Lova att älska mig || Hov1

Kapitel 17

Man hörde musiken redan när vi gick av bussen, och som vi trodde är festen redan i full gång när vi kommer fram till huset den är i. Människor står utanför och röker, man kan se att det är fullt med människor om man kollar in genom fönsterna också. Vi börjar gå mot den lilla trappan på tre steg när någon viftar till sig Felix och han är borta inom några sekunder. Vi har inte ens varit här i 5 minuter och han har redan lämnat oss. Så mycket för att "gå på fest tillsammans". Jag drar fram mobilen jag lagt i ena fickan på jackan, och ser att klockan är 21:34. Vi stiger in i Martins hus, som killen som har festen heter vilket jag fick reda på för ungefär 15 minuter sen.

"Vill ni ha något att dricka?", frågar Rasmus när vi kommit in genom dörren som redan var öppen. Både jag, Nelly och Jonna nickar och Rasmus smiter iväg en snabbis för att sedan komma tillbaka med fyra drinkar. Jag har ingen aning om vad det är, men gott är det. Någon nappade på Rasmus kort efter det, hur kunde jag inte se detta komma? Såklart dom inte skulle stanna med oss länge. Nelly har gått ut på dans golvet och jag och Jonna planerar att hänga på när hon får syn på något, eller någon.

"Vad är det?", frågar jag och försöker se vad det är hon tittar på. Hon drar undan mig lite och drar med mig in i köket.

"Simon är här", säger hon sammanbitet "Om jag ska klara av den här kvällen lär jag behöva mycket mer alkohol". Hon öppnar en öl hon hittat på köksbordet och ber någon kille fixa shots åt oss.

"Vi kan sticka om du vill? Vi kan åka tillbaka till Nelly och va med killarna och-", hon avbryter mig.

"Ludwig är där", säger hon  och fortsätter dricka ur ölen hon håller i. Hur kan hon ens tycka om öl? Det är bland det äckligaste som finns.

"Ja på tal om honom, borde inte ni typ snacka?", frågar jag och blicken jag får av henne går verkligen inte att läsa av.

"Vet du vad jag vill? Jag vill supa mig full och bara glömma allt för en kväll, är du på?", säger hon och tar upp den ena shoten. Jag ger henne en fundersam blick men lyfter upp det andra glaset och vi skålar innan vi dricker upp innehållet.

Efter det är allt väldigt snurrigt. Plötsligt sitter jag i en soffa med några främmande människor och ett glas vatten.

"Hej hur är det?", frågar en blond tjej som sitter bredvid mig. Jag sätter mig lite bekvämare och dricker lite av vattnet i glaset.

"Det har varit bättre", säger jag men ler mot henne "Har du någon aning om vart min vän jag var med är nu?", frågar jag henne sen och försöker resa mig när hon stoppar mig.

"Vännen du slocknade totalt jag skulle dricka lite mer vatten innan jag börja leta reda på mina vänner", säger hon och sätter ena handen på min axel. Jag tittar henne kallt i ögonen innan jag reser mig upp.

"Jag bryr mig inte", säger jag till henne innan jag vänder mig om och går ut i hallen och ser mig i spegeln jag sett hänga där tidigare ikväll, när jag var i ett aningen nyktrare tillstånd. Jag konstaterar att jag fortfarande ser helt okej ut, fixar till mitt hår lite innan jag ser mig omkring. Jag känner att jag fortfarande har mobilen i jackfickan, lättnad. När jag kollar mig omkring lite noggrannare ser jag dock några jag känner igen, Noel och Ludwig. Jag börjar gå mot dom och jag märker att dom båda tittar på någonting.

"Hej vad gör ni här?", frågar jag när jag kommer fram till dom. Det är inte lika mycket folk här längre. Noel vänder huvudet direkt när han hör mig men Ludwig håller kvar blicken på det dom tittade på.

"Heej", svarar Noel och drar ut på E:et innan han kommer mot mig och kramar om mig. Jag känner att han luktar alkohol, eller han luktar inte han stinker.

"Hur mycket har du druckit?", frågar jag och kollar på honom medan han fortsätter hålla om mig.

"Lite", säger han bara och tittar ner på mig så vi får ögonkontakt. Jag höjer lite på ögonbrynen innan jag ger honom jag ger honom mitt vatten glas som han tar tag i och dricker av. Jag vänder mig mot Ludwig medan Noel dricker upp mitt vatten.

"Hur är det med dig då? Är dom andra också här?", frågar jag honom och hoppas på att han är nyktrare än Noel. Inget svar. Han fortsätter titta på den där punkten han gjort sen han kom hit. Jag vänder mig om i Noels grepp så han kramar om mig bakifrån för att se vad det är Ludwig kollar på. Det tar ett tag innan jag ser det, eller dom. Mitt i folkmassan i vardagsrummet, får jag syn på Jonna. Men hon är inte ensam, hon är med Simon och just i denna stunden ser det ut som att dom äter upp varandra. Jag kollar tillbaka på Ludwig, han ser... sårad ut?

"Hej vad händer?", hör jag någon bakom oss säga. Det är Nelly, men frågan var inte till mig utan till Ludwig. Hon tittar på mig och jag nickar lite med huvudet mot Jonna och Nelly vänder sig om och verkar förstå var det är vi tittar på efter några sekunder. Hon vänder sig mot mig igen.

"Jag tar hand om det här", säger hon och väcker Ludwig från hans trans han var i typ, och sen går dom in i köket. Det känns bra att Nelly inte räknade med att jag skulle hjälpa till, det är nästan som att-. Jag avbryter mina egna tankar när jag känner att Noel håller om mig hårdare. Hon lämnade mig och Noel ensamma, såklart.

"Ska vi gå ut och ta lite luft?", frågar jag honom och jag känner att han nickar innan han släpper greppet han hade om mig och tar tag i min hand och drar med mig ut från huset.

När vi kommer ut ber jag honom sätta sig på den lilla trappan man behövde gå uppför för att komma in genom ytterdörren. Han måste nyktra till lite. Han drar fram en cigg och tänder den, och räcker sen paketet mot mig men jag tackar nej. Jag står upp framför honom medan han röker och drar fram min mobil, jag ser att klockan är 00:21. Jag har verkligen en minneslucka från när jag och Jonna började shota till att jag vaknade i soffan för ett tag sen.

"När kom ni hit?", frågar jag Noel.

"Inte så länge sen, vi började dricka hos Ludde tills du ringde och bad oss komma hit", svarar han, även fast han sluddrar en hel del kan jag urskilja vad det är han säger.

Okej så det var alltså jag som bad dom komma hit, vart är dom andra killarna i så fall? För han menade väl inte bara han och Ludwig när han säger "vi". Jag får hoppas på att någon av killarna är nykter nu iallafall.

Noel har precis fimpat när jag funderar på om vi ska leta reda på de andra som förhoppningsvis befinner sig i huset, och sen sticka härifrån när jag hör en röst jag känner igen. En röst jag har hoppats på att aldrig få höra igen. Men den är där, precis bakom min rygg och säger mitt namn just nu.

"Adelina! Wow är det verkligen du? Har inte sett dig sen vi slutade grundskolan fan!".