They don't know about us

They don't know about us, kapitel 62

Jag gråter hela den kvällen, oscars föräldrar säger ingenting, knappt Oscar heller, vi sitter på hans säng och han har armarna om mig. Det är läskigt tyst och jag bara gråter. Det känns som om någon har dött, och på sätt och vis har det väl det. Mitt och Felix förhållande, trots att vi har känslor åt båda hållen.

Tillsist blir klockan i alla fall tio och jag går och byter om, jag tar Felix tröja och borstar omsorgsfullt tänderna innan jag sjunker ner bland lakanen.

Oscar kommer in och lägger sig bredvid mig, han håller om mig, riktigt hårt och jag kryper bara närmre intill honom.

Jag vaknar nästa morgon, inte av en lite kyss som jag vaknat av de senaste veckorna utan av att solen lyser rakt i mina ögon. Oscar har fortfarande armarna om mig och jag lirkar försiktigt mig ur hans grepp. Jag tar upp mobilen och kollar alla sociala medier. Felix har twittrat om att han är singel och helt plötsligt dyker bilder sen gårdagen upp i mitt huvud.

Vad ska jag ens göra här i Stockholm? Min tågbiljett hem är inte förs om tre veckor och jag orkar inte bo hos Oscar under den tiden, för om jag bor hos Oscar så måste jag med till studion, och ifall jag ska med till studion så kommer Felix vara där.

Och trots att hjärtat hoppar över ett slag bara jag hör hans namn och att vi båda har sagt att vi ska fortsätta vara kompisar så är Felix den personen jag minst vill träffa.

Då har jag bara en person kvar jag kan vara hos. Jag suckar för mig själv. Vad vill jag helst? Träffa Felix varje dag och bo hos Oscar eller försöka bli vän med tjejen som skrikit "hora" efter mig?

Jag tänker på Elin och det svider till i hjärtat. Så mycket på en gång.. Vi var så nära vänner.

Jag skickar ett sms om ifall vi kunde ses och kanske ta en fika.

Jag fick snabbt svar att det kunde vi göra. Jag är helt beredd på att förlåta henne. Jag tror att hon Gjorde allt av avundsjuka och förlåta är en sak man måste kunna. Jag tänker på vänskapen vi hade innan Omar och The fooo.

Våra vänskapsband var mer som tjocka rep och jag älskade henne över allt annat.

Jag tar mina grejer och hoppar in i duschen och byter om och fixar mig och när jag kommer ut igen så sitter Oscar på sängen med mobilen i handen. Hans hår står åt alla håll och jag går fram till honom och kramar honom.

- tack, säger jag tyst och han lägger armarna om mig.

- för?

- allt du gjort och för att du finns.

- ingen fara, du är en av mina bästa tjejkompisar och vad gör man inte för en vän? Han ler och jah ler i mot honom.

Han reser sig upp och rotar fram kläder innan vi tillsammans går ner för att äta frukost.

- ska du med till studion idag? Säger Oscar och tar ett nytt bett på sin macka.

- jag ska fika med en kompis, eller ja, du vet Elin. Men jag hoppas att vi kan hitta varandra igen så kanske jag kan bo hos henne och slippa besvära dig.

- du besvärar mig inte, men jag tror att det är bäst för oss alla om du kommer ifrån oss ett tag, säger Oscar och kramar mig igen.

Jag går upp och borstar tänderna och Oscar gör sig klar.

- jag ska ju ändå till studion så jag kan väl skjutsa dig, erbjuder sig Oscar och jag hoppar vant upp på hans moppe.

Vi åker in mot stan och själv tar jag mig till platsen där jag och Elin bestämt träff. Medans Oscar styr stegen i mot studion.

- ring om det är något! Är det sista han säger.

- yyes, svarar jag och börjar gå.

Jag går mot fiket och när jag närmar mig känner jag faktiskt hur nervös jag är, det hon gjorde mot mig var ju faktiskt inte schysst på nått sätt..