They don't know about us

They don't know about us, kapitel 46

- okej, men Ella du kan väl börja. Du skulle väl ta just give me a reason?

- ja, säger jag tyst.

Jag går fram till pianot, flyttar micken som sitter på en ställning närmre mig och börjar spela. Spelar piano har jag gjort länge och hela låten sitter liksom i fingrarna.

Jag börjar sjunga och jag känner hur alla toner även sitter och när jag avslutar applåderar alla.

- du är sjukt duktig, säger en kille jag inte vet namnet på, han går nog i en klass högre än mig och honom har jag aldrig snackat med.

- tack, säger jag bara tyst och sjunker ner på min plats.

Det är tyst och person efter person går fram och sjunger. Det är många som har talang i denna skolan och jag ler stolt, för trots att det finns så många bra så fick jag sjukt många applåder.

-Felix-

Jag sitter i musiksalen med en gitarr i handen, men jag får inte fram en enda rätt ton.

- okej, skärp till dig Felix, du kan låten! Min musiklärare grälar på mig och jag ruskar snabbt på huvudet, liksom för att få alla tankar att kastas om och hamna rätt.

Jag försöker en gång till men spelar fel igen och min musiklärare bara skakar på huvudet.

- vad är det med dig idag Felix? Du verkar liksom... tankspridd?

- men inget, säger jag och spelar igen, denna gången hinner jag komma till refrängen innan jag spelar fel ackord.

- okej, du är lite off idag, ställ dig vid Marcus och sjung istället.

Jag mumlar tyst till för mig själv och går och ställer mig för att öva in de låtar vi ska vara kör till på skolavslutningen. Även där tappar jag texten flera gånger. "Skärp till dig Felix" tänker jag för mig själv. Drömbruden får verkligen inte ta över allt.

Jag sjunger med de andra en gång till och lyckas sätta hela refrängen.

- okej, jag hade tänkt en låt till till skolavslutningen, typ "Titanium" och jag vill att Felix och Marcus tar solona i den låten.

"Åh nej" hinner jag tänka för mig själv. Jag vill verkligen inte sjunga solo, inte nu när jag känner att tankarna är helt kaos.

Men innan jag ens hinner protestera så står jag med textpappret i handen och introt spelas på pianot.

Med test sjunger jag i alla fall helt rätt, men jag fattar inte hur jag ska klara av jobbet ikväll, det har gått en dag sen hon lämnade mig och jag saknar henne redan, jag är helt besatt av henne... Det ska bli skönt när hon kommer upp igen så jag kan tänka på annat än att sakna henne.