They don't know about us

They don't know about us, kapitel 15

-Ella-

Hela vägen hem tänker jag på det jag sa och gjorde mot Omar. Jag känner mig hemsk samtidigt som om det känns som om jag gjorde rätt.

- vad tänker du på då? Mamma möter min blick en kort sekund för att sedan se tillbaka på vägen.

- Omar, säger jag tyst och kollar nervöst ner på mina skor.

- jasså? En kille? Vad för kille? Mamma blir genast sådär grymt nyfiken och jag väntar mig att hon säkert kommer ställa hur många frågor som helst nu.

Mamma kör upp på uppfarten till huset och jag hoppar ut, går som i trans in på mitt rum och stänger dörren hårt om mig.

Kastar mig på sängen och lägger en kudde över huvudet. Allt blev svart, onödigt svart. Men då kan jag äntligen se mina tankar.

Mer hinner jag inte förs mobilen ger ifrån sig ett pipande ljud, jag reser mig upp och möter min panikslagna blick i helfigursspegeln på andra sidan rummet. Jag kan nästan se hur blodet pumpar inuti mig. Varför har jag ens sån panik över det med Omar och Felix.

Killar.. Det finns massor av killar, inte bara snygga kändiskillar.

Då minns jag smset och kollar på mobilen och ser att det är ett osparat nummer som skickat det. Jag öppnar det långsamt.

"Hej, asså förlåt för idag.. Hoppas i alla fall vi kan ses igen, typ snart..

Kram Omar<3"

Jag ler för mig själv när mina ögon ögnar igenom smset gång på gång. Han vill träffa mig igen.. Det måste väl ändå betyda att jag betyder någonting mer än ett fan. Okej, han kysste mig.. Åh, nej, han kysste mig.. Vad ska jag göra nu då? Bara svara att det är okej och skita i att det känns som om mitt hjärta ska hoppa ur bröstet när jag ser en bild på Felix. Eller att min allra bästa, stördaste, mest irriterande men ändå underbaraste barndomsvän är tillät i honom och gå bakom hennes rygg?

Är det verkligen okej? Jag har ingen aning.

Men plötsligt får jag känslan av att.. Jag kanske borde tänka lite mer på mig. Mig, mig, mig, inte vad exakt alla andra tycker och tänker. Utan vad jag faktiskt känner.

Omar? Felix? Omar? Felix?

Valet är inte enkelt, men ändå känns det som om Omar står närmre till hands. Men om hjärtat bultar hårdare för Felix, då måste jag helt klart välja honom.

Jag skulle aldrig stå ut, se Felix med Omar, dem är bästa vänner, broes.

Men om då inte Felix vill ha mig, har jag då sumpar jag då chansen jag faktisk har på Omar?

Jag somnar där på sängen, men alla kläder på och utan att ha ätit någonting, men det är bara en sak som irrar runt i mitt huvud.

Vad ska jag svara på smset?