Lova att älska mig || Hov1

Kapitel 31

Jag tittar bara på honom, Noel.

"Du är så himla fin", viskar jag till honom "Men jag kan inte berätta för det". Han suckar.

"Jag vill bara att du ska känna, att du kan vara ärlig med mig. Du ska inte behöva tveka över att berätta något okej? Lova det, inga mer lögner. Jag vill veta allt om dig", viskar han tillbaka och kommer lite närmare. Jag känner att jag ler.

"Jag önskar jag kunde berätta".

"Varför kan du inte berätta?".

"På grund av en sak dom sa, mina gamla vänner", säger jag och känner hur hans grepp om mig sakta försvinner.

"Är det inte värt? Att gå emot dom och berätta för mig?", han kollar in i mina ögon och hur mycket det än tar emot, så skakar jag långsamt på huvudet "Så du och jag, allt mellan oss, är inte ömsesidigt?".

"Nej", svarar jag bara. Jag vet inte vad jag håller på med, men något inom mig säger att hålla Noel långt ifrån mig kommer vara bra för honom. Jag vill hans bästa, och jag är inte det bästa för honom. Han skakar bara på huvudet och fnyser, sarkasm.

"Skit i det då, skit i oss", säger han och vänder sig om, och går sen därifrån.

FREDAG

"Och det var allt, du sa inget? Inte ens när han stack?", jag skakar långsamt på huvudet "Du är så så dum i huvudet", Jonna skakar på huvudet hon också. Vi sitter vid hennes skrivbord, eller jag sitter, hon står upp och lockar mitt hår. Det är fredag morgon och jag har precis pratat med Jonna om gårdagen.

"Jag vet att jag är dum i huvudet, men det känns...", Jonna kollar på mig i spegeln.

"Känns...?", frågar hon och ser på mig.

"Det känns som att jag inte förtjänar honom okej, på något vänster", erkänner jag.

"Adelina... om något förtjänar du honom okej? Efter allt som hänt, som du varit med om, är han det minsta du förtjänar. Missförstå mig rätt", säger hon och hennes blick ligger kvar på mig i spegeln.

"Det är skit samma ändå, han tycker inte om mig längre".

"Känslor försvinner inte på en dag, tro mig", säger Jonna och ler mot mig. Jag däremot, ler inte alls.

"Känslor?", frågar jag förvirrat.

"Ja? Ni har känslor för varandra?", frågar hon "Eller?", lägger hon till när jag inte svarar.

"Jag... jag har inte tänkt på det", svarar jag ärligt.

"Vänta, vad är det du säger?".

"Jag har inte tänkt på känslor och sånt, hur känns det ens liksom?", frågar jag och vänder mig om och kollar frågande på henne.

"Fjärilar i magen, du blir nervös runt omkring honom, du vill vara nära honom... Såna saker typ", försöker Jonna förklara och sätter sig vid kanten på hennes säng.

"Okej det kan stämma", mumlar jag lite för mig själv. Känslor? Det är inget jag riktigt tänkt på.

Skoldagen går på som vanligt, typ. Jag och Noel pratar inte, inte alls. De andra sitter i cafeterian, men jag sitter inne på en av toaletterna. Då kan man ju undra, vad gör jag här inne? Tar x antal ångestdämpande tabletter. Dom hjälper lite, ett tag iallafall. Jag får ta några fler innan festen ikväll, som jag antar att det är jag har ångest över. Jag får dra till den där festen, bara få den överstökad och sen åka hem och inte göra något alls under hela helgen. Kanske ska slänga ut min mobil genom fönstret, då kan ingen få tag på mig heller. Jag kanske ska dra hem nu bara? Jag menar, jag kommer knappast kunna koncentrera mig på någon av lektionerna resten av dagen och jag skulle ändå gå hem sista lektionen på grund av idrotten. Även fast Noel skulle bli sur på... nej just det, han bryr sig inte längre. Han tittar knappt på mig längre.