They don't know about us

They don't know about us, Kapitel 7

- haha, du, JAG haffar henne, okej? Säger jag och blir genast orolig. Oscar ser bra ut och hans kropp är hel galet snygg.

Haha, vad tänker jag ens på? Det låter nästan som om jag gillar killar.. Haha men allvarligt, Oscar är inte dum, att flirta med tjejer vet han också hur man gör.

- jadå, fast verkar som om Omar har lite förtur, konstaterar Oscar med en nick mot Omar och Ella som pratar med varandra. Båda ler sådär lyckligt och jag känner hur avundsjukan hugger mig i magen.

- Omar! Kom nu, vi ska träna! Säger jag och avbryter deras samtal.

Omar lyfter på huvudet, säger någonting mer till tjejen innan han kramar om henne. Jag riktigt lider igenom hela kramen. Omar känner henne och går tillbaka till oss.

- redo grabbar? Säger han och hoppar upp och ned, lika livlig som vanligt. Som om han nyss inte hade kramat den finaste tjejen jag sett på länge.

- alltid redo! Säger Oscar och ogge i kör.

- du då Felix? Undrar Omar och boxar mig lite lätt på armen.

- jodå, säger jag lugnt.

- ey mannen, vad är det med dig, du verkar nere? Behöver du en kram? Omar breder ut armarna och jag ger honom en äkta bro-hug.

Att vara sur på Omar har jag verkligen ingen rätt till. Trots att jag är avundsjuk.

- vem var tjejen? Undrar jag efter ett tag. Jag kan verkligen inte låta bli att fråga, nyfikenheten tar liksom över.

- åh, Ella. Jag träffade henne på tåget på väg hit, hon är asfin och hur snäll som helst, säger han och det set ut som om han svävar på moln.

- Gillar du henne? Undrar jag och försöker att inte låta helt krossad.

- jag vet inte, kanskeee, säger han och blinkar mot mig.

- hon var fett fin.. Jag kan i te längre hålla mig utan säger som jag känner, rätt ut.

- JAA, men hennes kompis är rena rama pesten, fast rätt söt, en galen foooer, säger Omar och skrattar.

Mer hinner vi inte snacka om det (det kanske var tur?) innan daff kommer in och säger åt oss att vi ska börja dansa istället för att snacka m brudar. Vi ler bara mot varandra och musiken går igång.

-Ella-

- såå.. Vad var det du och Omar pratade om? Vi har suttit oss på en bänk i parken och Elin ser allvarligt på mig.

- typ inget.. Säger jag och rycker på axlarna. Rädd för att säga sanningen då jag tror att hon skulle bli grymt ledsen.

- ljug inte, ni pratade fan aslänge! Säger Elin och ser uppfodrande på mig.

- okej, om vilket tåg vi skulle ta hem imorgon..

- ska ni ta samma?

- kanske, säger jag bara tyst.

Omar är verkligen helt underbar och jag vill inget annat än att lära känns honom bättre. Men tanken på Felix ligger ändå och gnager mig lite lätt i bakhuvudet. Men ändå, det är Omar jag känner mest och han är heeelt.. Jag finner inte ens ord som

Kan beskriva honom.

Det börjar redan skymma och vi beslutar oss att åka hem igen, vi tar tunnelbanan och vi åker i tystnad ner för rulltrappan. Ingen pinsam tystnad denna gången dock, vilket är väldigt skönt. Det är sällan det blir det i mellan oss. Tydligen bara när vi träffar Omar.

- ska vi till studion och försöka träffa dem imorgon igen? Föreslår Elin. Jag ler bara åt hennes förslag. Vill jag ens det? Ja, det är klart jag vill. Jag vill ju träffa omar.

- jaa, ååh dem är så fina, säger jag och tänker knappt på vad jag säger.

- visst är dem? Och du har inte fått bild med Ogge eller Oscar än! Det måste du ha, säger Elin och jag bara nickar.

Tunnelbanan stannar och vi hoppar av, från stationen där vi hoppade av är det inte alls långt till Elin, vi går, fnissar och påpekar hur fina killarna i The Fooo är.

Jag lägger mig på min madrass på golvet med mobilen i handen, går i. På twitter. Ska jag skicka ett DM till Omar? Eller kommer Elin se det då?