They don't know about us

They don't know about us, kapitel 43

Kyssen varar säkert bara i en sekund men jag puttar bestämt bort honom. Jag ser surt på honom. Det känns så himla fel och jag vill inget annat än att bara slå till honom.

- förlåt, mumlar Omar och kollar ner.

- varför Omar? Varför? Suckar jag och kollar surt på honom.

- förlåt, jag är bara så jävla avundsjuk på Felix, asså det funkar inte, det är så himla jobbigt, Omar kollar bort och jag ser att han tycker att det verkligen är jättejobbigt.

- förlåt Omar, säger jag tyst.

Det blir tyst ett bra tag, genom gången i tåget går en dam skjutande på en vagn med godis och andra saker, både jag och Omar tackar artig nej när hon undrar om vi vill ha något.

Jag försöker än en gång att inte möta Omars blick, jag känner mig bara skyldig när han ser så ledsen ut och efter att han kysste mig känns det ännu mer besviket.

- du ska inte be om ursäkt, säger han plötsligt.

- nej, jag vet, för det är mina känslor som gjorde så det blev så här, jag kan inte hjälpa det, men jag vill vara vän med dig Omar, säger jag och denna gången är det han som vägrar möta min blick.

- ja, det är jag som ska säga förlåt, vi kan vara vänner, jag behöver bara.. Lite tid, måste typ komma över dig, svarar han och biter sig lätt i underläppen.

- det blir så, tack.

- tack?

- för att du låter mig och Felix vara fast du gillar mig, det är väl rätt svårt antar jag, säger jag med en lätt axelryckning.

- ja, men vad ska jag göra? Bara Felix tar hand om dig ordentligt så är jag nöjd.

- det ska du inte bekymra dig om.

Jag höjer musiken ett snäpp och låter mig dras i den, jag vill bara sjunga med, men jag kan i te. Varför ska alltid favoritlåten gå på så man vill sjunga på offentliga platser där man verkligen inte kan?

- ska du sjunga på skolavslutningen? Undrar Omar efter en stund. Jag sänker musiken igen och ser på honom.

- ja, svarar jag och våra ögon möts.

- vilken låt?

- öh, jag tror det blir "just give me a reason" säger jag tyst.

- får man komma och kolla? För du slutar väl på torsdagen? Undrar Omar och ler lite snett.

- visst, när slutar du?

- onsdagen, Omar räcker ut tungan mot mig och jag slår honom lätt på armen som svar.

Tåget rullar in på stationen i Göteborg och vi hoppar av för att gå skilda vägar.

- hejdå då, säger jag och vinkar lite åt Omar.

- hejdå, vi syns på torsdag!

- just det, ja det gör vi, när åker du upp igen?

- torsdag eftermiddag!

- jaha okej, vi ses!

Jag vinkar hejdå till Omar och trots att det känns fel är det skönt att vi nästa vecka inte åker upp tillsammans till Stockholm.