Lova att älska mig || Hov1

Kapitel 5

När jag kom hem i fredags hade jag en av de värsta panikattackerna jag haft. Mamma var dock inte hemma så efteråt la jag mig i min säng och gjorde den här "jag är sjuk" grejen 100% trovärdig. Sen låg jag i den sängen resten av helgen. Mamma var och hämtade ut starkare ångest dämpande tabletter till mig. Nu förresten är jag på väg hem till Jonna med mamma, hon börjar sent idag så hon kunde skjutsa oss till skolan. Jag har förresten berättat allt för Jonna, eller inte allt. Men att jag var med Noel och att jag glömde bort tiden så jag bad Nelly säga att jag gått hem. Hon vet inte något om taket eller att vi rökte, hon kommer antagligen inte få reda på det heller. Jag vill inte göra henne besviken, som förra veckan när hon trodde jag rökt men det bara var Ludwig som blåst på mig. Jag vill helst inte veta vilka skuldkänslor jag skulle få om hon fick reda på att jag rökt.

"Hej Jonna!", hälsar mamma när Jonna hoppar in i baksätet.

"Hej hej", hälsar hon tillbaka "Felix och Rasmus undrar om vi kan hämta dom vid *****gatan, dom missade deras buss". Jag tittar på mamma eftersom hon bestämmer.

"Visst kan vi göra det", svarar hon och ler mot Jonna.

Några minuter senare har vi hämtat upp dom små pojkarna, hela bilen är fullsmockad. Jag tror jag aldrig sett Felix och Rasmus så snälla och oskyldiga, allt för att smöra för min mamma. Om hon bara visste hur dom beter sig egentligen.

"Så då var vi framme", säger mamma men när jag ska öppna dörren stoppar hon mig "Ni andra kan gå, jag ska bara prata med Adelina. Hon kommer strax". När de gått blir mamma plötsligt seriös.

"Adelina vännen", börjar hon och klumpen i min mage växer "Pappa ringde igår". Jag vet inte hur jag ska reagera, förvånad? Ska jag bli arg? Ledsen?

"Jaha? Vad ville han då?", frågar jag efter ett tag.

"Han vill träffa dig".

När jag kommer ut från bilden väntar Jonna, Felix och Rasmus en bit bort.

"Vad ville hon?", undrar Jonna.

"Pappa ringde igår, han vill träffa mig", säger jag och märker genast hur Jonna spänner sig medan killarna ser ut som två levande frågetecken.

"För några år sen, när mamma och pappa skiljde sig, valde jag att bo hos min mamma oftare än hos pappa. Han blev typ arg eller något jag vet inte ens, så han började dricka och blev alkohol beroende och det blev bara värre och värre. Efter ett tag kunde jag inte ens vara hos honom, så jag skrevs över till mamma och har inte hört från honom på några år. Tills nu typ", förklarar jag för dom. Det har hänt mer saker emellanåt men kortfattat är det vad som hände.

"Jävlar", mumlar Felix och Rasmus omfamnar mig i en kram.

"Och nu vill han träffa dig", konstaterar Jonna.

"Något sånt", säger jag och släpper Rasmus.

"Vilken idiot", mumlar Jonna för sig själv och himlar med ögonen.

"Skit samma, jag ska ändå inte träffa honom. Ska vi gå? Vi börjar snart", frågar jag.

"Ja vi drar", nickar Felix och vi börjar gå mot skolans ingång. Vi går över skolgården, som mer är ett stort område med massor av bänkar som människor sitter vid och röker eller socialiserar sig.

När jag öppnar skolans ingångs dörr känner jag dock hur jag går in i något, eller någon. Jag tittar upp och märker direkt att det är Noel. Han tittar lite förvirrat på mig.

"Tja", säger han efter någon sekund. Jag märker att resten av hans lilla "gäng" står bakom honom och väntar på att få komma ut från skolan.