Lova att älska mig || Hov1

Kapitel 11

Jag har sovit på hotellet pappa bokade in oss på hela helgen. En helg full av endast lögner. I fredags sa jag till mamma att vi skulle på den där festen Felix pratat om, och att jag sov hos Jonna den natten. Dom andra två dagarna tror hon att jag sov hos Noel. Det är fel att ljuga men jag vill inte berätta för henne att jag träffat pappa.

Jag har precis blivit klar med mitt smink när det knackar på dörren till hotell rummet.

"Tja, vill du ha skjuts till skolan?", det var Dante som stack in huvudet. Han hade sovit här inatt men inte de andra nätterna, så jag har haft hotell rummet för mig själv på kvällarna. Pappa tyckte att jag och Dante kunde dela på ett rum så kunde han och Charlotte ha ett annat. Men jag har träffat dom under dagarna. Dante har dock som sagt bara sovit här en natt. Jag har ingen aning vart han hållit hus de andra dagarna.

"Visst", svarar jag honom och ler medan han kommer in i rummet och jag går in på toaletten och byter om till det jag ska ha i skolan. Jag tar på mig en långärmad svart oversize tröja och ett par svarta jeans med hål på knäna. Ett par adidas skor ska jag ha till detta med, som pappa köpte till mig under helgen. Jag sätter upp håret i en tofs och går sen ut till Dante.

"Jag är klar att åka", säger jag och med det beger vi oss till skolan.

Klockan är runt 08 när Dante lämnar av mig vid skolan. Jag börjar om 27 minuter konstaterar jag efter att ha kollat på klockan på min mobil. Dom som åker med bussen borde dock vara här om typ 7 minuter så det är lugnt. Jag sätter mig på en av de lediga bänkarna på skolgården och kopplar in mina hörlurar och går in på spotify. Jag trycker på shuffle på någon spellista och börjar scrolla lite på instagram, men hittar inget speciellt. Då får jag ett sms av Nelly.

Nelly, 08:09

Vart är du?

Jag, 08:09

Utanför ingången kom

Nelly, 08.10

Där om 30 sekunder

Några sekunder senare ser jag Nelly komma promenera över skolgården på väg mot mig.

"Tja", hälsar jag på henne när hon kommer och sätter sig mittemot mig.

"Tja på dig med", svarar hon och börjar direkt gräva i hennes väska. Efter någon sekund grävande tar hon fram en tändare, jag ser direkt att det är Noels "Kan du ta denna?", frågar hon sen.

"Varför ska jag göra det?", ifrågasätter jag och får en rynka i pannan. Vilket jag brukar få när jag inte förstår något har jag fått höra.

"Det är Noels, han glömde den hos oss i lördags", svarar hon och lägger den framför mig på bordet.

"Varför ska jag ha den?", jag är fortfarande osäker på om jag borde ha den på mig.

"För att du antagligen kommer träffa honom idag vilket jag antagligen inte kommer, och jag tror han vill ha den", svarar hon enkelt men vickar lite på ögonbrynen när hon nämner att jag kommer träffa honom. Jag himlar bara med ögonen när jag plötsligt ser en oväntad syn. Längre bort på skolgården kommer Jonna gående, med Ludwigs arm över hennes axlar och resten av killgänget lite efter släntande. Eller inte hela, Ludwig, Noel och Valter tror jag den sista heter. Noel har berättat för mig vad alla heter i deras lilla gäng.

"Hej mina fina vänner", säger Jonna när dom kommer fram till oss och sätter sig bredvid Nelly.

"Hej på er Noel här är din tändare", säger Nelly och räcker Noels hans tändare.

"Tack så mycket", säger han lite överdrivet artigt och sätter sig bredvid mig på min högra sida. Ludwig sätter sig bredvid Jonna och Valter slår sig ner på min vänstra sida. Sedan börjar de prata om den där festen i fredags killarna tydligen hade varit på också. Samma fest som Felix pratat om förra veckan. Jag lägger mig dock inte i konversationen med tanke på att Noel lägger ena armen om mig. Jag drar upp mina fötter på bänken vi sitter på vilket leder till att Noel använder mitt knä som stöd medan han håller på med sin mobil. Han lutar sitt huvud mot mitt medan han svarar på snaps med bilder på oss två och sparar några av bilderna han tar.

"Vad har du gjort i helgen?", frågar han mig så bara jag hör.

"Inget speciellt typ, umgåtts med familjen", svarar jag honom och jag ser i hans framkamera att han ler "Du då?".

"Festat", säger han och skrattar lite "Däckade vid 23 i lördags", lägger han till, jag ler. Noel öppnar en snap från någon jag inte såg namnet på, bilden är på mig och Noel bakifrån med texten "Söta<3". Jag får en rynka i pannan.

"Vem är det ifrån?", frågar jag förvirrat.

"En kompis, Julia", svarar han och ler lite för sig själv och tar en skärmdump av bilden och svarar sen med en bild på oss två och skriver något i stil med "jag vet".

"Adelina hallå?", hör jag någon plötsligt säga.

"Va?", svarar jag och vaknar till liv och kollar på Jonna som jag märker att frågan kommer ifrån.

"Varför säger både du och Ludde att ni var med Noel i helgen?". Just då får jag ett sms och min mobil lyser upp.

Pappa, 08:17

Varför visste inte din mamma att du sovit hos mig i helgen?

Alla blickar vänds direkt till mig.

"Ehm", svarar jag och skakar långsamt på huvudet medan jag kollar ner i bordet. Varför tänkte jag inte på det här? "Vänta vem har sagt att jag var med-", börjar med jag men blir avbruten.

"Jag träffade din mamma och hon sa det, eftersom du inte berättar något för mig längre. Och när du gör det ljuger du", säger Jonna för att sedan resa sig upp och gå därifrån.

"Nej Jonna vänta", säger jag och gör mig redo för att gå efter henne när Noel stoppar mig och drar ner mig på bänken igen.

"Har du sagt till din mamma att du varit med mig hela helgen?", frågar han och tittar in i mina ögon. Wow jag börjar ju bli van med att ha skuldkänslor.

"Typ...", säger jag och han tittar bort och skakar på huvudet lite uppgivet.

"Jag går och kollar med Jonna", säger Nelly och smiter iväg hon också åt samma håll Jonna stack åt. Ludwig och Valter utbyter någon blick med varandra innan dom också reser sig upp och går därifrån. Jag suckar.

"Är du arg?", frågar jag Noel och lägger huvudet lite på sne.

"Hör du ens vad jag säger till dig? Jag bad dig att inte ljuga om vart du befinner dig och ändå är det exakt vad du gör", säger han och kollar på mig ledsamt "Vad har du gjort i helgen?". Jag kollar ner i bordet och känner hur han tittar på mig "Jag är inte arg, jag är besviken", säger han när jag inte svarar och reser sig upp och går därifrån. Jag kollar på honom när han går över skolgården och ut från skolans område. Jag lägger huvudet i händerna och suckar igen. Vad fan har jag gjort.