They don't know about us

They don't know about us, kapitel 45

- godmorgon! Mamma väcker mig och jag vrider mig trött i sängen, ingen lust alls att gå upp.

Men ändå masar jag mig upp och kollar på mig själv. Jo, men det är verkligen hur fint som helst att somna med kläder och smink.

Jag suckar för mig själv innan jag drar av mig kläderna och hoppar in i duschen.

Jag går och tar på mig rena kläder och ner och äter, jag fastnar med blicken och bara vevar runt i skålen med flingor. Tankarna vandrar iväg till Felix och jag kan verkligen inte äta.

- försök, mamma kommer in i köket och nickar åt mig där jag sitter och vevar så snabbt så att mjölken nästan flyger ut på kanterna.

Jag suckar för mig själv och tar en slev, flingorna har blivit alldeles mjuka av all mjölk dem dragit åt sig och jag ser äcklat på sörjan.

Jag tar ett äpple istället och går sedan för att borsta tänderna innan jag tar mig till skolan.

Jag går in i skolan, jag får konstiga blickar av folk i korridoren och jag känner obehaget krypa i magen. Jag är verkligen inte den som får uppmärksamhet i skolan och jag känner mig grymt obekväm när jag väl får det.

Förutom på scen, när jag sjunger eller spelar, då har jag bara det i huvudet och jag glömmer tid och rum.

Men nu när jag går igenom korridoren känns det bara ovant och jag undrar vad jag har gjort för att få all denna uppmärksamheten.

- Ehm, det sägs att du vart med the fooo i helgen, stämmer det? Ina står framför mig med händerna i sidorna och tuggar frenetiskt på sitt tuggummi och ger mig en blick som om jag var helt körd.

Ja, ina är skolans bitch som tror att hon äger allt och alla och ja, hon skulle nog flå mig levande ifall hon hade fått reda på att jag hängt med fyra snygga kändiskillar hela helgen.

- nja, inte direkt, säger jag bara och försöker låtsas som om ingenting.

- varför åkte du tåg med Omar då? Undrar hon och ser på mig med den mest nedlåtande blick jag någonsin fått.

- jag åkte samma tåg som honom, skulle hälsa på Elin, okej? Säger jag och skakar på huvudet och går mot musiksalen där dörren står på glänt.

Hon säger inget mer och går efter mig in där.

- okej, nu ska alla som ska sjunga på skolavslutningen sjunga igenom sina låtar inför gruppen så ska vi se om eventuellt skulle kunna lägga till något mer instrument i låtarna, musikläraren blickar ut över klassen.

- mm, klassen mumlar bara till lite och jag sitter bara tyst med blicken sänkt.

Allt för att få bort alla blickar som hänger över mig. tydligen har ryktet om att jag umgåtts med The fooo-killarna spridit lika snabbt som ljuset och jag känner att det kommer bli fett jobbigt att gå runt och låtsas som om ingenting.