-Felix-
Jag står och ler som en idiot och de andra killarna med, jag känner att stämningen blir awkward och att den röda färgen stiger på kinderna.
- får jag gissa att det är Felix som är den lycklige? Säger katia och ser in i mina ögon.
- hur visste du? Säger ogge sarkastiskt och flabbar för ingenting.
- man ser det i hans ögon, säger hon bara till svar och daff kommer gående.
- nämen tjena killar, Felix ta en gitarr så tränar vi.
Jag springer iväg och hämtar en gitarr och drar fingrarna över strängarna. Det låter förjävligt och Omar börjar skratta åt att den var så ostämd. Jag pillar lite lätt på stämskruvarna och vips låter det mycket bättre.
- kan du ackorden? Undrar daff och viftar med ett papper.
- jag tar pappret ifall att, svarar jag och han ställer ett notställ med ackord och text framför mig.
- och ni andra killar? Kan ni era solon?
- ja, instämmer Oscar och Omar snabbt.
Jag börjar spela ackorden på pappret och sjunger mitt solo. Jag har hela tiden ögonkontakt med Ella och hon ler bara mot mig.
- grymt jobbat killar, Felix du kan gå in dit så spelar vi in dina delar nu, som ett demo, säger daff och orkar mig studiorummet.
- okej! Jag stället gitarren bredvid mig och går in där.
-Ella-
Felix går in där och vi andra går in mot rummet med soffan.
Omar tar med gitarren och sätter sig och spelar, jag sjunker ner på hans högra sida och ogge bredvid mig.
Han spelar något ackord och sen försöker hen spela lite mer. Det lät konstigt och han koller på gitarren som om det var dens fel.
- flytta till nästa band, säger jag tyst och jan gör som jag säger och det låter betydligt bättre. Han vänder sig mot mig.
- just det, du kan ju faktiskt spela och sjunga, säger han och ler så att hans små vampyrtänder syns. Dem är så gulliga.
- eh, ja det kan jag väl typ, mumlar jag tyst och kollar ner på mina fötter.
- kan du? Vad niice! Kan inte du spela och sjunga nått? Ogge ler glatt mot mig och jag vill inget annat än att gräva ner mig.
- eh, jo det kanske jag kan, säger jag och ler blygt. Lite pinsamt att spela för killens kompisar är det allt.
- jo det kan du! Du är jätteduktig, säger Omar då och ger mig gitarren.
- o..okej, mumlar jag och drar några ackord för att få in det i fingrarna.
- vad ska jag spela då? Säger jag som känner mig helt tom i hjärnan.
- nån One direction, du sjunger dem bra, Omar ler uppmuntrande mot mig.
- Ehm, hur vet du?
- youtube, han rycker på axlarna och jag skakar på huvudet.
Jag börjar i alla fall spela ackorden till "Taken" och börjar sjunga efter det.
ŞİMDİ OKUDUĞUN
They don't know about us
Hayran Kurgu14 år, näst sista året på grundskolan och så gammal så jag själv får ta tåget upp till Stockholm för att träffa min barndomsvän. Men vad händer när man träffar just den där killen på tåget, inte med det stöddiga självsäkra leendet, utan det lite mer...