Lova att älska mig || Hov1

Kapitel 19

Det är som en elektriskt stöt går igenom hela min kropp. Noel kysser mig, och inte i någon dum dröm utan här och nu. Mitt hjärta slår snabbare än vad det någonsin gjort.

Jag drar sakta ifrån och bara kollar på honom medan han ler mot mig. Frågan är om han kommer minnas det här imorgon?

"Adelina?", jag störs av att någon tar tag på min axel. Jag vänder mig snabbt om och möter Dantes blick. En våg av ilska kommer över mig, inte mot Dante dock utan mot mina tidigare vänner. Vilka tror dom att dom är?

När jag vänder mig om igen märker jag att Jonna är här och hon har nyktrat till lite, inte bara Jonna har anslutit sig utan Nelly och resten av killarna som var hos Nelly och Ludwig förut är också här. Jag och Elina får ögonkontakt, ett flin vilar över hennes ansikte men jag märker att hon ryggar tillbaka när hon möter mina ögon. Vilket Jonna också verkar märka.

"Vi sticker nu", säger Jonna, hon sluddrar dock lite på orden.

"Hela du är en riktig katastrof, du kan inte gömma dig bakom en mask för alltid", säger Elina och med det går Jonna fram till mig, vänder mig om och börjar sedan gå därifrån. Resten av våra vänner följer efter och vi går längre ner på gatan.

"Lugna ner dig", jag märker att Jonna små springer bredvid mig för att jag gå så snabbt. Hon stannar mig och gör så jag står framför henne.

"Vad gör dom ens här? Dom bor inte i den här delen av stan?", frågar jag bara rakt ut i luften, det är klart Jonna inte kan svara på dom frågorna.

"Vilka var det där?", Ludwig kommer ikapp och ställer sig bredvid Jonna medan han tittar frågande på mig. Vi hade gått så snabbt så dom andra hamnat lite efter.

"Några vänner, några gamla vänner typ", jag börjar andas tyngre och det börjar bli lite suddigt för ögonen. Jag måste chilla om jag inte vill få en panik attack här och nu.

"Adelina mår du bra?", Nelly dyker upp på andra sidan av Jonna och kollar oroligt på mig.

"Ja jag måste bara", börjar jag och sätter mig på marken "Andas", avslutar jag och känner hur min andning börjar bli normal.

"Är du okej?", frågar Dante och sätter sig på huk bredvid mig och lägger ena handen på min axel. Jag tittar upp på honom och ser att han ler lite försiktigt mot mig. Jag nickar bara sakta på huvudet "Ska vi sticka hem?", jag skakar på huvudet.

"Vi kan väl dra till Nelly igen?", frågar jag och kollar upp på Nelly som kollar på Ludwig.

"Visst vi sticker".

Jag, Nelly, Jonna, Ludwig, Dante, Noel, Elias, Max och Axel stack hem till Nelly och Ludwig för att sova där. Deras föräldrar är inte hemma över helgen så de har mycket sovplatser. Jag vet inte hur killarna delade upp sig, men jag, Jonna och Nelly delar på Nellys säng. Den är ganska stor så vi alla tre fick plats i den

Jag vet inte hur mycket klockan är när jag vaknar, det är fortfarande mörkt ute dock. Vilket jag ser då Nelly glömt dra ner rullgardinen. Lyktstolpen utanför hennes rum är det enda som lyser upp rummet. Något annat jag märker är att Jonna saknas, Nelly sover som en stock bredvid mig. Jag sätter mig sakta upp, är det värt att väcka henne och be om en huvudvärkstablett?

Jag sitter och överväger en stund hur jag ska göra tills jag kommer fram till att det inte kan vara så svårt att hitta en huvudvärkstablett. Jag reser mig försiktigt för att inte väcka Nelly, det är bara ren tur att jag la mig ytterst i sängen. Jag öppnar sakta dörren till hennes rum och funderar på om jag ska ta på mig ett par byxor då jag endast har på mig en stor svart tröja och trosor, men beslutar mig att det får bli ett snabbt besök i köket och smyger sen ut från Nellys rum. Det är fullt med skor i hallen som jag nästan snubblar över. Jag kikar snabbt in i vardagsrummet och hinner se Dante ligga och sova i soffan, jag ler lite för mig själv innan jag går in i köket. Jag börjar leta i skåpen efter en tablett, det var inte så svårt att hitta en men jag märker att jag har väldigt svårt att vara tyst.

Efter en stunds letande efter ett glas jag tänkt ha vatten i att svälja tabletten med, hittar jag ett i diskmaskinen och häller försiktigt upp glaset med vatten. Jag vänder mig om och lutar mig mot diskbänken och tänker precis svälja den, när jag får syn på något på bordet. Köksbordet är fullt med papper och... ett keyboard? Jag går fram till det och läser lite på några av papperna, mer låttexter. Jag kommer på mig själv att jag står och ler efter en stunds läsning, det här är ju riktigt bra.

"Töntigt eller hur?", hör jag någon säga bakom mig. Jag vänder mig snabbt om och får syn på Noel i dörröppningen, han har på sig ett par mjukisbyxor och vad det ser ut som en vit kortärmad tröja. Han nickar mot bordet.

"Inte alls", svarar jag honom och får en rynka i pannan. Töntigt? Det är det sista det är.

"Är du säker?", frågar han och går fram till bordet och ställer sig bredvid mig. Jag blir aningen nervös med tanke på att jag inte har mycket kläder på mig.

"100 procent", svarar jag honom och kollar ner på alla papper igen "Har ni släppt något av det här?", han kliar sig lite i nacken.

"Inte riktigt, bara Elias och några", svarar han.

"Det borde ni", säger jag bara och ser hur han ler lite i ögonvrån.

"Kan du inte sova?", frågar han sen. Jag tittar upp på honom, kommer han inte ihåg vår kyss? Jag skakar på huvudet "Vill du lägga dig med mig? Jag har Luddes säng", säger han sen och jag ler lite mot honom.

"Visst", svarar jag innan jag vänder mig om och sväljer huvudvärkstabletten.

Jag känner att han tittar på mig medan jag ställer glaset på diskbänken igen. Sen tar han tag i min hand och drar med mig till Ludwigs rum som man kan säga sitter ihop med vardagsrummet. Hans säng står i ena hörnet av det ganska lilla rummet. Fönstret är direkt till höger när man kommer in i rummet, sängen rakt fram och sen finns väl det som brukar finnas i en tonårings rum. En garderob, bokhylla, skrivbord, spegel. Hans säng är större än Noels så det är ju ett plus. Noel stänger sakta dörren efter sig.

"Vet du hur mycket klockan är?", frågar jag honom och sätter mig i sängen. Han tar upp sin mobil som låg på Ludwigs nattduksbord.

"05:54", svarar han och jag nickar innan jag lägger mig ner i sängen och gäspar. Noel kryper också ner under täcket men lägger sig på mage och kollar på mig.

"Vad?", frågar jag och ler lite snett mot honom. Jag känner att jag blir lite nervös, det känns som att han inspekterar varenda millimeter av mitt ansikte.

"Du är vacker", viskar han vilket chockar mig lite. Jag känner att jag rodnar.

"Det är du också", viskar jag tillbaka till honom. Han ler mot mig och tar bort några hårstrån som hamnat i mitt ansikte när jag la mig ner i sängen innan han lägger ena handen försiktigt på mitt käkben. Jag tar ett djupt andetag medan han återfuktar sina läppar, han tittar på mig på ett sådant speciellt sätt. Han får mig att känna mig speciell bara genom att titta på mig. Han lutar sig ner litegrann och jag kan känna hur hans läppar försiktigt snuddar vid mina. Jag lägger ena handen om hans nacke och trycker honom lite närmare så våra läppar kolliderar. Vi ligger så i några sekunder och bara kysser varandra, tills han drar ifrån lite försiktigt.

"Godnatt", viskar han och lägger sig ner på sidan i sängen. Han drar mig lite närmare sig själv och håller om mig, jag ler lite för mig själv.

"Godnatt".

——————————————-

Kapitel 19 är ute wohooo, hoppas att ni gillade kapitlet och tack till alla er som läser, röstar och kommenterar. Blir verkligen jätte jätte glad när ni gör det. Just nu har jag inga kapitel på lager, som jag haft tidigare. Har cirka 500 ord på kapitel 20, och det är så mycket jag skrivit på tre dagar. Så jag vet inte riktigt hur det blir med uppdateringen, och hur mycket jag kommer skriva i helgen. Men det märker vi ju. Såg även att boken är på plats 14 på fanficition topp listan, har inte riktigt 100% koll på Wattpad men jag tackar för det också!
Om ni skulle ha några idéer på vad ni vill ska hända, det kan vara små moments som inte har någon betydelse för handlingen, får ni gärna kommentera det. Jag har dock en lååång lista på olika saker som ska hända så jag har inte idé torka än iallafall. Ha en fin helg och tack igen för att ni läser <3