser så satte jag mig upp i sängen, såg på honom länge. Han la huvudet på sned och log brett. Förvånat så rynkade jag ögonbrynen och korsade armarna.

"Vad har du i kikaren?" frågade jag.

"Jag har tänkt att ge dig lite av pengarna som vanns på lotten", sa han lätt. "Du är min pojkvän och jag älskar dig, du finns alltid där, så det är typ det jag kan ge dig."

"Men Hugo, det måste du ju inte göra!" utbrast jag. "Det är din familjs pengar, ni måste ju spara och kunna köpa saker ni alltid drömt om."

Direkt hyschade han ner mig, tryckte sig närmare mig. Precis när han tänkte pressa sina mjuka läppar mot mina så avbröt han sig. Istället såg han bara in i mina ögon med sina – nästintill – regnbågsfärgade ögon.

"Hur mår du förresten?" frågade han. "Hur är det med influensan?"

"Jag mår bra, hjärtat", sa jag, skrattade åt hans lite oroade blick. "Febern är borta, jag är lite snuvig, men annars är jag frisk som en nötkärna!"

Mitt ordval fick Hugo att lätt skratta innan han glatt kysste mig. Jag la handen om hans nacke och lät mina fingrar röra vid hans kortklippta nackhår. Jag kunde nästan känna hur han log, vilket fick mig att le. Min kärlek till den killen var oslagbar.

Långsamt lät jag min andra hand göra sällskap med min första hand bak vid hans nacke, flätade samman mina fingrar. Tryckte honom närmare mig, om det ens var möjligt. Försiktigt vinklade Hugos sitt ansikte, när han släppte ifrån kyssen så tryckte han sin näsa mot min. Lät oss dela andetag. Han log brett, alla hans kritvita tänder bländade mig nästan. Det kändes nästan omöjligt att inte le i hans sällskap.

"Jag sätter in pengarna på ditt konto ikväll", sa han lätt och flätade samman våra händer.

"Säg inte sådär igen, det låter ju som att jag ligger med dig för pengar", skrattade jag.

Direkt hyschade han ner mig, men började med ens att skratta han med.

-

Lol.

Om jag precis var ute på promenad med mina två bästa vänner i spöregn? Mm precis. Är så kall och blöt. Let's värma sig.

Imorgon har jag sovmorgon, yey!! Börjar 10:05, när börjar ni?

Ni förstår inte hur roligt det är att läsa era kommentarer när ni är arga, det är bland det bästa jag vet. Nu fattar jag nästan varför alla ville göra mig arg i låg- och mellanstadiet, det är ganska kul. Jag hade alltid sönder pennor för att jag trodde att jag var cool när jag var arg, don't do that.

Aja, har ni något roligt att berätta? Feel free to do it.

Jag har två roliga busshistorier från idag att berätta när jag tänker efter!

Imorse var min buss så full att ingen mer fick gå på när vi inte ens hade kommit halvvägs. Det gick knappt att andas där inne. Så kom vi sent också, tidspessemisten i mig fick panik.

På väg hem så sprang jag till bussen precis när den skulle lämna hållplatsen, och jag fick åka med! Ibland har man bra timing.

Okej nog med prat!

Rösta och kommentera så gör ni min dag!

Hoppas ni har haft en bra måndag! Ni är bäst, puss och kram ❤