They don't know about us

They don't know about us, Kapitel 13

-Ella-

Jag bara sitter där i hans famn. Sa jag rätt? Gjorde jag rätt? Finns det ens rätt och fel i detta? Jag sa bara det jag tänkte och ärlighet varar längst.

- så vad tänker du? Undrar Omar efter en ytligare stund.

- om?

- oss?

- ingen aning, vill lära känna dig mer Omar. Du är verkligen en fin kille, men jag vet inte hur jag ska göra.. Suckar jag och känner mig onödig.

Varför kan jag inte bestämma mig? Okej, han frågade inte om något förhållande hit och dit, det ha de bara varit helknäppt eftersom att vi inte känt varandra länge alls.

Han nickar bara mot mig men har fortfarande armen om mig.

Jag ger honom en snabb blick. Jag kan inte läsa av vad han tänker på, hand ansiktsuttryck är helt tomt och jag känner mig så taskig fast jag egentligen inte har gjort någonting.

Utan att tänka mig på lutar jag mig fram och kysser honom mjukt. Till en början blir han förvånad, men sedan kysser han tillbaka och som alla andra gången så känns det som om allt snurrar och jag har tusentals fjärilar i magen.

Nu återsåg bara dra fråga, om jag nu var så osäker, varför gjorde jag då detta? För att Omar är en trevlig och schysst kille förstås. Beslutsångesten är total och jag vet verken ut eller in.

- här, Omar sträcker fram sin mobil med "skapa ny kontakt" uppe.

Jag skriver snabbt in mitt nummer och ger leende tillbaka mobilen till Omar som tar i mot den.

Jag kollar på klockan, ungefär en timme är kvar av resan och jag känner att det har blivit lite stelt i mellan oss.

- såå, vilken skola går du på? Undrar Omar efter en stund, liksom för att bryta den lilla stelheten som ligger i luften och dallrar i mellan oss.

- en musikskola i stan, säger jag och ser upp på honom.

- musikskola?! Så du gör också musik? Omars ansikte spricker upp i ett leende och hans ögon glittrar.

- ja, eller haha.. Säger jag och det blir genast ännu mer pinsamt. Omar är jätteduktig...

- spelar du instrument eller sjunger? Undrar han och ler mot mig.

Jag ler tillbaka. Omars leende är verkligen speciellt och smittar som satan. Vissa ler liksom bara med munnen och ser nästan inte ens glada ut, men hans leende börjar vid ögonen och sprider sig ut i hans kropp och bara synen av honom när han ler gör än alldeles varm.

- ååh, måste ju höra dig! Vad spelar du för instrument? Jag hör hur Omar genast bara blir mer och mer intresserad.

- gitarr och lite piano, hahaha sök upp mig på youtube, säger jag och rycker på axlarna.

- åååh, han tar genast upp youtube och söker på mitt namn.

- snälla inte här, HAHAH du får lyssna när jag inte är med, säger jag och gör en ansats att ta mobilen ifrån honom.

- varför inte, jag vill! Säger Omar och låter som en envis treåring som promt ska ha en tablettask i affären.

- jag skäms ju!

- nejdå, jag ska lyssna.

Omar klickar upp min cover på "over again" av One Direction. Jag känner att jag bara vill gå därifrån. Den är rätt bra faktiskt, kommentarerna är positiva och så, men att Omar lyssnar.

Först då slår tanken mig faktiskt, att Omar. Omar Rudberg från The Fooo lyssnar på min cover...