0 Kilometer » foscar

XLV

O S C A R

Mellandagarna hade börjat. Rean hade börjat. Enligt mig var det väldigt nödvändigt att vi skulle åka runt och titta vad som kunde erbjudas. Allt var som julshopping igen. Jag var lite överexalterad för varje butik vi kom in till. Plötsligt när vi gick igenom en galleria plingade min mobil till. Förvirrat drog upp den och såg på smset jag fått. Det var från Caroline. Utan att låsa upp den hann jag se att det stod något om Göteborgs centralstation, vilket gjorde mig nyfiken. Jag släppte Felix hand för att med båda händerna kunna se smset och sedan skriva ett svar.

Skickat från: Caroline

Tid: 13:45

"Hallå Oscar, skulle du kunna gå till Göteborgs centralstation? Jag har en kompis som ska dit om ett tag, och hon ville se om Pressbyrån fanns där haha... Snälla, det är viktigt för henne."

Felix satte lätt ner händerna i fickorna på sina jeans, då han avskydde att använda vantar, men tappade nästan känseln i händerna av kylan. Det kändes lite stelt att bara gå bredvid honom utan att hålla i honom på något sätt, det kändes inte som oss.

"Det var Caroline", sa jag och såg upp från skärmen, tittade mot honom. "Hon ville tydligen att vi skulle kolla något inne på resecentrumet här, för hon hade en kompis som skulle dit."

"Jaha?" sa han förvirrat.

Tog bestämt tag i min hand, ville inte låta den hänga fritt. Felix kalla hand omslöt min varma, våra fingrar flätades samman. Allt kändes som det skulle.

"Vi skulle kolla någonting vid Pressbyrån, det lät jätteluddigt", skrattade jag. "Men kom, vi drar dit."

Felix log brett åt mitt skratt, började gå igen. Hans leende fick mig att le. Utan att jag ens märkte det så drog han sig med mig ut ur gallerian. Vi var inte alls långt ifrån centralstationen, det var gångavstånd. Jag började prata glatt, vilket jag gjorde hela vägen, det var ju nästan precis som att jag aldrig fick slut på samtalsämnen. Jag blev glad varje gång Felix svarade på någonting. Hans mörka röst var musik i mina öron.

Så fort vi kom in i resecentrumet så kände jag hur Felix spände till sig. Det var som att han kände att allt inte var som det skulle. Det var som att han kände som att någonting skulle hända, någonting man inte hade någon aning om att det ens var möjligt. Eller, det kanske var möjligt, men det var inget varken han eller jag såg framför oss. Pressbyrån var nära oss. Jag förstod inte vad vi skulle göra där, och jag förstod att Felix säkert var jätteförvirrad.

"Felix älskling, du är jättespänd", sa jag tillslut, stannade till oss. "Hur är det?"

"Jag mår bra, Oscar", mumlade han. "Oroa dig inte."

"Är du säker?" frågade jag. "Du vet att du kan berätta allt för mig."

Han nickade lätt. Jag log mot honom. En hastig kyss mot hans läppar lämnade jag innan vi fortsatte gå. När vi väl kommit fram till Pressbyrån såg jag någonting jag verkligen inte hade förväntat mig att få se. I ena hörnet av ingången stod en klump med människor, men inte vilka människor som helst - utan mina kompisar. Allt hade varit bra om jag inte sett det jag såg sekunden efter, Hugo. Felix skulle bli galen, det här var inte bra. Jag visste knappt hur jag skulle reagera, men jag blev glad.

Jag vände blicken mot Felix, han tittade förvånat på mina bästa vänner. Jag släppte min hand, jag kände dock hur det kändes lite fel att lämna Felix lite. Jag började krama om allihop.

"Vad gör ni här?" utbrast jag överraskat.

Jag kunde nästan känna hur Felix blick brände i nacken på mig. Han var arg. Det gjorde ont i mitt hjärta. Jag ville lugna ner honom.

"Jag kom hem nu för mellandagarna", sa Hugo med ett leende. "Så fick vi alla idén att åka ner till dig."

"Och vi hoppas att vi kan få bo hos er under tiden", la Ida till.

"Men självklart!" sa jag med ett brett leende. "Eller hur Felix?"

Jag såg på honom på riktigt. Han drog direkt på ett falskt leende, försökte att inte skrika någonting - såg det ut som. Jag gick ifrån mina kompisar, gick fram till honom igen. Jag la armarna om hans kropp, såg leendes på honom.

"Mm, visst", sa han lågt.

-

Whoops ;)

Trodde ni att Hugo var borta för alltid? Åh så fel ni hade!
Men gud vad hemsk jag låter haha. Men det är ju så många som avskyr honom, så jag tänkte låta honom komma tillbaka för det är roligt när ni blir arga haha!

Både idag och igår har det känts som att jag bara har sovit typ en sekund?? Jag har lagt mig i bra tid, men sedan när jag väl vaknar känns det som att jag inte har fått någon sömn alls? Det är så konstigt.
Låt oss alla hoppas att jag får sovmorgon imorgon. (Jag har det ibland, vårt schema är lite komplicerat att förklara)

Hur mår ni då, finaste ni? Händer det något speciellt i skolan idag? Är det alldeles för mycket läxor och prov på gång?

Jag har lite på gång, men jag känner att jag har allt under kontroll, faktiskt. Det känns väldigt skönt.

Åh, på lördag åker jag till Stockholm med en av mina bästa kompisar, jag är så taggad! Gissa vem som tänker göra slut på alla sina pengar! Jaaag!
Någon som vill träffa mig? Nej gud, vad leker jag haha. Men om någon råkar befinna sig i Stockholm på lördag och har lust att träffa mig, skriv någonting någonstans haha!

Okej nog om mig. Jag hoppas att du mår bra. Om du inte gör det så hoppas jag verkligen att du snart ska må bättre - för ni alla förtjänar att må bra!

Hoppas ni får en fin dag! Ni är bäst, puss och kram ❤