Lova att älska mig || Hov1

Kapitel 26

Det är precis så att jag och Jonna hinner med bussen. Vi fick dock springa nerför hennes trapp och hela vägen till busshållplatsen, där bussen redan var. Men vi hann ju så äsch. Jag har på mig mina högmidjade svarta jeans och svarta stövlar jag hade igår, men fick låna en vit/grå stickad tröja och Jonnas skinnjacka. Vi var uppe ganska sent inatt, vilket har lett till att jag är dödstrött just nu. Vi slutar ganska tidigt idag så det är lugnt dock.

När vi kommer fram till skolan möter vi direkt Nelly, Felix, Rasmus och... Elliott?

"Följer du efter mig eller nåt?", frågar jag honom när vi kommer fram till bänken dom sitter vid.

"Inte riktigt", svarar han och skrattar lite "Det kanske är ödet", han höjer lite på ena ögonbrynet medan jag himlar med ögonen.

"Eller inte", jag ler sarkastiskt mot honom "Borde inte du vara i din skola?".

"Studiedag", svarar han enkelt och jag nickar lite "När slutar ni?".

"13:30", svarar Rasmus och kollar på klockan "Ska vi sticka? Vi börjar om 5". Vi andra nickar och de reser sig upp.

"Vänta Adelina", Elliott tar tag i min arm så jag vänder mig mot honom.

"Vad?", frågar jag lite irriterat.

"Kan jag bara säga en grej till dig, innan du går?", jag nickar lätt med huvudet. Jag känner att Jonna tar tag i min axel.

"Ni kan gå, jag kommer strax", säger jag till henne och ler lite, hon nickar och vänder sig om och gå mot skolans ingång.

"Vad är det?", frågar jag Elliott, han kliar sig lite i nacken.

"Ja du vet igår?", börjar han. Jag nickar "Dom andra kom ju efter att du lämna", jag nickar igen "Dom vill träffa dig". Jag kollar på honom med en rynka i pannan.

"Varför då?", frågar jag förvirrat.

"Dom saknar dig", säger han och ler lite.

"Jaså? Det var inte riktigt intrycket jag fick sist jag såg dom", säger jag och höjer lite på ögonbrynen. Det här är skrattretande.

"Dom gör det, tro mig. Maja har inte slutat prata om dig sen hon fick reda på att vi umgås igen", säger han.

"Okej first of all, du och jag "umgås" inte med varandra igen. Second of all, jag vill inte träffa dom", säger jag lätt irriterat. Att han hela tiden ska ta saker för givet.

"Dom sa att dom bara ville snacka lite, du kan sticka efter det om du vill", säger han och ignorerar in princip det jag sa till honom.

"Du pratar om det som om jag ska träffa dom?".

"Ja angående det... jag kind of sa att du ville träffa dom också", säger han försiktigt.

"Varför i helvete gjorde du det?".

"Men du sa ju att du redan träffat dom och du verkade inte ha något dåligt att säga om dom direkt", försvarar han sig med och jag himlar irriterat med ögonen igen.

"Hej, vad händer?", hör jag någon säga bakom mig, eller bredvid mig. Jag kollar upp lite och får syn på Noel, såklart. Han lutar sig lite med armen mot min axel.

"Ingenting", svarar jag och vänder mig mot Elliott och mimar 'håll käft', vilket han såklart totalt ignorerar.

"Vem fuck är du?", frågar Elliott och kollar på Noel... argt?

"Vem fan är du själv?", frågar Noel lugnt tillbaka och höjer lite på ögonbrynen.

"Det ska du ge fan i", svarar Elliott och jag himlar IGEN med ögonen "Adelina ska du med? Dom är inne i stan nu, dra dit och säg bara att du inte vill ha ett skit med dom och göra". Jag kollar snabbt på honom innan jag vänder blicken mot Noel.