They don't know about us

They don't know about us, kapitel 33

- tack, säger jag vara tyst.

- tror du att det är så? Undrar hon nyfiket och jag är fullt medveten om att hon har studerat min tankfulla ansiktsuttryck när jag funderade på hur verkligheten egentligen var.

- ja, jag tror verkligen det, men ibland behöver man att någon säger det till än, tack.. Säger jag igen och det känns som om jag vara vill kyssa henne för att hon är hon och hon har hjälpt mig igenom dagen.

- är så glad att det hjälpte, säger hon och ler snällt.

- en fråga nu bara, hur ska jag berätta, eller ska jag bara visa...? Undrar jag.

- gå på känsla och vad som passar in vid rätt tillfälle, svarar hon då.

Shit vad bra hon var att snacka, mina tankar som bara för ett tag sedan var som ett par hörlurar i en ficka - trassliga, är bu klara och det enda molnet på min rosa himmel var nu hur jag skulle säga detta och hur jag skulle visa det på ett schysst sätt för Omar och ett tydligt sätt för Felix.

- vi har raaast, donkeeen! Ogge hoppar upp och ned och tjuter som ett litet barn.

- kommer du? Oscar väntar på mig och jag följer efter honom.

Taskiga som vi känner oss så tar vi en annan väg och hälsar inte på foooersarna som väntar på dem.

- jag är hungriiig, Omar klagar högt och håller sig för magen som kurrar högt.

Vi fortsätter mot donken, jag är glad att fansen inte följer efter då jag inte skulle orka med alla frågor.

Tankarna snurrar fortfarande kring hur jag ska kunna berätta, Omar kommer krossas, det som Oscar sa till mig "jag har aldrig sett honom så glad", och nästan de jobbigaste av allt, det är att jag ska sitta med Omar en hel tågresa. Om han inte är över mig kommer det bli såååå stelt..

- vad tänker du på? Ogge som har munnen full av cheeseburgare kollar på mig som knappt rört min mat.

- fastnade med blicken bara, säger jag och börjar genast att knapra på mina pomesfrites för att det inte ska verka misstänkt.

Ogge rycker bara på axlarna och vänder bort blicken. Vi fortsätter att äta och när vi är klara vänder vi stegen mot sångstudion, vi går även där bakvägen.

- Omar, du börjar, daff hämtar Omar och jag ser genom det glasade fönstret hur han ställer sig vid micken.

- jag går ut och hälsar på fans, ogge reser sig och går mot dörren.

Jag ser hur Oscar är nära på att resa sig men när han ser min blick hejdar han sig. Just nu vill jag inte alls vara ensam med Felix.

Det skulle bara bli för fult ifall Omar kom ut.

- jag följer i alla fall med, Felix reser sig upp och följer med ogge ut igenom dörren.

Jag pustar ut lättat, Oscar har jag i alla fall ingenting i mot att vistas ensam med.

- hur är det med dig Ella? Du verkar liksom tankspridd, Oscar ser på mig när de andra går ut.