They don't know about us

They don't know about us, kapitel 28

-Omar-

Jag ser upp på Oscar, han ser allvarligt på mig och jag torkar bort en tår som långsamt sipprar ner för kinden igen.

- jag ville ju bara ha Ella för mig själv, viskar jag och känner hur fel allt blev.

- jag har pratat med henne, hon var osäker på allt, säger han och jag vill bara gråta ännu mera. Hur kunde jag ens kalla henne något sådant. Nu är det ju självklart att hon väljer Felix..

Precis när jag tänk kr det kommer Ella med Felix in i rummet och sätter sig i soffan. Jag blir alldeles kall av skam men sedan värms jag långsamt upp. Jag blir alltid varm i hennes närvaro, hon är min egna lilla sol. Jag ser från henne till Felix, är det något i mellan dem nu?

- förlåt, mumlar jag tyst.

- förlåt själv, säger hon tillbaka.

- förlåt, säger även Felix då.

- jag pratade med Ella innan.. Som jag förstår så gillar båda er henne, så det får bli henne känslor som styr, säger Oscar mitt i allt.

Jag ser hur Ella reser sig upp och går iväg från Felix, hon går mot mig och jag känner hur hjärtslagen blir hårdare.

- Ella.. Förlåt, mumlar jag och kramar henne.

Kramen känns som om jag inte har kramat någon på evigheter trots att jag är rätt säker på att jag har kramat henne flera gånger idag.

Vad händer ens nu, ska jag bara hå runt med händerna i fickorna och låtsas som ingenting medans Ella bara ska välja och vraka i mellan oss.

Jag.. Saknar det vi hade, inte för att vi hade något jättestort, om jag ska säga det ärligt så var vi inte ens var tillsammans.

-Ella-

Huvudet är kaos och det känns som om jag bara vill gå och gräva ner mig någonstans. Vad händer ens nu? Och det jobbigaste av allt är att jag ska bo tillsammans med både Felix och Omar hela helgen och båda väntar ivrigt på vem jag ska "välja" i mellan dem och det valet kommer inte bli lätt. Båda är sjukt fina killar..

Jag kollar upp och möter Oscars blick, han lyckad tydligen se att jag har ett panikslaget ansiktsuttryck och han ler lite snett i mot mig.

- ey Felix, är det okej om vi sover här eller? Oscar ler mot mig och jag ler tacksamt mot honom.

Tydligen känner Felix också sig lite pressad av situationen och nickar ivrigt. Jag förstår honom, det är nog minst lika jobbigt för honom att jag ska bo här hos honom som det är för mig att bo hos honom.

Ogge slänger en blick mot klockan och konstaterar att det nog är dags att sova efter som att jobbet kallar imorgon.

Dem lägger upp madrasser på rad på golvet och killarna blir tittandes på mig.

- och vart vill du sova? Omar ler snett i mot mig.

Jag blir alldeles stel, vart ska jag ens sova?