Lova att älska mig || Hov1

Kapitel 23

"Hallå?", svarar jag i telefonen. Det tar ett tag innan pappa svarar.

"Hej hjärtat, vart är du?", jag lyssnar om han sluddrar ens lite, och jag märker även att han gör det.

"I skolan, vart skulle jag annars vara?", frågar jag honom.

"Jo det är klart, när slutar du då?", frågar han.

"Jag vet faktiskt inte, varför undrar du?".

"Nej jag undrar bara om vi kanske ska träffas på en fika eller så? Eller lunch kanske det är ju lunch tid... Så kan vi prata lite och så", kontrasten mellan mina föräldrar syns verkligen, mamma skulle aldrig komma med det här förslaget. Att skippa skolan för att prata lite.

"Visst men då får du fixa så jag inte får ogiltig frånvaro", svarar jag honom "Vart är du?".

"Hemma fortfarande, du kan väl komma hit och så ser vi hur vi gör sen?".

"Det blir nog bra", säger jag sakta "Vi ses snart", sen lägger jag på samtalet.

"Vem var det?", jag tittar upp från min mobil och möter Dantes blick.

"Pappa", svarar jag "Jag ska äta lunch med honom".

"Jävlar vilken chill pappa du har", Ludwig kollar på mig lite förvånat, jag rycker bara på axlarna och ler mot honom.

"Så du kan inte hänga med till studion", säger Noel lite konstaterande och jag vänder mig mot honom.

"En annan gång", jag ler lite.

"Vi kan skjutsa dig", föreslår Dante och jag tittar på honom och nickar innan alla fyra reser sig upp.

En kvart senare står Dantes bil parkerad ungefär precis utanför hotellet. Under resan hit har jag fått reda på att den så kallade "studion" är Axels källare, det är något charmigt i det hela dock.

"Är ni i studion resten av dagen?", frågar jag dom medan jag knäpper upp bilbältet. Pappa har smsat att han är i hissen.

"Vi får se när vi är klara", svarar Dante och jag mötes hans blick i backspegeln.

"Klara med vad?", frågar jag förvirrat.

"Jag försökte förklara det förut", säger Noel och jag skrattar lite innan jag vänder mig mot honom i baksätet och nickar att han ska berätta "Vi planerar att släppa något snart, så när vi är helt klara med låten".

"När får jag höra den?", frågar jag och kollar nyfiket på Noel.

"När den släpps", Ludwig kollar bak på mig och flinar lite där han sitter i passagerarsätet. Jag himlar med ögonen och ler uttråkad mot honom.

"Jag fixar något", säger Noel och ler lite mot mig, jag nickar och börjar göra mig redo för att gå.

"Lyssnar du ens något på hiphop?", frågar Ludwig och när jag möter hans blick kollar han på mig nyfiket, inte retsamt.

"Så det är hiphop ni håller på med", svarar jag och nickar lite som om jag fått reda på någon slags viktig information. Han himlar bara med ögonen.

"Jag ser din pappa, Adelina", säger Dante plötsligt och jag kollar ut lite genom fönstret och får syn på pappa som kommer ut från hotellets in och utgång.

"Okej, vi hörs senare", säger jag och stannar upp lite och ler lite mot dom. Jag hinner knappt resa mig upp innan Noel stoppar mig.

"Adelina, har du inte glömt något?", jag vänder mig om och tittar frågande på honom.